Kristina Jonäng

Mitt i strukturkrisen och mitt i möjligheterna

2012-02-02T14:24:00.000+01:00

För 6-7 år sedan skrev jag en sommarkrönika i Göteborgs-Posten som pekade på strukturkriser som pågått och hela tiden pågår i världen. För några veckor sedan kom beskedet på Saab i Trollhättan och idag kom besked om strukturförändringar på Astra Zeneca i Södertälje. Det pågår hela tiden en konkurrenssituation i världen. Varje morgon när barnen i Indien går till skolan för att löra sig språk eller matematik bygger de välstånd för att skapa tillväxt, jobb och välstånd. Europa sliter med frågan och har nu inte bara strukturella problem i industrin utan nu också statsskuldskriser och akuta bankkriser. EU:s svar på utmaningarna på några års sikt är att regionerna ska specialisera sig, sk smart specialisering. Det är det vi ägnar oss åt i Västra Götalandsregionen. Vi har pekat ut styrkeområden i Västsverige där vi kraftsamlar och ser till att öka samverkan mellan näringsliv, akademi och offentlig sektor för att sammantaget kunna stärka oss i redan starka branscher. Ibland möts jag av påståendet att staten bör äga sina viktigaste industrier, ex fordonsindustrin. Omvänt möts jag ibland av påståendet att näringslivet får alldeles för stora offentliga stöd av exempelvis Västra Götalandsregionen. Om vi vill skapa tillväxt, jobb och välstånd är det viktigt att Sverige bestämmer sig. Det kommer alltid att finnas nationer som frestas att ge statligt direktstöd till vissa företag. Men den kris vi nu ser i Europa är till viss del resultatet av att offentliga medel stoppats in i icke konkurrenskraftiga företag. Nationer som skyddar sin industri kommer förr eller senare att bli omsprungna. Om en region, t ex Västra Götalandsregionen, anslår medel t ex så som vi gjorde med programmet InMotion för Hållbara transporter på 150 miljoner kronor. Dessa medel har motfinansierats av privata näringslivet med 225 miljoner kronor. Därutöver tillkommer EU- medel så att ett projekt inom ramen för smart specialisering börjar som en slags utlysning från en stark regional aktör där näringsliv och EU- finansiering kan ansluta sig. Det handlar ytterst om ledarskap, dvs att regionala aktörer tar en risk, avsätter medel, frågar om risktagande från fler aktörer och sedan kör, på vinst eller förlust. Om tio år kommer verkligheten att visa om vi satsade rätt eller fel. Ibland kommer vi att gå ut och möta en rå verklighet som t ex i Trollhättan idag. En annan dag kommer nya möjligheter att möta oss, som t ex i fredags när jag för första gången fick en grundlig informationom projektet ASTA Zero. Det är ett riskprojekt, men det är definitivt ett svar på EU2020 och ambitionen att specialisera oss på det vi redan är världsbäst på, dvs fordonssäkerhet.

Viktigt att förekomma Löven

2012-02-01T11:55:00.001+01:00

Det politiska landskapet i Sverige går nu in i en stilla lunk, efter att flera partier bytt eller nästan bytt partiledare. Analytikerna säger nu att statsminister Reinfeldt och oppositionsledaren Löven är ungefär lika grå och de politiska skiljelinjerna är ganska få. Samtidigt saknas inte utmaningar i politiken. Europa är fortsatt skakigt och Sverige har föredömligt lyckats få en bred politisk överenskommelse om att ingå i Europakten. Men var är visionerna och ledarskapet för att forma ett Europa och ett Sverige efter krisen?! Vilka investeringar behövs nu för att nästa konjunkturuppgång ska kunna tas tillvara och skapa mesta möjliga antal arbetstillfällen? Hur vet vi att Sverige nu passar på att öka konkurrenskraften inför nya strukturkriser i världen ? Hur möter regeringen olika utmaningar i exempelvis kommande forskningsproposition ? Finansminister Anders Borg och näringsminister Annie Lööf bråkar nu om synen på riskkapital. Det är ett tecken på att det finns en kraft hos Centerpartiet som ställer krav. Det gäller att regeringen nu visar handlingskraft innan Löven hinner bli varm i kläderna och snor initiativet i exempelvis näringspolitiken.

Dagens fundering; Är Obama på väg tillbaka ?!

2012-01-25T20:32:00.002+01:00

Idag har kampanjen inför det amerikanska presidentvalet definitivt börjat. President Obama har hållit sitt årliga tal till nationen, som är fullt av kampanjliknande inlägg. Talet var både gliringar till republikanerna som anser att Obama tappat inflytande i världen och uppmaningar till mittenpolitik och samarbete.

I november 2008 var jag på besök i USA för att följa slutspurten av presidentkampanjen. Med några kollegor i Centerpartiet for jag omkring i trakterna kring Washington och Virginia för att bevittna resultatet i kampanjernas kampanj. Vi deltog även direkt i Obamas valrörelse genom att helt enkelt anmäla vårt intresse i ett lokalt högkvarter.

Många bedömare har sagt att Obamas kampanj inte var så nätbaserad som man skulle kunna tro. Det fick vi bekräftat när vi steg in i en gammal sunkig lagerlokal innehållande ett stort antal fasta telefoner, några bord och stolar, handritade blädderblock på väggarna över mängden insamlade medel och täckningsgrad för diverse utdelade flygblad. I dörren stod kampanjledaren och stoppade listor i handen på oss med karta, gatunamn och personuppgifter (!) om de boende i de hushåll i de bostadsområden där vi förväntades göra en insats. Uppgiften var att informera, så här timmarna innan kampanjfinalen, om öppettider och stängningstider för de lokala vallokalerna. Vi fick avlånga mörkblå flyers i grovt papper utsmyckade med bilder på Obama och de lokala kandidaterna att hänga på dörrhantagen till några hundra hushåll. Adresserna till de hushåll vi skulle dela ut material till var framtagna genom att de matchats mot registreringar hos Demokraterna i tidigare val. Det kändes nästan lite kusligt att ha fått en lista med exempelvis fem adresser av totalt tio på en gata. De fem som vi blivit beordrade att dela material hos var potentiella väljare, de andra var det inte. Varannat hushåll skulle inte få någon information från Obama. Och det som var ännu mer kusligt var att vi ganska snabbt kunde konstatera att uppgifterna "stämde", eftersom en stor andel av de boende i området hade satt upp valaffischer på tomten hur det skulle rösta. Jag vågar påstå att vi dessutom kunde konstatera att det var lägre medelklass och underklass som fick vår information, dvs dem som i högre utsträckning röstar på Demokraterna. Det var betydligt fler hushåll som fanns på vår lista för utdelning som hade flagnad målarfärg på husfasaden än bland dem som inte fick information. Bland dem vi var beordrade att hoppa över i vår lilla turne i ett bostadsområde på gränsen mellan Washington DC och Virginia fanns en stor andel nyrenoverade lyxvillor med stora bilar på garageuppfarten, dvs dem som normalt sett röstar på republikanerna.

Jag kommer aldrig att glömma Obamas sista tal, ett 20 tal timmar innan vallokalerna stängde. Vi såg och hörde talet live i Manassas i Virgina tillsammans med ytterligare 100 000 personer i publiken. Vi köade i fem-sex timmar för att överhuvutaget få parkering på området där han skulle framträda. Då hade han kört berättelsen om kvinnorna i Greenwood ett par gånger. Och han körde den beättelsen igen i Manassas; Fired up?! Ready to go?!

När jag åkte hem från USA några timmar efter hans valseger var jag emellertid mest bekymrad
över att Obama gett alltför många löften, om socialförsäkringssystem, om att stänga Guantanamobasen omedelbart mm mm. Och sedan dess har han onekligen haft det lite svettigt. De där flagnade fasaderna i de villakvarter där jag och kollegorna på Centerpartiet sprang med valmaterial var just så risiga som vi upplevde dem. Amerikanarna hade levt över sina tillgångar precis så mycket att de vare sig hade råd att putsa fasaderna eller att betala räntor på sina lån. Obama fick leverera krispaket i allt högre hastighet och samtidigt mötte han allt större motstånd i senaten och kongressen för sina förslag. Var Obama uträknad nu?! När jag hörde honom idag märktes det överhuvudtaget inte att han tänkt om, taggat ner eller funderat på att retirera från sin inslagna linje. Han tog sats på ord som rättvisa och krävde skattereformer som plockar av de rika mer pengar. Säga vad man vill om Obama, men det är en ganska modig inledning på hans andra presidentvalkampanj. Och säkert uttänkt i minsta detalj att han ska hålla i de där väljarna med flagade husfasader i Virginias förorter. Virginia är just den delen av USA där demokraterna normalt sett inte vinner val. Samtidigt måste de vinna val där om de ska ta hem presidentposten. Och det gjorde Obama den där valnatten för knappt fyra år sedan.

Manassas, Virgina nov- 2008
I bilen sitter den personen som inom några
timmar ska bli USA:s förste svarte president.

När jag trängdes bland ytterligare 100 000 personer för att ta mig från Manassas hamnade jag precis i närheten av några ordningspoliser som drog fram staket och långa, långa rep för att styra folkmassorna. Vad jag inte visste i den sekunden var att vid min sida skulle Obamas eskort ta sig fram någon minut senare. Hör och häpna, bara någon meter från den tillfälliga gata som polisen riggade åt presidentkandidaten him self- där stod jag. I den stund jag förstod att Obama var på väg i sin svarta limousin precis intill det kravallstaket som jag lutade min kropp emot, lyckades jag slita upp kameran och fick en bild på bilen där det satt en person som bara några timmar senare skulle bli USAs förste svarte president. Nu känns det som han är på väg att vinna val igen.

Budget 2012 i Västra Götaland- en gåta!

2012-01-24T17:46:00.002+01:00

Idag har regionstyrelsen antagit detaljbudget för 2012. Det har blivit en utdragen process med budget, delvis beroende på omvalet 2011. Men med tanke på att regionfullmäktige ändå tog ramarna i september 2011 är det märkligt att detaljbudgeten tagit så lång tid.

Bakgrunden är delvis att (s)-, (v)- och (mp)-ledningen parkerat alla sina politiska förslag hos just regionstyrelsen. Generösa subventioner till glasögon och fri tandvård för friska 23-åringar ligger i regionstyrelsens detaljbudget. Så samtidigt som den politiska ledningen säger sig vilja påskynda arbetet med att genomföra nödvändiga effektiviseringar och besparingar i regionstyrelsens detaljbudget så finns det ett inbyggt dilemma för den politiska ledningen, nämligen att det riskerar leda till att det inte blir något kvar av de politiska löftena inför 2012 års budget.

Den budget som nu i det närmaste är klubbad i sina detaljer för 2012 innehåller neddragningar på investeringsnivån i förhållande till de nivåer som alla partier tidigare varit överens om. Två hundra miljoner i investeringar på sjukhusen i Göteborg, Kungälv och Uddevalla skjuts på framtiden. Dessutom innebär 2012 års budget att regionala utvecklingsinsatser minskar i förhållande till 2011 års nivå. Ovanpå detta har Västtrafik fått otillräckligt med resurser för 2012 för att kunna hålla en rimlig nivå på kollektivtrafiken. Så först drar den politiska ledningen ner på ambitionsinivåer i sjukhusinvesteringar, kollektivtrafik och näringslivsutveckling, dvs sådant som långsiktigt ökar regionens möjligheter att varaktigt skapa jobb, pendlingsmöjligheter och skatteintäkter för att istället finansiera fri tandvård för friska 23-åringar och generösa subventioner för glasögon. En ansenlig summa i nya utgifter som (s), (v) och (mp) dragit på sig är 89 miljoner kronor för att subventionera lab- och röntgentjänster på sjukhusen, istället för att pröva om dessa tjänster kan köpas billigare från andra aktörer.

Parallellt får vi rapporter om allmänna kostnadsökningar och egentligen inga utökade vårdvolymer, dvs kostnaderna ökar men dessa pengar används inte till mer vård. Under en kort period i höstas föll vårdvolymerna så att vi missade viktiga intäkter från regeringens sk kömiljard. Alltså; viktiga investeringar och utveckingsinsatser hålls nere, medan otillräckliga insatser görs för att hålla nere löpande utgifter. Idag skulle regionstyrelsen ta beslut som skulle kunna få fart på stimulanserna för ökad vårdvolym igen, men beslutet blev istället en modell som går ut på att fylla våra egna lokaler med vård. Färdförändringen är behjärtansvärd på ett sätt, vi ska inte ha tomma lokaler i våra egna sjukhus medan folk väntar på vård. Men de pengar som sjukhusen får av skattebetalarna måste först och främst fokusera på att få mesta möjliga vård utförd. Med alltför lite produktionstimulanser iskerar vi att köerna ökar igen.

En av den politiska ledningens stora nummer i budgeten för 2012 var att dra in 50 miljoner kronor på effektivare hantering av materialförsörjning och annan kringservice i sjukvården. Ytterligare en intäkt som (s)-, (v)- och (mp)-ledningen byggt sin budget på är höjda patientavgifter.

Vad gäller minskade kostnader för materialförsörjning och service var beslutet idag ett förslag på ökad kostnad för att genomföra projektet på 35 milojoner kronor plus 11 miljoner i investeringar och någon intäkt för satsningen utlovas inte. Så vips har en intäkt i regionens budget på 50 miljoner kronor istället vänts till en utgift i samma storleksordning. Det innebär nästan 100 miljoner kronor i differens mot budget.

Summa sommarum ska nu utskotten som är kopplade till regionstyrelsen spara ihop drygt 100 miljoner kronor utöver de 100 miljoner kronor som nämns ovan för att få ihop 2012 års budget. Under tiden minskar incitamenten för att maximera vårdvolymer, minskar investeringarna vid sjukhusen och kollektivtrafiken kör på en miniminivå. Den politiska ledningen verkar helt ofokuserad på huvuduppgiften och lägger idag bland annat ett förslag om att regionutvecklingsnämnden, miljönämnden, kulturnämnden och kollektivtrafiknämnden ska lägga större kraft på digital information till invånarna. Men nya uppdrag kring digital information, utöver de uppdrag som dessa nämnder redan har, känns inte särskilt prioriterat just nu.

Nu återstår det att se om intäkterna från patientavgifterna ska rädda regionens ekonomi. Det skulle isåfall innebära skyhöga höjningar för såväl akuta som inneliggande patienter. Höjda patientavgifter för sjuka människor för att finansiera fri tandvård och glasögon till friska människor tycker jag är en märklig prioritering!

Sätt fart på pendlingen mellan Öxnered och Halden

2012-01-23T20:50:00.000+01:00

Göteborg skriker efter arbetskraft. Fordonsindustrin behöver fler ingenjörer. Samtidigt kommer rekryteringsföretag från Oslo- regionen och letar efter arbetskraft för 1500 arbetstillfällen. Det kommer att bli en svår tid för många friställda på Saab i Trollhättan. Men det finns också massor av möjligheter till att stärka norra Bohuslän, Trestadsregionen och Dalsland som en viktig region för att förse hela Oslo-Göteborgsområdet med arbetskraft. Det är nu hög tid att rycka tag i tidigare idéer och förslag att öka pendlingsmöjligheterna mellan Trollhättan/Öxnered mot Halden/Oslo. Det gäller först och främst att sätta in fler tåg men på sikt också bygga dubbelspår på den sträckan. Norrmännen visar ett allt större intresse. Nu måste Sverige bli lika aktiva, inte minst för att underlätta pendling för alla Saab-anställda.

Vidrigt med matsvinnet- heja dem som tar tillvara!

2012-01-19T21:28:00.001+01:00

Idag basunerar nyheterna ut information om hur mycket mat vi slänger. Vidriga bilder med containrar och lastbilar fulla med mat som slängs. Men även bilder på eldsjälar i restaurangbranschen som tar tillvara exempelvis morotsskal för att smaksätta och göra buljong av. Spännande trend om matsvinnet kan vända till en ny typ av entreprenörskap där den mest framgångsrike är den som tar tillvara mest. När jag växte upp brukade pappa och jag åka till dåvarande EPA i Kungälv för att hämta överbliven mat på deras restaurang, som pappa matade grisarna med. Men denna typ av kretsloppstänkande satte myndigheterna stopp för någon gång i mitten/ slutet av 70- talet. Intressant om trenden vänder åt andra hållet igen!

Europakten- en teater i flera akter

2012-01-14T14:58:00.001+01:00

När debatten om Europakten påbörjades för några veckor sedan var Juholt snabbt ute med ett tvärsäkert nej. Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Tommy Waidelich säger fortfarande nej, men man kan spåra vissa nyanser i hans resonemang, bland annat vill han gärna vara med i diskussionen med regeringen. Folkpartiet var inledningsvis lika tvärsäkra på ett ja till Europakten, vilket fick media att reagera på (fp):s Eurofori. Dumt att säga tvärsäkert ja eller nej, när man inte ens fått reda på villkoren. Den i särklass mest intressanta analysen i frågan står DN:s krönikor för denna veckan. Sverige var sen med att rensa upp i sina offentliga finanser på 90-talet, men vi hann göra det innan övriga Europa. Nu ska Merkel försöka få hela Europa med sig på samma svåra resa mot ökad konkurrenskraft. Hon har det inte lätt och Sverige har delvis valt att stå vid sidan av. Jag tycker vi ska hjälpa henne att hålla i hop Europa.

Billig kollektivtrafik- finns det?

2011-11-29T15:29:00.001+01:00

Jag avslutade just en nästan två timmar lång interpellationsdebatt i regionfullmäktige om kollektivtrafik. Efter att ha beskådat hur den politiska (s), (v) och (mp)- ledningen agerat under 2011 i kollektivtrafiken blir man inte imponerad.
1. Indexuppräkning på biljettpriset uteblev för 2011, vilket betyder att intäkterna till Västtrafik minskar med ca 30 miljoner kronor i år, vilket innebär att det fattas lika mycket pengar nästa år och nästa år. Över en tioperiod innebär en utebliven indexuppräkning av detta slag att bortåt 1 miljard kronor mindre tillförs kollektivtrafiken.
2. Mitt i valrörelsen i våras lovade (s), (v) och (mp) att en låg enhetstaxa skulle införas så att varje resa, oavsett om man reser 20 mil eller 20 km med bussen ska kosta ca 20 kronor.
3. Av det vallöftet bidde ingenting. Istället för att presentera en budget inför 2012 som åtminstonne klarar att finansiera en liten ökning av trafiken heter det att det ekonomiska läget inte möjliggör en ökning av regionbidraget till Västtrafik. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet klubbade tidigare i höst igenom ett regionbidrag på 3002 miljoner kronor, medan Centerpartiet föreslog 3060 miljoner kronor.
4. När Västtrafiks verksamhetsplan diskuterades i regionstyrelsen blev det uppenbart att nya resurser krävs från flera håll för att långsiktigt klara finansieringen av kollektivtrafiken. Det räcker inte med ökade regionbidrag. Det behövs även ökad självfinansieringsgrad och troligen även höjda biljettpriser om trafiken ska kunna öka i den takt som resenärerna förväntar sig.

Den politiska ledningen ville inte riktigt kännas vid de uppenbara problemen med att finansiera kollektivtrafiken under debatten i regionfullmäktige. Gert-Inge Andersson (s) bedyrade att vi absolut ska kunna ha alla nyinköpta tåg i drift framöver samtidigt som Leif Blomqvist (s) hyllade den kraftiga resandeökningen som vi nu ser. Ingen ville erkänna att kostnaderna stiger. Istället skickade man upp Sören Kviberg (v) för att förklara att höjda biljettpriser i kollektivtrafiken var otänkbart av ideologiska skäl. Sören Kviberg och den övriga politiska ledningen höjer nu biljettpriserna med fem procent.....

I Leif Blomqvist sista inlägg fick vi ett halvt erkännande av att det dilemmat som bl.a. Centerpartiet lyfter fram i allafall delvis är sant. Han beskrev de fullastade bussarna i rusningstid varje morgon i Trollhättan. Att sätta in fler bussar kommer att kosta, erkände Leif Blomqvist.

Det ska bli intressant att följa vilken typ av åtgärder som Blomqvist föreslår för att möta dessa kostnader. 1. Högre skatt så att skattebetalarna får dela på kostnaden, oavsett om de åker buss eller inte?2. Indragning av landsbygdslinjer?
3. Ytterligare biljettprishöjningar ?

Problemet är inte att (s), (v) och (mp) tvingas svara på frågorna. Alla partier måste ge ett svar. Problemet är att (s), (v) och (mp) gick till val i våras på att inte någon av dessa insatser behövs, bara att allt skulle bli bättre och billigare. Vi riskerar en enorm svekdebatt den närmaste tiden. Det är synd i en så viktig fråga som kollektivtrafik.

Mellan proffsen och idealisterna

2011-11-21T22:18:00.001+01:00

Just nu fylls media med reportage om hur äldre människor med alltför många mediciner hamnar på geriatriska avdelningar- inte för att de åldras naturligt, utan för att de medicinska experterna matat dem med alltför många mediciner utan att någon tar ansvar för hela människan. Uppemot en tredjedel av alla patienter på geriatriska avdelningar upptas av patienter som fått för många mediciner med den ena biverkningen efter den andra. Mediciner är till för att förlänga liv och öka livskvalitén, men leder i många fall till ökat lidande och för tidig död, rapporterade Sveriges Radio i går.

Som sjukvårdspolitiker är man ofta helt i händerna på medicinsk expertis. Så ska det vara. Medicinsk evidens är basen också i sjukvårdspolitiken och politiken ska aldrig uttala sig om behandlingsmetoder eller i övrigt ha synpunkter på läkarvetenskapen. Politiken ska anslå resurser, besluta om skattenivåer, leda och styra sjukvården och medverka till ökad tillgänglighet och i övrigt företräda patienter och skattebetalare. Så långt en ganska självklar rågång.

Det svåra kommer när vi pratar disciplinövergripande prioriteringar, helhetssyn eller helikpterperspektiv i sjukvården, som genom åren varit svårt att identifiera och där läkarna alltid haft ett försprång. En läkare som vill ha medel för ny utrustning, som behöver medel för att förbättra möjligheter att rädda liv- vem kan egentligen sätta sig över det ? Politikens uppgift i sjukvården blir lätt att leverera mer och mer resurser till varje specialité, utan verkliga möjligheter att prioritera. På senare år har prioriteringsarbete i sjukvården fått ökat fokus, men säga stopp och belägg inom någon del av sjukvården anses utvecklingsfientligt och de svåraste prioriteringarna tvingas politiken ofta lägga därhän. I praktiken görs prioriteringari vården av diffusa krafter i läkemedelsindustrin, av ekonomichefer i landstingen eller av godtyckliga politiker saknar verkliga redskap att prioritera. Idag deltog jag i ett samtal med projektledare Anne-Marie Hultberg vid Institutet för Stressmedicin som handlade om att många anställda inom vården känner en ökad vanmakt och svårigheter att påverka på sin arbetsplats, vilket i förlängningen leder till stress och ökad ohälsa. Kanske känner många anställda i vården av det diffusa ledarskapet, som alltså inte bara drabbar patienter, utan också anställda på alla nivåer.

När alla fakta om medicinernas biverkningar kavlas ut måste man ställa sig frågan om vem som bestämde att det skulle bli så här ? Eller vem som undvek att leda sjukvården med helikopterperspektiv? Det måste gå att ställa krav på uppföljning av medicinering och även ställa krav på att avbryta medicinering. Vi skattebetalare betalar gärna skatt till mediciner för att förlänga liv och öka livskvalitén, men inte till att öka lidandet och förkorta liv. De medicinska framsteg som gjorde mediciner mot högt blodtryck till en räddare får inte i sin mest extrema förlängning leda till att vi stjälper människor. Då har de medicinska proffsen tagit överhand och det politiska förnuftet kapitulerat.

I miljöpolitiken är det samma fast tvärtom. Miljödebatten leds av idealister, såsom miljörörelsen eller andra debattörer utan eget poitiskt ansvar. Idealisterna har ofta att försprång, eftersom forskarna inom miljöområdet sällan är överens. En rapport om tillståndet i världen slås i huvudet på oss ena dagen och nästa dag är det en helt annan rapport som presenteras. Ofta är det på temat att jorden håller på att gå under. Ett trendbrott kom år 2007 när FN:s klimatpanel enigt presenterade utmaningarna kring 2-gradersmålet. Plötsligt var proffsen överens och en del överdrifter från miljörörelsen föll platt till marken. Sedan har inte politiken orkat möta dessa faktum med åtgärder, så mycket återstår att bevisa och tid till annan får domedagsprofeterna vatten på sin kvarn. Igår gjorde Philip Jhonsson ett välgörande nerslag i debatten där han pekar på behovet av att å ena sidan inte bara peka ut mål för klimatpolitiken till år 2050, utan att samtidigt resa krav på åtgärder för att nå dit. Han säger att vägen dit skulle kunna innebära att effektivare teknik för exempelvis koleldning är en lösning. En åsikt som jag kan ha svårt att svälja, men under alltför lång tid har miljödebatten varit tjusig plakatpolitik utan resultat. Koldioxidutsläppen ökar, inte på grund av brist på nya bränslen eller helt nya produktionsprocesser, utan på grund av att de enorma mändger kolkraftverk som finns världen över inte tillförs effektivare teknik och mer modern utrustning. De gamla kolkraftverken tuggar och går, medan vi idealister pillar med några enstaka elbilar. Philip Johnsson pekar på behovet av en dynamisk och träffsäker utsläppshandel. Jag tror han har helt rätt! Resurser till miljöinsatser måste styras av ett handelssystem som kapar de största utsläppsvolymerna först, även om det innebär att skitig kolkraft byts mot lite mindre skitig kolkraft. Därutöver ska vi givetvis uppmuntra nya bränslen och innovationsmiljöer för de fossilfria systemen och sikta på en värld som är helt fossilfri, men vi måste framför allt öka takten i de insatser som ger snabba resultat. Och det innebär ofta energieffektivisering i befintlig teknik eller andra trix inom nuvarande system. Handel med utsläppsrätter tvingar de största miljöbovarna att göra investeringar i ny teknik, istället för att överlåta allt arbete åt idealister och romantiker, utan verkliga resurser.

Om politken blir en ytterligare i raden av idealister gör ingen skillnad. Om politiken bara nickar instämmande åt proffsen händer heller ingenting. Politikens uppgift är att hitta utrymmet mellan proffsen och idealisterna!

På jakt efter den politiska själen

2011-11-12T19:42:00.000+01:00

Snart har alla partier bytt ut sina partiledare. Återstår att se om Hägglund håller sig kvar i Kristdemokraterna. Lars Ohly ersätts med största sannolikhet av Jonas Sjöstedt. Maud Olofsson lämnade över till Annie Lööf för några veckor sedan. Juholt har inte varit partiledare särskilt länge, men löper redan gatlopp för att hålla sig undan krav om att avgå. Socialdemokraterna sitter värst till, men de flesta partierna har genom sina partiledarval visat upp vissa inslag av vilsenhet och behov att söka sin själ.

Inte heller (m) har undgått en inre kris på senare tid. Arkelstens bottennapp om rösträtten visar att det finns skönhetsfläckar också i Sveriges största parti.

Alla partier drar mot mitten eller eftersträvar att bli ett parti som tar ledningen i samhällsutvecklingen via en stark förankring hos medelklassen. Frågan är vem som vinner chickenracet om att ta över rollen från Moderaterna när deras gloria dalar i 2014 eller 2018 års val. Det kan lika gärna bli Jonas Sjöstedts vänsterparti som Annie Lööfs centerparti. Om Juholt misslyckas med att ta ut (s) i matchen igen kan mycket väl Jonas Sjöstedt kliva fram och framstå som ledaren för den breda vänstern i svensk politik så som Gudrun Schyman försökte. Sjöstedt släpar förstås på ett kommunistiskt arv, men ingen vet om Sjöstedt lyckas hålla arvet instängt i garderoben medan han lockar nya väljare. Kanske försöker Sjöstedt också, tack vare Juholts misslyckande även ta sig längre in mot mitten i svensk politik för att även attrahera Mona Sahlins fans. I Allianspartierna sker samma sak, fast från höger. Ingen vill bli kvar på perrongen i den konservativa trenden bland antidemokrater och kristna högerväljare. Om Mats Odell skulle ta över i Kd kan han möjligen bli den partiledare som tar hand om de konservativa, men samtidigt innebär det svårigheter för Kd att växa. Blir Hägglund kvar kan han vara en av de få som behåller en del konservativa samtidigt som han har potential att växa som socialliberalt parti. Folkpartiet står ganska stadigt i sin socialliberala fåra med skolan som eget arbetsfält. Det kan räcka långt ett bra tag, såvida (s) inte gör något drastiskt, byter ur Juholt mot Dammberg och bestämmer sig för att ge Björklund en match. Fridolin tar för sig brett nu och kan bli farlig i sin allt bredare miljöprofil. Samtidigt tycker många att Fridolin snackar för mycket och uppträder som en tvärsäker skolpojke som knappast passar som ett framtida statsråd. Centerpartiet har det varken lättare eller svårare än många andra. Vi tävlar om utrymmet med de flesta andra partier och resterande partiledarbyten kan bl.a leda till att även (v) slåss om centerväljarna. Det gäller att Centerpartiet mycket snart bestämmer sig för vilka som är de stora reformområdena för de kommande åren. För egen del tror jag att jämställdhet, miljöfrågor och regionfrågor är de tre viktigaste. Just nu pågår ett spännande jobb på temat Nybyggarlandet i Centerpartiet som tydligt kan placera oss i fronten på ett reformarbete kring öppenhet och mångfald. Dessa frågor är lätta att driva i Centerpartiet. Jag tror att jämställdhet och miljöfrågor blir svårare. På stämman i Åre ville ombuden under inga omständigheter låsa sig för förslag som luktar kvotering. Jag tror att kvotering kommer att passera Sveriges riksdag inom några år. Då kommer (fp), (s), (mp) och kanske även (m) att rösta ja. Ska (c) rösta nej ihop med (kd) och (sd)? Delvis samma frågor kommer i miljöpolitiken. Centerpartiet måste rösta ja ihop med radikala och socialliberala krafter. När det gäller regionfrågan kan vi vara det parti som ligger först i reformarbetet utan större ansträngning. Här gäller det att behålla försprånget och hitta majoriteter för de olika stegen framåt.

Räddningspaketet för Grekland - en demokratininsats

2011-10-27T19:38:00.000+02:00

Det är oändligt många greker som känt sig och känner sig kränkta, ledsna och pressade sedan en lång tid tillbaka. Många svenskar som varit på semester i Grekland i sommar vittnar om uppgivna greker som kippat efter andan. I natt kom ett räddningspaket som snabbt verkar ha lugnat marknaden.

Parallelt har en EMU-debatt pågått där vi svenskar har dragit en lättnadens suck för att vi inte röstade för EMU när det begav sig i början av 2000-talet och därmed slapp vi nu att dras med i Eurokrisen. Samtidigt är det inte så enkelt. Europasamarbete bygger på att hjälpa varandra. Ena dagen är grekerna i kris, nästa gång kan det vara vi svenskar. Samarbete och utjämning av skillnader måste vi ständigt ägna oss åt, oavsett vilken väg vi valt i EMU-samarbetet. I själva verket kommer EU-länderna inte att klara konkurrensen om jobben med Asien och Sydamerika om vi inte växer tillsammans. En mängd strategier, Lissabonstrategin, EU2020 mfl bygger allihop på att stärka hela Europas konkurrenskraft.

Att stå utanför EU:s valutasamarbete kräver långsiktigt en starkare ekonomi än om man är med. Det har Sverige klarat av så här långt, men vi kommer säkerligen att frestas gå med i Eurosamarbetet om vi hamnar i sämre tider. Det kan komma en dag när vi måste be Europa om hjälp. Då är det en fördel om vi inte retat upp greker eller andra Euromedlemmar alltför mycket.

Under den mest heta EMU-debatten i Sverige 2003 fick jag lära mig att många av Europas länder skiljer sig avsevärt i fråga om arbetsmarknad och näringslivsstruktur. Sverige har mer gemensamt med t ex Canada än med många länder i EU, eftersom vi har så stor andel skogsindustri. Länder som ska ingå i valutasamarbete bör ha liknande kostnadsläge, liknande arbetsmarknad och näringslivsstruktur annars kan det uppstå kriser. Det var precis det som hände. Det har visat sig att flera EU-länder kvalade in i valutasamarbetet utan att uppfylla de kriterier som man besämt, det har delvis även gällt Tyskland och Frankrike.

Händelserna i Grekland visar tydligt att ett enskilt land inte kan möta kriser med egna nationella instrument. Det utrymmet finns inte när man väl är inne i Eurosamarbetet, det är liksom själva poängen. En del gereker uttrycker nu att de upplever sig satta under "tvångsinsatser". Samtidigt är frågan om grekerna, i händelse av att valutasamarbetet inte fanns, hade orkat bedriva en egen förnuftig nationell politik i det krisläge de försatt sig i ? Sveriges kris började skymta i företagens orderstockar redan 1974, men vi tog inte tag i problemen förrän 1992 när räntan steg till 500 %. Den grekiska krismedvetenheten är säkert ungefär som den var i Sverige. När jag gick i gymnasiet på 80-talet hade jag många lärarlösa lektioner eftersom det förekom ständiga strejker i lärarfacken, fastän Sverige var på väg in i en djup kris. Mitt första budgetår i kommunfullmäktige i Kungälv 1989 innebar lönehöjningar med 25 %. Ingen förstod att vi två-tre år senare skulle befinna oss i en av Sveriges djupaste kriser någonsin. Samma sak sker och har skett i Grekland där vilda strejker för högre löner pågått samtidigt som Sarkosy och Merkel försökt vädja till övriga Europa att ta sig samman. Frågan är vlket som är bäst- att varje land får ta tag i sina egna problem eller om EU-länderna ska hjälpas åt. Jag är övertygad om att det blir svårare och svårare att klara sig själv. Särkilt för ett land som Sverige i en tid när utlandsberoendet bara blir större och större. Debatten om valutasamarbete lär fortsätta. Det som skedde i natt måste ses som en demokratins seger. Starka EU-länder hjälper de svagare. Det var därför EU bildades och det är bara så vi kan undvika krig och kriser i Europa också i framtiden.

Ett litet högerparti eller ett stort mittenparti- det är frågan ?!

2011-08-26T17:18:00.000+02:00

För en tid sedan skrev jag en artikel i Svenska Dagbladet som bl a handlade om att den politiska striden i Sverige kan komma att förskjutas från att ha handlat om traditionell höger-vänster till att istället bli en strid mellan konservativa och liberala krafter, ungefär som i USA. Det beror på att Juholt drar sitt parti så långt åt vänster att de inte nödvändigtvis är vare sig största eller näst största parti om några år. Moderaterna fortsätter att gå fram som det stora partet i mitten, enligt opinionssiffror idag. Kristdemokraterna och Centerpartiet och i viss mån Folkpartiet får samtidigt problem med opinionssiffrorna.

Om Moderaterna lyckas med sin, hittills framgångsrika strategi, att etablera sig som ett brett parti i mitten samtidigt som någon eller några partier etablerar sig till höger om dem ( Sverigedemokraterna ? Kristdemokraterna ? Centerpartiet ? ) parallellt med att (s) fortsätter minska kan de stora ideologiska striderna komma att stå mellan just liberala och konservativa krafter. Det är i ljuset av ett sådant scenario som Centerpartiet ska välja partiledare om nästan exakt en månad. Jag har skrivit flera inlägg på denna blogg om vilket parti som ska leda den liberala reformagendan i Sverige på några års sikt så som Tony Blair gjorde i Storbritannien och som Nick Clegg fortsatte.

På senare år har många centerpartister frestats att ta det politiska utrymmet till höger om (m). Det kan vara okej rent politiskt, eftersom moderaterna dragit sig mot mitten. Men risken finns att vi fastnar där, ligger still i opinionssiffror och också betraktas som ett konservativt parti. Ett parti som profilerar sig på att vara emot LAS och vara emot kvotering i föräldraförsäkringen kan ha rätt politiskt. Men om man samtidigt är oförmögen att peka ut reformer eller i övrigt presentera reformer som drar mot mitten då blir bilden vartefter ett konservativt parti på högerkanten. En sådan utveckling är förödande, inte bara på grund av stagnerade opinionssiffror för Centerpartiet, utan också att det försvårar möjligheterna för Centerpartiet att leda en framgångsrik ideologisk debatt mot de verkligt konservativa krafterna. Tack och lov verkar dessa krafter ha tappat kraftigt i opinionen, men deras frammarsch i senaste valet vittnar om att striden inte är över.

Jag är skolad i Centerpartiets Ungdomsförbund under en tid när vi började bryta med tendenser som kallades för Åsa-Nisse marxism eller vänsterflum. Det var bra! Samtidigt stod 1970- och 80-talets debatt i CUF för något mer- miljöansvar, fredsarbete och internationellt engagemang som är att betrakta som typiskt socialliberala värderingar idag och som till viss del fångats upp av Miljöpartiet. Problemet med Miljöpartiet är att de är mycket mer fast i flummet, ekonomiskt lättsinne och oförståelse för näringslivets villkor som Centerpartiet aldrig brottats med på samma sätt.

Centerpartiet har en gyllene möjlighet att hålla rågången både mot höger och mot vänster och därmed leda samhällsutvecklingen. Det förutsätter att vi håller oss borta från politiska låsningar och lär oss att nej är inget svar. Centerpartiet har sagt nej till tillräckligt mycket. Nu ska vi leda landet fullt ut. Ett nej till kvotering i föräldraförsäkringen är exempelvis inget svar. Vi måste ha ett svar på hur jämställdheten ska öka för 2020-talets föräldrar.

Tyvärr klarade Centerpartiet bara hjälpligt av att avstå från politiska låsningar när klimat- och energiuppgörelsen lades fram år 2008. Centerpartister runtom i landet protesterade mot eventuellt höjda dieselskatter och bensinpriser och oroade sig för att Centerpartiet hade bytt åsikt i kärnkraftsfrågan, fastän uppgörelsen bygger på ett definitivt slut på kärnkraft i Sverige och dessutom innebar kraftfulla satsningar på alternativ energi och insatser för att minska koldioxidutsläppen.

Maud Olofsson fick knivar i ryggen, istället för att lyftas fram som en hjälte. Detta är, enligt min mening, det största politiska misstaget som Centerpartiet gjort under den gångna mandatperioden. Misstaget grundar sig i huvudsak på att vi inte haft en tillräckligt djup och tillräcklig dialog om miljöfrågor på senare år i Centerpartiet. En massa debattörer i Centerpartiet har ägnat sig åt andra frågor, t ex FRA och integritet samt välfärd. Det är bra, men jag tycker att analysgruppen kommit till helt fel slutsats när den säger att vi borde ha mer bredd i vårt parti. Huvudproblemet var att vi inte hade ett tillräckligt djup i våra hjärtefrågor. Det är frågor kring miljö som legitimerar att det är Centerpartiet och inte Folkpartiet eller Moderaterna som har bäst förutsättningar att bli det breda (liberala) mittenpartiet. Vi ska givetvis också bredda oss, men det förutsätter djup i någon eller några frågor- främst miljöfrågor.

Allmänheten idag är oerhört kunnig och engagerad i både miljöfrågor och frågor kopplat till jobben. Våra företrädare runtom i landet ägnar sig i huvudsak åt kommun- och landstingspolitik, dvs sjukvård och skola. När partiet centralt slår fast att vi ska ägna valrörelsen åt miljö och jobb så applåderar alla, men vartefter blir det svårt att både vara lokalpolitiker med ansvar för förskolan och prata om klimatuppgörelser. Så kommer ett allmänt krav på breddning av partiet och ingen behöver närmare analysera varför vi inte klev fram tillräckligt i de frågor om jobben och klimatet som vi bestämt tillsammans i prioriteringar inför valet.

Än finns stora möjligheter att utgå från våra hjärtefrågor och därmed växa som ett mittenparti. Tidshorisonten för de två strategierna är lite olika. Ett litet högerparti kan vi bli i morgon. En del tycker redan att vi etablerat oss där. Ett stort mittenparti kan vi bli på tio år sikt. Valet av partiledare har betydelse för vad vi väljer.

100 år senare: Finrumsliberaler eller bypolitiker- det är frågan ?

2011-08-19T00:04:00.000+02:00

I december förra året var vi ganska många som firade att Cenerpartiet fyllde 100 år. Det var klang och jubelföreställning med mat, dans och fina tal som sig bör på ett jubileum. Vad vi inte visste var att före 101 årsjubileet skulle vi ha bytt partiledare.

Det är en häftig process som pågår i Centerpartiet just nu. Idag fick jag veta att på den plats där Centerpartiet föddes för 100 år sedan, hemma hos Carl Berglund i Falköping, passerar alla tre partiledarkandidaterna de närmaste dagarna för att presentera sig.

Centerpartiet föddes som en protest mot högerns alltför starka inflytande på landsbygden och även en protest mot alltför starkt socialdemokratiska strömningar i städerna. Också idag tampas vi med hur vi ska förhålla oss till landet och staden, vi blir hjälplös fast i en geografi som andra partier inte blir lika lätt. Samtidigt vet vi att, om vi lättar från det geografiska förhållningssättet riskerar också en del av Centerpartiets själ att gå förlorad.

Avfolkning och glesbygdsproblem är ett dagligt samtalsämne i politiken. De flesta kommuner i Sverige tappar befolkning och har uppenbara svårigheter att finansiera välfärden. Det finns ett stort utrymme för de partier som vill ta sig an dessa frågor. Det finns också en helt annan möjlighet att vända glesbygdsproblem till möjligheter idag, än vad som var fallet för tio år sedan. Mäniskor längtar till landet, mat och matkvalité står högt på listan över vad som är viktigt i människors vardag. Friluftsliv, motion, yoga och retreat är mer inne än någonsin och försutsätter att det finns tysta, natursköna områden där människor kan få utlopp för de behov som många gånger saknats i den moderna människans stressade storstadsliv. Skogsråvara och åkermark är en hetare än någonsin, eftersom allt fler kapitalister har insett att värdet bara kommer att öka i takt med att miljömedvetenheten ökar och oljereserverna minskar i världen.

Samtidigt händer det alldeles för lite. Avfolkningen fortsätter och glesbygdsproblemen förvärras. Människor upplever inte att det finns någon kraft, något parti eller några ledare som vill " ta tag i" landsbygdsfrågorna. Jag tror att det finns flera möjliga strategier för Centerpartiet att närma sig frågorna. Den partiledare som ska väljas i Åre i september måste välja rätt strategi, annars går det åt skogen med både landsbygden och Centerpartiet.

1. En strategi kan vara att helt släppa landsbygsperspektivet och bli ett parti bland andra. Ett liberalt parti med stabila grundvärderingar inom skolan, sjukvården och omsorgen. Vi slåss för mänskliga rättigheter, en human flyktingpolitik, en generös biståndspolitik. Vi arbetar för integration, jämställdhet och fortsätter flytta fram positionerna när det gäller HBT-frågor. Vi fortsätter att arbeta för goda villkor för näringslivet. Det skulle kunna vara en strategi som håller ganska långt, men det är inte helt säkert att Centerpartiet skulle dra ett längre strå än Folkpartiet med en sådan allmänliberal hållning. Jag tycker mig skönja medlemmar i Centerpartiet som tror på den linjen. Om Centerpartiet väljer en sådan linje kan jag leva med det. Men på sikt kanske jag lika gärna skulle rösta på Folkpartiet.

2. En andra strategi skulle vara att bli en slags allmän slagskämpe för landsbgdens folk. Vi arbetar i hop med Hem och Skola och Hela Sverige ska leva för att behålla alla byskolor till varje pris. Vi ordnar protestmöten när bensinstationer och banker lägger ner och gör oss till tolk för ett allmänt misnöje med tillståndet på landsbygden. Den hållingen hör man ganska sällan i Centerpartiet numera, men den finns. Och när ladsbygdsminister Eskil Erlansson får kritik för att han inte gör tillräckligt för landsbygden så är det ofta denna stategi som människor hänvisar till och drömmer om. Den strategin har en och annan sosse försökt klistra på Centerpartiet i valrörelsen och försökt sänka vårt självförtroende genom att upprepa att "vi känner inte igen Centerpartiet". Inget parti kan rädda alla byskolor där lärare, elever och föräldrar slutar. Inget parti kan rädda bensinstationer som inte anser sig ha råd med en etanol- eller biogaspump. Inget parti kan rädda små postkontor, banker och livsmedelsbutiker som ingen besöker. En strategi där Centerpartiet blir ett parti för att rädda landsbygden från förändringar finns inte.

3. Idag hörde jag ett radioprogram i Radio Väst där man gjorde ett stort nummer av en ung lovande musiker från Trollhättan som skulle flytta till Göteborg. Reportern ställde fråga efter fråga och manglade den stackars killen om varför han sviker Trollhättan och drar till Göteborg. Just nu byggs dubbelspår på järnväg mellan Göteborg och Trollhättan, vilket gör att alltfler människor planerer sin vardag efter att kunna pendla varje dag mellan dessa båda orter. Avstånden krymper. Det leder till att en del flyttar, medan andra får ökade möjligheter att komma tillbaka. Och det är där nånstans Centerpartiet måste formulera en strategi. Precis som i vilket företag som helst. Vilka kommer tillbaka till Bengtsfors, Säffle och Nössemark och investerar ?
Frågan är ju inte OM dom kommer- de som ska förädla skogen som bara ökar i värde, de som ska bygga retreatanläggningar eller satsa på ekoturism. Frågan är NÄR de kommer tillbaka och om vi som blivnde grannar och beslutsfattare tar emot dem med öppna armar- de som vill bygga vindkraftverk eller satsa på nya hotell och restauranger på landsbygden? Jag möter åtskilliga som överklagar så fort de ska byggas en väg, säljas en tomt, sökas ett bygglov eller i övrigt planeras för ny verksamhet på landet. Handen på hjärtat- orkar vi som centerpartister alltid vara konsekventa ? Samtidigt kommer det alltid att finnas ungdomar och medelålders mitt i karriären som kräver goda kommunikationer till Göteborg. Inget hushåll och inget företag kan leva på självhushåll. Starka regioner som i god samstämmighet med regeringen kan plocka fram medel till höghastighetståg och Europakorridorer kommer att vara nödvändgt. Jag har bland annat drivit frågan om att Västra Götalandsregionen ska gå samman med Värmland i en stor och slagkraftig västsvensk region. Argumenten emot kommer exempelvis från norra Bohuslän som inte vill ingå i en region med ännu mer landsbygd. Jag tror att landsbygd ställs mot landsbygd alltför ofta och många politiska ledare tvekar att kliva fram och ta en bredare strid för landsbygden. Väljarna har märkt att Centerpartiet inte alltid orkat vara konsekventa.

Ibland har jag funderat om det skulle ha funnits ett alternativ till den avfolkning vi ser och har sett under decennier? Förutsatte vår välfärdsmodell avfolknig och flyttlasspolitik? Det finns forskare som har ställt sig frågan om det skulle ha gått att hitta en slags bondeväg till kapitalism ? Paradoxen är ju att Sverige som hade den starkaste bondeklassen i Europa samtidigt har haft mest socialism, mest centralism och strukturrationaliseringar än de flesta andra jämförbara länderna. Kunde Carl Berglund och hans kompisar på 1910-talet ha agerat på annat sätt? Tänker också på senare centerledare som kompromissat sig fram genom hela 1900-talet, som tagit ansvar i den rådande situationen under 30-talskrisen, under oljekrisen på 70-talet, under 90-talskrisen och nu under finanskrisen. Vi har kohandlat, kompromissat och genomfört uppgörelser om alt från försvar till energipolitik och därmed jobbat bredare än något annat parti. Låt oss se till att vi är med och kohandlar, kompromissar och skriver uppörelser också i framtiden. Centerpartiet har inget att tjäna på att vare sig vara finrumsliberaler eller bypolitiker. Vi ska vara statsmän!

Fem skäl att välja Anna-Karin Hatt!

2011-08-08T00:28:00.001+02:00

1. Sverige behöver en västsvensk partiledare

Jag möter ofta uppfattningen att Västsverige har alltför få företrädare i riksdag och regering. Västsvenska Handelskammaren brukar till och med presentera rapporter om hur eländigt det är. Historien säger att götarna hade övertaget när nationen Sverige skulle bildas, men samma götar insåg att huvudstaden skulle ligga i Stockholm, annars skulle svearna inte ställa upp på fusionen. Konsekvensen blev att svearna bestämmer lite mer än vad vi götar egentligen kan acceptera.

Sedan Åsa Torstensson slutade som infrastrukturminister är det en person mindre som bryr sig om Västsverige i regeringen. Anna-Karin Hatt som är region- och IT-minister tillhör en av de få i regeringen som har anknytning till Västsverige. Nu har Centerpartiet chansen att utse henne till partiledare. Det behövs fler partiledare som har förankring i vår del av Sverige. (Folkpartiets partiledare Jan Björklund är visserligen västgöte, men i övrigt är hans parti ganska Stockholmsfixerat.) Anna-Karin växte upp i Hylte i Halland och studerade också vid Göteborgs Universitet under några år på 90-talet.

2. Världen och EU behöver en internationalist!

Anna-Karin har god kännedom om och är väl förankrad i nordisk politik, inte minst sedan den period då hon var president i Nordiska Centerungdomens förbund. Kontakter med våra nordiska grannländer är vardag för en partiledare.

Som aktiv i Centerpartiets Ungdomsförbund under 90-talet tillhörde Anna-Karin den grupp av ungdomar som insåg behovet av att snabbt få inflytande i de olika nätverk som följde med ett färskt svenskt medlemsskap i EU, t ex den liberala ungdomsgruppen LYMEC. Jag skulle åka med Anna-Karin på en LYMEC-resa till Frankfurt vid ett tillfälle. Tyvärr missade jag flyget så Anna-Karin fick åka dit och förhandla själv.

Anna-Karin har ett internationellt engagemang. Under några veckor 1995 reste vi tillsammans ii södra Afrika. Det var ingen slump att Anna-Karin var utsedd av CUF:s förbundsstyrelse att sköta de internationella frågorna. Hon hade och har ett starkt rättvisepatos. När fattiga människor i södra Afrika behöver hjälp att göra sig kvitt från apartheidpolitiken ska vi sträcka ut en hand.

3. Centerpartiet behöver en proffsförhandlare!

Anna-Karin och jag kom till regeringskvarteren i Namibias huvudstad Windhoek. Det var en synnerligen världsvan 23-åring jag hade vid min sida. Inför en imponerad Afrikansk utbildningsminister drog Anna-Karin upp riktlinjerna för hur CUF:s biståndsprojekt i form av en skola skulle överlämnas och drivas vidare i statlig regi. Redan då förstod jag att Anna-Karin skulle gå långt. Det är viktigt med en vidsynt och globalt inriktad partiledare som behärskar internationell diplomati när den är som svårast.

Anna-Karin Hatt är den mest lämpliga partiledaren för Centerpartiet. Hon har den erfarenhet som krävs för att leda ett parti i regeringsställning. Vardagen för Centerpartiets ledare innebär mestadels överläggningar och förhandlingar i regeringen. Det är svårt att bli partiledare utan regeringsvana - i alla fall om man ska väljas mitt under en period i regering.

Att förnya organisationen har nämnts som en viktig uppgift för en partiledare. Snälla centerpartister runtom i detta land! Nog för att Maud Olofsson hade många goda idéer om hur partiet skulle förnya sina arbetsformer och ha snyggare gardiner på våra centerexpeditioner. (Maud är extremt intresserad av textil och design vilket hon ska ha all heder av!) men ställ inga krav på att en ny partiledare ska ägna sig åt organisationen. Vi ska ha ökad jämställdhet i partier, fler nya svenskar på valbara platser och överhuvudtaget öppna upp partiet. I det arbetet är partiledaren en viktig symbol. Men kräv inte att en partiledare ska ägna sig åt stadgearbete eller i övrigt lägga tid på organisationsarbete!

Fram till valet av partiledare sker ska vi givetvis nagelfara eventuella politiska skillnader. På den punkten har media och andra granskare skärpt sig de senaste dagarna och börjat analysera de skillnader i åsikter som finns mellan partiledarkandidaterna. Dock ska man komma ihåg att ingen partiledare kan gå utanför ramarna. Den politiska inriktningen slår centerstämman fast och den dagliga politiska utvecklingen styrs av partistyrelsen och riksdagsgruppen, liksom av aktiva kommun- och landstingsföreträdare. Ingen partiledare kan hitta på en egen och ny politisk linje utan att ha partiet med sig. Då riskerar man att göra en Mona Sahlin.

4. Medborgarna behöver konsekventa kompromisser

Det enda som en partiledare ska ägna sig åt själv är förhandlingarna i den lilla krets av andra statsråd och partiledare som sker i någon form varje vecka. Dörren stängs och det finns ingen centerstämma att fråga och inga pressekreterare som kan hjälpa till. Då är man helt själv med ett mycket stort ansvar. En partiledare kan inte komma ut från ett sådant sammanträde förrän man kompromissat bort tillräckligt mycket för att de andra partiledarna ska vara nöjda samtidigt som man förhandlat till sig tillräckligt mycket för att resultatet ska kallas centerframgång bland väljare och bland kritiska centermedlemmar.

Valet av partiledare handlar om förmågan att kommunicera ett budskap, men jag tycker att de argumenten varit alltför dominerande hittills i den interna diskussionen. Att kommunicera budskapet får en partiledare hjälp av andra med. Dussintal av medhjälpare ägnar tid åt det varje dag. De flesta intervjuerna får en partiledare, via pressekreterare, tacka nej till. De som genomförs klipps från minuter till sekunder och de flesta svenskar har varken sett eller hört nyhetsinslaget. Vilka sammanhang som partiledaren långsiktigt ska synas i hinner partiledaren heller aldrig fundera över. Det sköter medarbetarna. Att förmedla ett budskap är ytterst en mycket långsiktig fråga som handlar om politisk kurs och om förmågan att vara konsekvent, inte vad man säger i det dagliga bruset.

5. Svensk politik behöver Anna-Karin Hatt!

Helt nyligen berättade Anna-Karin öppenhjärtligt om sin pappas psykiska sjukdom i Expressen. Det vittnar om att Anna-Karin har en inre styrka. Det är viktigt att ha förmågan att vädra det som är jobbigt i den egna vardagen och det som var svårt när man var barn. Det är nog avgörande för att också behärska de svåraste förhandlingarna i de stora sammanhangen. En partiledare måste ha den typen av mognad!

Att ta tillvara

2011-07-19T13:12:00.001+02:00

Jag hånade alltid min mormor när hon tog tillvara alla inslagspapper på julafton som spridits över golvet när jultomten lämnat hennes tio barnbarn med alla julklappar. Mormor vek ihop papprena snyggt och stoppade dem i en ficka på en handsydd bonad med texten "papper och snören" som hängde på väggen i ett utrymme intill köket. Samma julklappspapper kunde dyka upp runt ett paket nästa jul. Nu håller jag på att bli likadan själv. När barnen har födelsedagskalas hopar sig inslagspappren på golvet i takt med att allt fler presenter packas upp. Reflexmässigt ha jag slängt allting eller i bästa fall källsorterat. Nu har jag alltmer upptäckt hur mycket jobb ( och hur dyrt ) det blir att först slänga en massa papper när någon i familjen fyller år för att sedan åka och köpa nytt papper när andra fyller år. Bättre att spara lite på det finaste pappret så sparar man tid, pengar och resurser! Precis som min mormor.

På semestern är det lättare att ägna sig åt resurshushållning i hemmet. När man jobbar och knappt hinner planera veckans måltider är det svårare. Jag gör små försök hela tiden. När jag hade överbliven vaniljsås häromdagen bestämde jag och dottern att baka vaniljbullar, dvs bullar med vailjsås inuti. Om vailjsåsen blvit stående i kylen ett par dagar längre hade vi fått slänga, nu kunde vaniljsåsen istället bli underbar fyllning i bullar att ha på stranden. Upptäckte överbliven vispgrädde som vi haft till en kladdkaka. I går kväll vid 22-tiden använde jag den grädden till degvätska i några bröd som barnen glatt tuggade i sig till frukost. Nu funderar jag på vad man gör med 4-5 övermogna bananer. Hittar ett recept på bananmuffins, där de kan komma till användning. När det blir köttfärssås över efter en spagettilunch blir det köttfärspaj dagen därpå. Ja, de flesta mammor och pappor försöker nog ta tillvara om de kan. Men vi slänger alldeles för mycket i Sverige. En hel del politiker har börjat reagera och även satt upp mål för åtgärder.

Vi människor har en uråldrig drivkraft att ta tillvara. Bläddrade i går i en bok om torparlivet på 1800-talet. Då behövde man inte påminna om att ta tillvara. Då var hushållning avgörande för att klara livhanken. I dag har vi överflöd och ingen svälter om vi slänger en deciliter grädde i varje hushåll varje dag, året om. Kan vi inte strunta i det gamla trista snacket om att ta tillvara ? De fattiga i Afrika kan ändå inte få nytta av vår överblivna grädde. De som ska ta hand om matsvinn och sopor ska också ha jobb. Dessutom gör vi ju biogas som blir fordonsbränsle i våra fordon av matrester nuförtien. Så vad är problemet ?

För något år sedan fastnade jag vid ett TV-program som handlade om hur fattiga människor utanför Kairo tog tillvara sopor från de rikas överflöd och gjorde produkter som kunde säljas dyrt till samma rika människor. Lila plastbitar sorterades ut ur sophögarna och smältes ner och blev till tjusiga lila plastgalgar. Rosa pappersbitar letades fram ur sophögarna, torkades och gjordes om till exklusiva brevpapper som pyntade skyltfönstern hos de mest erkända bokhandlarna i London. Tygbitar sorterades ut, tvättades, syddes ihop och stoppades och blev till nallebjörnar som såldes dyrt till väbeställda barn i New York. Så visst går det att skapa kretslopp och tjäna riktigt stora pengar på sånt som en del av befolkningen slänger och som någon annan del av befolkningen kan ta om hand. Dessutom tycker jag INTE att man ska moralisera över människors konsumtion som sådan. Vill man leva loppan och slösa så är det upp till var och en. Men, den som slösar kommer alltid att bli förloraren. Ett land som slösar, en kommun som slösar eller ett hushåll som slösar tappar utvecklingskraft, tappar i konkurrenskraft medan den som tar tillvara kan göra mer för samma pengar. Den som är smartast vinner.

Om de fattiga i Kairo helt enkelt är bättre på att ta tillvara än- låt oss säga- de rika i Göteborg, ja då är det ju inte så konstigt om egyptiska företag i slutändan ökar sin tillväxt medan vår minskar. Vi tappar jobben och Egypten vinner. Troligen är det en del av det vi ser i världsekonomin just nu. Indier och kineser som tar våra jobb. Rika EU-länder som går på knäna. Jag får nog baka de där bananmuffinsen i eftermiddag.

Frankrike- enklare och mer komplicerat på samma gång

2011-07-10T17:06:00.003+02:00

Efter en semesterresa funderar man alltid en stund. Jämför med Sverige. Och kommer snabbt på att det finns skillnader. Har nyligen kommit hem från Frankrike. Detta kulturland som saknar motstycke i Västsvärlden. Till Paris kommer nästan 30 miljoner besökare varje år- 6 miljoner av dem åker upp i Eifeltornet. Så även jag. För tredje gången i mitt liv hade jag köat, snällt betalat en ansenlig summa för att se utsikten över den franska kulturen. Man blir tvungen att fråga sig. Vad är det som drar?

Frankrike är enkelt och komplicerat på samma gång. Spår av storhetstid och enkel vardag i vaje kvarter.

Man blir trött i huvudet av alla rader av pampiga byggnader. Inte bara Eifeltornet, Triumfbågen och Notre Dame och alla de andra världskända byggnaderna. Varje fastighet, varje byggnad längs Paris gator är som ett slott eller en kyrka. Vad sägs om ett armemuséeum som är 200 meter långt och ser ut som ett större slott. Det uppfördes som hotell under Napoleons tid.

Mellan alla pampiga husväggar tycks vardagen vara mycket enklare än vad vi svenskar är vana vid. En murare i skitig arbetarovarall krälar längs trottoarkanten med en murskrapa för att försöka laga ett par trasiga betongbitar. I Sverige hade man lagat hela trottoaren på en gång. Rivit och byggt nytt. Och förlorat ett kulturarv på köpet.

Folk tar sin frukost på ett sunkigt café- en kaffe och en croissant innehåller knappast något av det som Svenska Folkhälsoinstitutet skulle rekommendera som goda kostvanor. Men fransmännen älskar sina sunkiga caféer och croissanterna är onekligen goda. I Sverige äter vi inga croissanter till frukost, inte ens ett wienerbröd eller en kanelbulle. Vi äter lydigt vår filmjölk. Vet inte om vi mår bättre för det.

De franska ballkongerna och de tjusiga formationerna längs de pampiga byggnaderna kan inte dölja att fasadfärgen spricker på sina håll. Elkaplar och tellefonledningar hänger utanpå. Skulle aldrig tolereras i Sverige, där vi underhåler vi våra miljonprogram, drar in bredband och förnyar värmesystem i varje byggnad allt eftersom. Metodiskt och politiskt korrekt. Men det känns som vi förlorar något på vägen.

Kulturarvet är alltid närvarande i Frankrike. Sitter på trappan uppe vid Sacré- Coeur. En trubadur underhåller och ropar "welcome to Paris" samtidigt som han drar fingrarna över sin gitarr. Några yttrligare artister gör sitt för att dra uppmärksamheten till sig. I Sverige har vi också gatumusikanter eller andra som försöer tjäna pengar spontant på turister. Men det är mer sparsamt och framför allt inte lika accepterat.
Fransmännen vårdar sitt kulturarv. Kanske till priset av modernitet och effektiv infrastruktur. Men vad händer i ett land som inte vårdar sitt kulturarv och i stället lägger all kraft på modernitet och effektiv infrastruktur ?! Till slut har Sverige misslyckats med både och. I Frankrike är det inget fel på modeniteten när det väl gäller. Åker den sk Solens väg mellan Cannes och till Bourgogne-distriktet på bara några timmar.

Besöker den lilla byn Vezelay, som är slutmålet för alla de som vandrar pilgrimsleden mellan Spanien och Frankrike. En enkel liten stenby med enkla byggnader för restauranger, caféer och matbutiker. Och förstås- mitt i allt tornar en fantastisk klosterkyrka med enorma kulturskatter.

Kulturen håller ihop samhällen. Det har jg hört förut. Och säkert sagt själv. Men aldrig fattat innebörden av. Nu förstår jag mer.

Tidigarelägg satsning på Hamnbanan!

2011-06-08T19:58:00.002+02:00

Idag kommer tidningsrubriker om en tidigareläggning av Hamnbanan i Göteborg. Det har förekommit rubriker förut och vissa debattörer i Sveriges Riksdag försöker göra frågan enkel genom att hänvisa till regeringen.

Hamnbanan till Göteborgs Hamn är av oerhört stor strategisk betydelse för hela Sveriges ekonomi och möjligheter till utveckling. Idag är sårbarheten stor när det gäller kapacitet till Göebogs Hamn. Vid minsta lilla störning försenas inte bara tranporterna. Korta perioder av avbrott i godsflödet kan leda till att utvcklingsmöjligheterna för svensk export och import dras undan. Företag väljer att gå ut med godset någon annan stans i Europa om man upplever att leverenserna in och ut från Göteborg inte är tillräckligt punktliga.

Jag kan upplysa trafikutskottets ordförande Anders Ygeman om att det redan för flera år sedan framfördes löften från västsvenskt håll om att medverka till förskottering för minskad sårbarhet och ökad kapacitet på Hamnbanan. Om Anders Ygeman gräver lite i arkiv och pappershögar kan han hitta flera (s)-företrädare i Västra Götaland och Göteborgs stad som skrivit under på någon form av regional medverkan i en satsning på Hamnbanan. Så lägg inte hela ansvaret på regeringen när dina egna partikamrater i regionen ännu inte gett besked om att fullfölja sina åtaganden!

Nu är det angeläget att alla god krafter samverkar för att tidigarelägga Hamnbanan. Enligt rapporter i media har Göteborgs stad redan tagit kliv framåt i ärendet idag. Det låter som att hamnen själv är beredda att lägga pangar och kanske även näringslivet i övrigt. Då kan inte Västra Götaandsregionen tveka, som borde vara den mest kraftfulla aktören i Västsverige.

Godsflödet på Hamnbanan avgör en stor del av hela Sveriges tillväxt och det är rimligt att vi som bor och lever i Västsverige demonstrerar att vi känner till behoven och vet värdet av nya satsningar. Då ökar möjligheterna att också regeringen anstränger sig.

Inte bara en fråga om Värmland

2011-05-28T14:43:00.001+02:00

Idag efterfrågar Bohusläningen klara besked från partierna om Värmland och Västra Götalandsregionen ska gå samman eller ej. Tidigare har bland annat GT efterfrågat samma sak. Och flera partier har svarat, bland annat Centerpartiet. På regionstämman i torsdags fattade centerpartisterna beslut om att börja förhandla med Värmland.

Men Värmlandsfrågan handlar inte bara om Värmland, utan om synen på välfärd. Hur ska ett litet land som Sverige i Europas utkant, med en av världens äldsta befolkningar långsiktigt kunna upprätthålla en god välfärd? Vi ska konkurrera med stora och växande ekonomier som Brasilien, Indien och Kina. Deras konkurrensfördelar som låga löner, korta avstånd, stor befolkning och ett varmt klimat kommer aldrig att bli konkurrensfördelar för oss. Vår främsta konkurrensfördel är kunskap. Vi måste göra allt för att kompensera att vi är en liten befolkning i Europas utkant. Det gör vi genom att satsa på en god infrastruktur och genom starka regioner som uppmuntrar en flexibel arbetsmarknad. Små kommuner och landsting kommer inte att klara sig på egen hand. Det visar inte minst studier som gjorts i Värmland.

Alltför få debattörer bryr sig om regionfrågan. Men den är avgörande för morgondagens välfärd. Några enstaka debattörer gjorde påpekanden mitt i valrörelsen i Västra Götaland. Men det fick alltför lite genomslag.

Denna veckan blev det klart att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet ska fortsätta att styra Västra Götalandsregionen. Jag är orolig för att de mest ägnar sig åt att vara emot- emot privat vård, emot vägar och bilar och kanske även emot Värmland. Under tiden springer omvärlden förbi oss. Det gör att Västsveriges möjligheter att stå på egna ben minskar. Möjligheter till en egen stark konkurrenskraft slås undan. Värmland får söka bidrag i Stockholm och investerare tvekar att satsa i Västsverige. Det minskar våra möjligheter till en god välfärd. Medborgarna i Västra Götaland förtjänar bättre.

Om frihetskämpar och silkesharar

2011-05-24T21:03:00.001+02:00

Idag skulle min morfar fyllt 103 år. Jag minns särskilt hans 85-årsdag den 24 maj 1993. Då var han fortfarande full av kraft. Han sa ofta att han ville uppleva millenieskiftet. Min morfar- Bertil Andersson- levde drygt två månader in på år 2000.

På sin 85-årsdag hade han stor mottagning i sin funkisvilla i Myggenäs på Tjörn. En stor samling herrar - också de i 80-årsåldern överlämnade presenter och blommor medan de påminde varandra om hur det var att göra lumpen på 20-talet och hur de genomlevde andra världskriget i beredskap.

Min morfar hade alltid en skräck för att bli frihetsberövad. Om och om igen berättade han om hur den svenska militären tog hans bildäck under kriget och därmed var utan bil på flera år. Han berättade om och om igen om släktingar och vänner som fann friheten i livet genom att gå till sjöss. Min morfar var en riktig frihetskämpe. I strid med sin ganska konservative far- Albin Andersson- argumenterade han för kvinnlig rösträtt. Tänk er tanken att ta strid med sin egen far om en sådan kontroversiell fråga- vi pratar om 1910-talets Sverige.

Min morfar var en stridens man hela sitt liv. Han hade inget till övers för människor som inte orkade ta strid för sin sak eller som inte rakryggat orkade stå för sitt ord. Idag skulle vi väl säga "mesig" eller "ryggradslös" om sådana människor. Morfar hade sitt eget uttryck. Han kunde komma hem från ett föreningsmöte, t ex ett styrelsemöte i skytteföreningen eller referera från möten i kommunhuset. Så fällde han en lång harrang av syrliga kommentarer om personer som inte orkat stå för en konsekvent linje. Min morfar hörde dåligt redan i tidig pensionsålder eftersom han varit aktiv skytt hela sitt liv utan att använda hörselskydd. Därför pratade han högt och ljudligt. Jag kan tydligt se hur han sätter sig bredvid mormor i köket i Myggenäs, pustar lite och tittar ut genom köksfönstret, låter blicken vila över åkrarna där man vid fint väder även kan skymta havet.
"Idag har jag haft att göra med en riktig silkeshare..." sa han med eftertryck.

Lämnar (c) fältet fritt för (mp) eller tar vi egna initiativ ?

2011-05-23T18:06:00.000+02:00

För en tid sedan skrev jag en debattartikel i Svenska Dagbladet där jag bland annat framförde kravet om att Centerpartiet ska bli bättre på maktinnehav än (s) och bättre på marknadsföring än (m). Den inriktningen rymmer förstås fler dimensioner. Inte minst ska vi vara medvetna om att fler partier gör anspråk på en sådan inriktning.

Idag får vi veta hur Mona Sahlin kuppades bort av sina egna. Genom valet av Håkan Juholt har Socialdemokraterna tappat greppet som Sveriges största parti och även missat möjligheteten att långsiktigt leda landet. Nu återstår frågan vilket parti som ska ta över när radarparet Fredrik Reinfeldt och Anders Borgs gloria börjar dala.
Ett av mina favoritcitat är de som Victor Hugo uttalade redan på 1800-talet, nämligen "Det finns en kraft som är starkare än världens alla arméer och det är en idé vars tid har kommit". Många av de idéer som Centerpartiet står för uttrycks idag på ett tydligare sätt än någonsin tidigare.

I Västra Götalandsregionen har vi nyss haft omval. De flesta partier står stilla eller går något mandat fram eller bak. Med ett så lågt valdeltagande kan man i princip säga att inget har skett. En oroande tendens är att Sverigedemokraterna kliver fram ytterligare. Min tes om att den stora politiska striden kommer att stå mellan liberalism och konservatism förstärks.

Frågan vi måste ställa oss i Västra Götalandsregionen och i Sverige i stort är vilket parti som kommer att ha kraften att leda samhällsutvecklingen de närmaste åren? Ett krympande folkparti, ett krympande centerparti eller ett krympande kristdemokratisk parti har knappast kraften idag. Idag är Moderaterna det stora liberala partiet i svensk politik. Socialdemokraterna har låtit det ske och ökade utrymmet för (m) när de kuppade bort Mona Sahlin och istället utsåg Håkan Julholt till partiledare.

Miljöpartiets två nya språkrör försöker kliova fram och ta en större roll i politiken. Paradoxalt nog tycks striden stå mellan de partier som bäst kan fånga de miljöengagerade väljarna. Centerpartiet har alla möjligheter att kliva fram och göra det jobbet mycket bättre än (mp). Vi har rötterna på landsbygden och vi är övertygade om att äganderätt hänger ihop med miljöansvar.

Det gäller för Centerpartiet att delvis ta sig in från vänster i debatten. Många väljare tenderar att lämna (m) till förmån för något mer mitten, något mer socialliberalt, mågot mer miljövänligt- lite diffust vad. Kan Fridolin (mp) vara alternativet ? Eller är han bara en pratglad skolpojke ? Varför fick Mikaela Valtersson inte vara med i (mp):s ledning- den enda av dem som kan förena ekonomi och ekologi ? Många väljare har säkert sådana frågor idag.

Centerpartiet har tradition att leda landet med stort miljöansvar. Vi administrerar dessutom dessa frågor i regeringen idag. Att plocka fram vad miljöminister Andreas Carlgren redan har gjort räcker långt. Nu måste centerpartister runtom i landet visa att de vurmar lika mycket för internationella klimatavtal och kemikaliepolitik som företagarfrågor och jordbrukspolitik. Annars lämnar vi fältet fritt för Miljöpartiet.

Rädsla för att utveckla Västsverige eller beslutsamhet inför framtiden ?

2011-05-18T12:09:00.000+02:00

Jag växte upp ett stenkast från Göteborg, i landskapet Bohuslän på gränsen mot dåvarande Älvsborgs län. Bohuslandstinget som jag tillhörde styrdes från Göteborg, men omfattade inte Göteborgs stad, som hade sin egen sjukvårdsorganisation. Göteborg var sig själv nog redan på 70-talet och de tre länen runt omkring levde sina egna liv. Mellan vissa grannkommuner gick inga bussar, eftersom busslinjerna slutade vid länsgränerna. På 80-talet började debatten om att luckra upp gränser och på 90-talet gjordes utredningar om vissa förändringar med försöksverksamhet i Västra Götaland.

Ologiska länsgränser hade varit ett faktum sedan Bohuslän blev svenskt på 1600-talet. År 1999, dvs drygt 300 år efter freden orkade Västsverige ta sig samman och bildade Västra Götalandsregionen. I går, uttrycker GP:s ledare en oro för att Västra Götalandsregionen inte är en tillräckligt betydelsefull arena. Valdeltagandet i söndags skulle vara orsaken.

Västsverige är en av Europas mest framgångsrika industriregioner. Min vardag har varit ytan mitt emellan Volvos Torslandafabrik och Kemiindustrin i Stenungsund. Några få västsvenska företag levererar hälften av all produktion i Sverige och därutöver tar Västsverige hand om transportarbetet för hälften av all export, som går ut via Göteborgs Hamn.

Jag har flyttat mellan Stockholmsregionen och Göteborgsregionen några gånger sedan början av 90-talet och sett skillnaderna i mentalitet och näringslivsstruktur. Att Stockholm har sina förtjänster vet alla. Men vad Göteborg och Västsverige har är mera oklart, därför att vi splittrat resurser istället för att jobba framåt tillsammans. När vi lyckades samla oss för satsningar på Ostindiefararen Götheborg för några år sedan skapades en symbol för västsvensk identitet som gjorde avtryck ända borta i Kina. Nu har vi chansen att ta ytterligare steg för att bygga ett starkt varumärke för vår region. Västra Götalandsregionen är en permanent organisation med möjlighet att stå för ledarskapet i ett sådant arbete. Västra Götaland har en egen befolkning på 1,6 miljoner invånare och vi är navet i den region som sträcker sig från Oslo till Köpenhamn och som omfattar totalt 8 miljoner invånare. Västra Götalandsregionen har alla möjligheter att ta initiativet i ett spännande utvecklingsarbete kring framför allt smarta trafiklösningar, industriell förnyelse och internationellt management. Frågan är om Västsverige orkar kliva fram eller om vi vill fortsätta bära hela Sverige på våra axlar utan att fullt ut ta tillvara på de möjligheter som finns ?

Den förre partisekreteraren Lars Stjernkvist (s) och fd rikspolischefen Björn Eriksson uttalade nyligen att regionalisering tränger undan det kommunala ansvaret. Hallå, se Er omkring! De flesta kommunerna i Sverige tappar i befolkning och har problem med finansiering av viktiga välfärdstjänster. Därför ska vi organisera Sverige så att varje landsända får ett större befolkningsunderlag att hämta skattemedel från. Varje region kan kraftsamla och hitta sina formler för att bli en ”magnet” för investeringar och attraktionskraft i framtiden, inte fråga statliga myndigheter med huvudkontor i i Stockholm om lov. Med ökad regionalisering skapas incitament för regioner med egen lyskraft, istället för ett enda kontor för bidragsutbetalningar i Stockholm. Med fler regioner kan dessa prata med en starkare röst i Bryssel.

Det är också viktigt att Västra Götaland har öppna famnen gentemot Värmland. Det är bättre att Värmland är en del av en stark västsvensk region med egen beslutskraft än att Värmland lämnas därhän och blir beroende av bidrag från Stockholm.

I förrgår skrev Johan Lindqvist på GP-debatt om att rädslan för stagnation ofta uttrycks i form av rädsla för utveckling, istället för tvärtom. Vill man förhindra stagnation måste man utvecklas. Om framstående debattörer och ledarskrienter uttalar ett slags "vänta och se"-mantra då bäddar man för lågt deltagande och dålig utveckling- både inom nöjesbranschen och i politiken.

Snabbguide inför valet

2011-05-14T18:19:00.003+02:00

Här kommer en guide med valets fem viktigaste frågor/frågeområden.

1. Västsverige ska växa
dvs att få fram resurser för tillväxt som kan skapa jobb och utveckling. Det handlar om en väl utbyggd infrastruktur så att kapaciteten för människor och gods kan öka in mot Göteborg. Redskapet är bl a Västsvenska paketet och på köpet får vi en bättre miljö och förutsättningar för en väl utbyggd kollektivtrafik. Centerpartiet vill ha en bekväm och punktlig kollektivtrafik som gör att fler vill ta bussen, tåget eller pendeln till jobb och studier. Vi säger nej till enhetstaxa, som riskerar att bli en återvändsgränd med dålig kvalité i kollektivtrafiken.
För att skapa tillväxt och utveckling krävs att Västra Götaland vässar klorna i de branscher vi redan är starka så att vi kan öka exporten, stärka vår konkurrenskraft inom bl a läkemedel och hälsa, fordonsindustri/logistik, bioenergi och kemiindustri. Centerpartiet vill att Göteborg ska växa i Västsverige och Västsverige ska växa i världen. Vi menar att Värmland bör få vara med i ett sådant arbete för en starkare region. En del av ovanstående frågor kan tyckas självklara, men det finns faktiskt partier som aktivt motarbetar tillväxt och industriel utveckling. Rösta bort miljöpartiet i morgon!

2. Högre kvalite i hälso- och sjukvården
- sjukvården ska förbättras generellt, men framför allt krävs krafttag för akutsjukvården. Som bohuslänning vill jag framhålla satsningar på Kungälvs och Uddevalla sjukhus. Det behövs också förbättringar för att korta köerna på akuten på NÄL. Läs Centerpartiets förslag för rätt vård i rätt tid i vårt valmanifest.
Det finns partier i Västra Götaland som motarbetar valfrihet i vården, som skrämmer väljare om utförsäljning av sjukhus. Tro inte på dem. Alla partier vill ha en soldidarisk finansiering av vården, via skattsedeln. Men valfriheten ska finnas när det gäller att själv bestämma vilken barnmorska man vill träffa när man är gravid eller vilken sjukgymnast man ska få träffa vid rehabilitering. Socaldemokraterna motarbetar valfrihet på just dessa områden. Rösta bort Socialdemokratiskt monopoltänkande i morgon!

3. Måltiden ska vara en upplevelse
- och ett sätt att sälja Västsverige. Vi ska lyfta fram goda matvanor och se möjligheterna för en lokalt producerad mat, en lokalt tillagad och en lokalt serverad måltid. Centerpartiet säger nej till planerna på ett centalkök i Västra Götalandsregionen. Vi tycker också att restaurangägare ska släppas in på sjukhusen för att öka mångfalden och göra måltiden till en verklig upplevelse. Rösta fram mångfald och matglädje i morgon!

4. Satsa på ett rikt kulturliv.
Barnen och ungdomarna ska bygga kulturlivet i Västra Götaland. Deras kreativitet är vår framtid. Vi ska också locka hit världsartister till GöteborgsOperan och Göteborgssymfonikerna. Centerpartiet arbetar också för en satsning på Ostindiefararen Götheborg, för att stärka varumärket Göteborg och Västsverige.

5. Rösta för människovärde och ett gott ledarskap!
Antidemokratiska krafter lurar i vassen. Ta strid mot unken konservatism och för en liberal politik i morgon! Se till att vi får ett stabilt styre i Västra Götaland med majoritet för de fyra Allianspartierna! Rösta på Centerpartiet!

80 000 svenskar i Norge och 30 000 svenskar i Danmark

2011-05-11T23:20:00.003+02:00

Jag har gjort många spännande aktiviteter och trevliga besök i valrörelsen hittills. Ett av de mest trevliga var besöket i Dalsland i går. Detta lilla petoreska landskap som ligger intryckt mellan Bohuslän och Västergötland. Här finns bara en stad- Åmål och här bor mindre än 50 000 människor. Men Dalsland är precis som resten av Västra Götaland en pulsåder för transittrafik mellan Oslo och Köpenhamn. I går stod jag mitt på en åker i Bäckefors med en ritning som Leif Johansson och Jerker Johansson visade upp. De pekade på kartan och tecknade samtidigt en idé om en omlastningscentral för skogsråvara till järnväg som skulle behövas för att klara att hantera de mångmiljonvärden som ska hanteras på sin väg genom Dalsland. Här längtar man efter dubbelspårig järnväg, inte bara den som nu byggs mellan Göteborg och Trollhättan utan helst hela vägen till norska gränsen. Norrmännen trycker på och vill stämma möten mellan norska och svenska regeringen i ärendet- troligen blir det av redan i juni.

I går träffade jag också kommunstyrelseordföranden Martin Carling (c) på kommunkontoret i Dals Ed för att närmare diskutera den studie som finns för att satsa på pendeltågstrafik mellan Trollhättan och Halden. Norge har en starkare ekonomi än någonsin och vi är dumma i Dalsland och hela Västra Götalandsregionen om vi inte tar emot de norrmän som vill handla här, jobba här, studera och kanske bosätta sig här. Likaså ska vi möjliggöra en smidigt resande för dem som vill resa andra vägen och plugga eller jobba i Norge. 80 000 svenskar jobbar redan i Norge. Det ska jämföras med de 30 000 svenskar som jobbar i Danmark och där det behövdes en Öresundsbro för att klara den pendlingen. Ett pendeltåg på försök mellan Trollhättan och Halden vore väl inte för mycket begärt. Det kan också bli starten på rejäla satsningar hela vägen från Oslo- Köpenhamn.

Nyansera debatten om privat vård, tack!

2011-05-09T22:21:00.002+02:00

Debatten om sjukvården har hettet till ordentligt nu. Socialdemokraterna har valt att skrämmas med att "vården ska säljas ut" och därmed framstå som motståndare till all privat vård. Dessutom antyder affischerna att vården skulle handla om att vården utförs efter storleken på plånboken. I brevlådan har jag fått (s)-material som skräms med att förlossningen ska kosta 22 000 kronor eller höftledsoperationen 95 000 kronor. Alla partier i Västra Götalandsregionen står för en offentligt finansierad hälso- och sjukvård som du och jag betalar via skattsedeln.

Jag har varit aktiv i Västra Götalandsregionen i nästan tio år och sett många Socialdemokrater skriva på avtal som innebär beställningar av privat vård, alltifrån större avtal med exempelvis Capio eller avtal med mindre barnmorskemottagningar. Jag har lite svårt att förstå denna plötsliga kategoriska moståndsrörelse mot privat vård som (s) nu bedriver. Göteborgs-Postens ledare har en välgörande åsikt i frågan idag och det är fler debattörer som medverkar till att nyansera och fördjupa frågan.

Mer privat vård handlar ytterst om att korta köer och öka tillgängligheten. Människor ställer högre och högre krav på vården, inte bara i fråga om vårdkvalite utan också i fråga om bemötande och allmän servicenivå. Vi behöver de privata vårdgivarna, inte för att de alltid är bäst på service, utan för att de ökar utbudet, breddar möjligheterna och sammantaget bidrager till att höja servicenivån i vården. Dessutom ökar det möjligheterna för sjuksköterskor och läkare att välja bland flera arbetsgivare, inte enbart vara anställda av Västra Götalandsregionen.

Vill man tillbaka till 90-talet eller tidigt 2000-tal då köerna var långa så ska man plädera för återgång till mer av enbart offentlig vård. Jag har hört många Socialdemokrater under de senaste åren som hyllat kökortningsinsatser genom att köpa vård från privata aktörer och i övrigt skrivit under på privat vård för att hjälpa människor att komma fram i vården. Jag har även suttit vid det sammanträdesbordet där bland annat socialdemokrater tog beslut om att sälja fastigheten Lysekils sjukhus till en privat ägare för några år sedan. Jag är oerhört besviken på att (s) valt att bedriva valkampanj med en metod som innebär att de tar avstånd från den politiken. Jag hoppas att väljarna genomskådar kampanjen och exempelvis röstar på Centerpartiet istället!

Vargen kommer!

2011-05-04T00:05:00.004+02:00

Socialdemokraterna i Västra Götaland bedriver en kampanj på temat Vargen kommer. Genom att upprepa att de inte vill "sälja ut vården" ska de skrämma människor att rösta på dem. Inga partier i Västra Götaland har föreslagit försäljning av sjukhus.

På Karin Engdahls facebook skrev hon alldeles nyss att det är viktigt att "äga våra sjukhus tillsammans"

Betyder det att alla sjukhusfastigheter för all evighet ska vara offentligt ägda? Vad jag minns har (s) varit med och sålt någon sjukhusfastighet i regionen någon gång. Det var under en period i början av 2000-talet när det var uppenbart att Västra Götalandsregionen hade ett alldeles för stort fastighetsinnehav- ett så stort att det inte var sunt för ekonomin att hantera. Betyder (s)-kampanjen att en försäljning av en vårdcentral eller en sjukhusfastighet aldrig någonsin ska kunna ske igen ? Är kommuner och landsting de som i varje läge ska äga sjukvårdsbyggnader ?

Eller menas att INGEN enda privat verksamhet, t ex en hårfrisör eller sjukgymnast får hyra en lokal inne på ett offentligt ägt sjukhus? Eller innebär (s)-kampanjen att vi ALDRIG ska släppa in privata verksamheter på t ex Dalslands sjukhus? Gert-Inge Andersson (s) har nyligen uttalat sig för privata verksamheter på de små sjukhusen. Så privat vårdverksamhet är OK, men inte privatägda sjukhusbyggnader? Sjuksköterskan kan vara privatanställd, men inte sjukhusets vaktmästare ?

I ett debattinlägg i TTela nyligen uttalar sig Lena Hult (s) och säger att hon är emot privatisering och konkurrens. Men den reform på primärvårdsområdet (VGprimärvård) som hon själv varit med och utvecklat innehåller ett stort antal privat drivna vårdcentraler. Är Lena Hult emot den reformen nu ?

Om (s) med sin kampanj menar att sjukvården ALLTID ska vara offentligt finansierad så håller jag med dem till 100 %. Där är ALLA partier överens. Då är det, trots allt, en variant av kampanjen Vargen kommer som (s) ägnar sig åt ! Givetvis kan man ägna sig åt Vargen kommer-argument i valrörelsen. Men jag tycker det är en tråkig debattstil.

Du väljer själv!

2011-05-01T11:51:00.002+02:00

Förra året sträckläste jag alla Vilhelm Mobergs böcker om Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige. Jag vet inte varför jag inte läst dem förut. Om jag hade vetat hur mycket de handlar om människans kamp efter frihet hade jag nog läst dem även när min lärare i Litteraturvetenskap på gymnasiet försökte pådyvla mig dem.

I Mobergs böcker framträder flera gestalter som väljer att ge sig av, bort från förtryck och översittarfasoner. Ta expelvis Ulrika som fastnat i facket prostituerad och inte har en chans att göra något annat av sitt liv förrän hon kommer över Atlanten. Eller Robert som tröttnat på livet som dräng och där en örfil från chefen höll på att förstöra hans liv. På resan tll USA kunde han för första gången känna friheten.

Friheten finns inte nödvändigtvis i ett annat land eller när man väljer en ny livsstil. Det är känslan av att kunna välja själv som är grejen. Att välja att vara kvar på samma plätt hela livet är också ett val. Men det är du själv som bestämmer över ditt liv. Det viktiga är att människor kan känna att de kan göra ett val under den korta stunden på jorden. Mckael Arthursson skrev nyligen på sin blogg om just detta. Som av en händelse finns det en bok av Vilhelm Moberg med nästan exakt samma titel: Din stund på jorden.

Inför valet den 15 maj handlar det om samma sak, dvs att visa på hur människors valmöjligheter och självbestämmande kan öka. Politiken ska erbjuda människor möjligheter att välja själv, inte lägga livet till rätta. Centerpartiet ha rubricerat kampanjen; Du väljer själv.

Jag minns en gång när jag besökte min mormor. Det var precis när hon hade haft besök av Hemtjänsten. Mormor var irriterad på att det kom olika personal från Hemtjänsten varje gång och att dom inte förstod att hon ville bestämma själv vilken service hon behövde. Jag frågade vad det var som blivit fel den här gången ?
- Idag har de bäddat sängen så att broderiet på lakanet hamnat vid fotändan, sa hon upprört.

Som sagt, du ska kunna välja själv. Om du vill ha hemtjänst som kan bädda så som du vill ha det. Eller om du vill ha en barnmorska som bemöter dig så som du vill bli bemött. Eller en arbetsterapeut som kan hjälpa dig så som känns rätt för dig. Eller ett liv där dina talanger, kunskaper och förmågor tas tillvara. Du väljer själv!

Satsa på Uddevalla sjukhus!

2011-04-29T22:55:00.001+02:00

I går var jag på studiebesök på Uddevalla sjukhus och fick information om satsningen på att samla den onkologiska verksamheten. Vi träffade bl a projektledaren Bengt Ekelund. Det är en oerhört spännande utveckling hur eldsjälar som tror på Uddevalla sjukhus och som brinner för att bota cancer går samman för att samla kompetens och utvecklingsresurser. I stället för att kirurger jobbar med cancerpatienter på sitt håll och urologer på sitt håll samlar man i hop insatserna på ett ställe på sjukhuset. På sikt kan det leda till att fler cancerpatienter kan få sin vård i Uddevalla, istället för att åka till Göteborg.

Studiebesöket på Uddevalla sjukhus gav också tillfälle tll samtal om utvecklingen generellt på sjukhuset. Jag fick höra idéer om att samla exempelvis ryggkirurgi i Uddevalla. Jag fick höra vilka stora insatser som Uddevalla sjukhus gör när det gäller ögonsjukvård. Det ät tråkigt att dessa insatser och goda idéer om framtiden så sällan lyfts fram i debatten. Nu är det dags att ändra på den saken. Satsa på Uddevalla sjukhus och använd gärna satsningen på att samla onkologisk verksamhet som ett positivt exempel!

Hallonpaj,sparrisåker och färsk vitlök

2011-04-28T19:40:00.001+02:00

Har precis kommit hem efter en utflykt med jordbruksminister Eskil Erlandsson i Härryda. Vi besökte Lilian och Stig Samuelsson i Sammels Gårdsbutik & Café. Vi satt i deras trägård och mumsade äppelkaka med nygjord vaniljsås, färsk hallonpaj, gjord av deras egna hallon. En kopp kaffe till det och en stekhet sol som värmde gott- kan det bli bättre ?! Vi passade också på att promenera runt bland fåren, sparrisodlingar och hallonbuskar. Lilian och Stig är sådana företagare som kallas kombinatörer. Tro det eller ej, men de flesta småföretagare är faktiskt kombinatörer, dvs de gör en massa saker för sin försörjning. Lilian och Stig kör snö på vintern, serverar paj till österrikiska turister på sommaren, pratar mat på skolor på hösten och planterar granplantor på våren. Lilian och Stig var fulla av entisiasm över alla möjligheter som finns på landsbygden, men de passade också på att tala om för jordbruksministern att det är alldeles för byråkratiskt att vara småföretagare idag. Jag fick givetvis bara fler argument för att vi INTE ska satsa på centralkök i Västra Götalandsregionen. Och så smakade jag på purfärsk vitlök direkt från åkern. Fick lära mig att man även kan äta blasten på vitlök. De ni!

Sjukvården ska bli världsbäst och mera nära!

2011-04-25T20:18:00.013+02:00

Sjukvården står inför två viktiga utmaningar. Både att vara världsbäst i meningen att rädda liv och att öka livskvalitén för allt fler människor i riktigt kritiska skeden. Det kan vara att rädda liv genom transplantationer av organ efter en svår trafikolycka eller att rädda för tidigt födda barn. Nyligen föddes en liten bebis i Tyskland efter 21 veckor och fem dagars graviditet. Idag väger den bebisen 3,5 kilo och är 50 cemtimeter lång. Tidigare har inget barn i världen räddats så tidigt.Det är en sensation och det måste fortsatt vara sjukvårdens uppdrag att tänja gränser för att rädda liv!
Den andra utmaningen är att vara mer serviceinriktad, att skaka fram fler händer som kan lindra nöden, som kanske inte är livshotande, men som ändå är ett lidande för den som är sjuk eller gammal. Mer effektiva vårdprocesser, mer digitaliserad röntgen och snabbare besked om läkartider, öppettider mm är en del av detta. Ofta handlar det om att snabbt få vård i eller nära hemmet. Någon som kan kolla blodtrycket, reglera tablettintaget eller hjälpa till med diabetessprutan. Vården måste både vara världsbäst och nära!

Det mesta av vården är av långsiktig karaktär. Rekrytering av läkare eller skapa smidiga vårdprocesser tar tid. Men ibland måste man också agera omedelbart. Vissa delar inom akutsjukvården i Västra Götaland fungerar inte. Därför behövs en del insatser nu- också i rena pengar. Därför har jag skrivit följande artikel i GP idag i hop med mina kollegor i Allianspartierna.

Tack och lov att regeringen gör förändringar i sjukförsäkringen!

2011-04-11T18:46:00.005+02:00

Jag har haft många telefonsamtal med människor de senaste åren som ramlat mellan stolarna i sjukförsäkringen. Ofta är det en blandning av dålig attityd från Försäkringskassan, brist på rehabiliteringsinsatser, otur och ibland också felaktiga beslut. Idag kom beskedet från bl a Solveig Zander (c) i socialförsäkringsutskottet att justeringar ska göras. Jag fick tillfälle att ställa frågor till Solveig så sent som i går kväll och hon är mycket tydlig med vad som nu ska gälla; - Så kallad förrehabilitering ska införas, dvs att rehabilitering ska påbörjas redan under sjukskrivningstiden och inte dröja. Fler människor ska rehabiliteras tidigare! - Människor som hamnat i kläm ska inte behöva vara oroliga för sin ekonomi. Är man sjuk ska man behålla sin sjukförsäkring. - Tillämpningen av lagen ska kunna ske med undantag.
Ibland är det helt enkelt oskäligt, av allmänmänskliga hänsyn, att kräva att en person ska söka jobb. - I särskilda fall ska en speciell ersättning utgå även efter arbetslivsintroduktion. - Ytterligare jobbmöjligheter för dem med nedsatt arbetsförmåga som är på väg till arbetsmarknaden. - Det ska införas regler som innnebär att människor utan SGI, dvs sjukpenninggrundande inkomst ska kunna få en tidsbegränsad sjukpenning. - Beslutsunderlagen ska bli bättre.
I klartext betyder det att Försäkringskassan måste prata mer med alla inblandade så att rättstryggheten ökar och korrekta beslut kan fattas. Det handlar om att förbättra tilltron till Försäkringskassan. - I vissa fall ska människor som hmnat i kläm också kunna få bostadsbidrag. Exakt i vilken form är ännu inte klart. - Vi pratar om omedelbara förändringar. Människor som hamnat i kläm ska få tillbaka sin sjukförsäkring från och med 1 januari 2012 Flera justeringar görs alltså, men i övrigt ligger sjukförsäkringsreformen fast, dvs arbetslinjen är det centrala. Människor ska få aktiv hjälp att komma tillbaka i jobb. Vi minskar lidande och minskar kostnaderna om så många som möjligt jobbar och om så många som möjligt får hjälp att komma i arbete. Den slapphänthet som rådde i det gamla systemet där människor sjukskrevs, förtidspensionerades och slentrianmässigt placerades i utanförskap ska bekämpas!

En lösning på återvinningseländet, tack!

2011-04-03T13:28:00.005+02:00

Står vid diskbänken och tar hand om en äggkartong, tomma mjölkkartonger, en ölflaska och lite konservburkar från helgens måltider. De flesta svenskar sorterar flitigt både papp, tidningar, glas, plast och metallförpackningar idag. Därtill sorterar vi batterier och elektronik ganska duktigt. Många hushåll skulle behöva minst fem kärl under diskbänken för att kunna ha en smidig sortering i familjen. Men de flesta hushåll har ingen plats för fem kärl under diskbänken. Istället ringlar sig kassar med tidningar och glas ut i köket i många hushåll, via en källare eller förråd, förflyttas vartefter till bakluckan på bilen och körs så småningom till den lokala återvinningsstationen. Det är inte konstigt om många hushåll, särskilt stora barnfamiljer, ger upp.
Avfallet är stort och sorteringskärlen borde vara fler, man hinner inte alltid köra iväg med illaluktande mjölkkartonger och risken är stor att den ädla sorteringen istället blir ett hälsoproblem. Företagen och kommunerna har grälat i åratal hur återvinningen ska organiseras. Kommunerna har egentligen inget ansvar för återvinning. Det är en sak mellan producent och konsument. Men kommunerna har genom åren varit generösa i inställning och tagit ansvar för att det finns hyggligt utspridda platser för återvinning. Många invånare klagar på kommmunerna för att återvinningscentralerna inte sköts. Ju flitigare konsumenterna är att köra avfall till återvinning, desto skitigare och otrevligare tenderar dessa centreler att bli. Många konsumenter drar sig för att åka dit och låter kassarna stå kvar i garaget bara på grund av olusten inför att stå i tjugo minuter på en illaluktande återvinningscentral. En och annan konsument har åkt dit när de påträffats på bar gärning med att slänga kartonger och glas i fel container. Allmänheten har kraftigt reagerat på en överdriven "storebror ser dig-attityd" i det förfarandet. Vi som står framför diskbänken på söndagaran och försöker bringa ordning på avfallet måste hjälpas åt att ställa krav. Främst på producenterna som faktiskt har det yttersta ansvaret för att allt emballage som de producerat kommer tillbaks för återvinning. I detta avfall finns en enorm resurs, som kan generera nya emballage och ytterst leda till tillväxt och nya jobb. När Olof Johansson var miljöminister infördes system med producentavgifter, som kan åläggas de producenter som inte sköter producentansvaret. Det systemet bör verkställas om inga förbättringar sker. Samtidigt måste vi konsumenter tålmodigt fortsätta att släpa vårt sorterade avfall till återvinning. Om marknaden ser att containrarna bara blir mer och mer fulla för varje vecka så blir signalen tydligare. Här finns pengar att tjäna på sorterat avfall! Men skitgrisarna måste i såfall skärpa sig. Det håller inte att vanliga konsumenter som sliter med prydligt sorterade tidningar, glas, papper och plast varje vecka ska mötas av en skitig återvinningscentral där en del konsumenter valt att lämpa av osortetat avfall. Till sist måste kommunernas roll tydliggöras. Kommunalskatten ska i egentligen inte användas till att bygga återvinningscentraler eller städa samma centraler. Men det kan vara en viktig del av kommunens varumärke att det är rent och snyggt och att det finns gott om återvinningscentraler. Kommunerna måste se till att ha tydliga avtall med producenterna, som ytterst ska stå för notan av att centralerna hålls snygga och rena. Se till att företagen tar sitt ansvar, att kommunerna tar sitt ansvar och att vi konsumenter uppmuntras att fortsätta sortera avfallet. Dessutom vore det bra om några entreprenörer, logistikproffessorer, miljövetare och arkitekter slog sig samman och började ta fram system för en mer optimal sorteringsprocess. Så att sorteringen blir enklare i hemmen. Då kommer vi att komma närmare en lösning på avfallsfrågan- en av välfärdsstatens svåraste utmaningar.

Centerpartiet säger NEJ till ett centralkök i regionen

2011-03-31T22:30:00.005+02:00

Jag tror sällan en politisk fråga engagerar så mycket som maten. Kanske för att det inte riktigt är en politisk fråga, utan en fråga om livsstil, vardag och upplevelse. Idag uppmanar GPs Emma Wange oss regionpolitiker att lämna besked om maten. Beskedet från Centerpartiet är tydligt. Vi ska INTE servera våra gamla och sjuka mat i plastförpackningar som levereras från ett enda centralkök! Maten vi äter är en gåva från naturen. Som ska plockas med varsamma händer och transporteras och tillagas med lika varsamma händer. Jordbrukspolitiken och livsmedelsindustrin har dragit åt ett annat håll i årtionden. I grunden har det varit nödvändigt att rationalisera jordbruket, eftersom det handlade om att bekämpa fattigdom. Alltför små jordbruk kunde inte mätta människor i Sverige.
Och om vi inte bidrog till överskott och export av jordbruksprodukter kunde vi inte få den välfärd som vi har idag. Ett rationellt jordbruk, en konkurrenskraftig livsmedelssektor och en livsmedelsindustri som kan sälja svensk mat utomlands till vettiga priser är nödvändigt och viktigt för jobben och välfärden. Då får man också leva med att vi importerar mat. Svenskar ska kunna köpa franska ostar och underbar spansk skinka. Själv åker jag gärna till Ulvesund och köper lite Agur-ost, som jag mumsar i mig i hop med lite kex och rött vin. Men vid sidan av det stora jordbruket gror en ilska. En upprördhet över att jordbruket och livsmedelsnäringen blivit allför enfalldig. Det handlar om en önskan om mindre kemikalier och mer närproducerat. Inte minst här i Bohuslän visar framsynta bönder att man kan odla ekologiskt och skapa lönsamhet i det lilla. Lokalproducerad mat blir en delikatess, som kan skapa det där lilla extra någon kväll i veckan när man vill njuta det allra färskaste grönsakerna, de nyupptagna potaisarna och låta köttet från Gröna Gårdar eller Kaprifolkött smälta i munnen. De där delikatesserna kan bli nästa industri genom att större restauranger och offentliga kök efterfrågar Björröds ekologiska ägg eller Lane Ryrs potatis. De små ekologiska och närodlade jordbruken är på väg att ta steget till ökad lönsamhet, som gör att man kan skapa tillväxt och anställa fler. Så att man kan leverera mer av den ädla varan till fler och fler kök och restauranger, krogar och värdshus. Västra Götalandsregionen har nu alla möjligheter att bestämma sig för att vara en tydlig aktör som ökar efterfrågan på den lokalproducerade maten och absolut den lokalt tillagade maten. Släpp in restaurangägare och krögare på sjukhusen. Vässa klorna när det gäller upphandling. Ställ miljökrav och ställ krav på kvalitén. Låt personal, patienter och anhöriga göra måltiden till en del av tillfrisknandet och låt doften från sjukhusköket vara en naturlig del av vardagen i vården. Det kan låta enkelt och smidigt och det är säkert också näringsriktigt, miljömässigt och även transportpolitiskt okej att börja laga all mat i Västra Götaland i ett enda centralkök. Men det ge helt fel signaler om vad mat är och ska vara. Mat är en upplevelse, inte en pryl. Maten ska vara ett signum för Västra Götaland, inte en vara vilken som helst! Säg nej till centralkök!

Sätt inte västsvenska paketet på spel!

2011-03-04T16:58:00.005+01:00

En del tror att regionvalet den 15 maj kommer att handla om trängselskatter i Göteborg. Det är ganska troligt. Men i såfal måste vi vara ganska tydliga med att frågan egentligen redan är helt avgjord och skulle vi vilja byta fot så kan vi glömma allt prat om bättre vägar, mer kollektivtrafik och trevligare boendemiljö i och runt Göteborg de kommande åren.

Regeringen med Åsa Torstensson i spetsen gjorde upp med Göteborgs stad, Västra Götalandsregionen och Region Halland om att skrapa fram 20 miljarder kronor för tidernas största satsning på järnväg, vägar och utbyggd kollektivtrafik i Göteborg.
Uppgörelsen förutsatte emellertid att resenärerna bidrager med 14 miljarder i trängselskatter. Om resenärerna nu protesterar och tackar nej till trängselskater så ska vi vara medvetna om att det var sista gången som Västsverige får gehör för krav om bättre infrastruktur hos regeringen.

I åratal har vi som lever och verkar runt Göteborg gnällt över långa bilköer och uppmanat alla med inflytande i Sockholm att göra en insats för projekt som Västlänken, Marieholmstunneln och en ny Göta älvförbindelse. Så kommer beskeden från Stockholm att projekten är fixade. Men då börjar några högljudda människor på Hisingen att hojta om hur förfärligt det är med trängelskatt. Hela dealen står på spel.

Västsvenska Handelskammaren brukar då och då producera rapporter om hur hemskt det är att Västsverige inte har tillräckligt med inflytande i Stockholm och Göran Johansson har ofta tagit tåget tillbaka till Göteborg- full av ilska för att han inte fått politikerna i Stocholm att lyssna på honom. När Åsa Torstensson var infrastrukturminister så fick hon Stockholm att lyssna och det kom beslut i viktiga infrastrukturbeslut som andra bara snackat om. Kent Johansson som var regionråd såg till att länets 49 kommuner kunde enas om vad som var bäst för Västsverige. Slarva nu inte bort den uppgörelsen genom att gny över några stackars stationer för trängselavgifter. För då lär Handelskammaren få fortsätta skriva rapporter om hur dåligt inflytade vi har i Stockholm.

Vem ska svara på frågor om region och landsting avskaffas?

2011-02-09T11:45:00.008+01:00

Då och då poppar det upp debattörer som anser att politiker på olika nivåer ska avskaffas. Oftast är det landstings- och regionpolitiker som ska kastas ut. Idag har en student kastat sig in i den debatten på GP:s debattsida. En blivande röntgensköterska uttalar sig ganska fränt om inkompetenta och försumliga politiker som skulle ha nedmonterat den västsvenska vården. Lösningen heter att landsting och regioner ska avskaffas och så ska Socialstyrelsen ta över ansvaret.

Det är bra att denna diskussionen förs. Hur ska de politiska beslutsnivåerna se ut ? Hur många kommuner är optimalt ? Behövs landstingen ? Ska Sverige övergå till fler stora regioner ? Kan staten ta över ansvaret för sjukvården? Ja, denna typ av frågor är nödvändiga och viktiga.
Men ofta förs debatten utifrån att allt skulle bli bättre om politiken höll sig borta. Samtidigt präglas den dagliga mediadebatten om sjukvård av ett allt för svagt ansvarstagande och ledarskap från politikens sida. Ska socialministern och Socialstyrelsen svara på insändare och delta i alla sjukvårdsdebatter framöver ? Enligt mitt synsätt behövs ett tydligare politiskt ansvar från sjukvårdspolitikernas sida. Det behövs fler som kliver fram och tar ansvar för många svåra beslut och avvägningar som måste göras i vården. Landstings- och regionpolitiker som är "nicke-dockor" åt proffessionen underblåser bara debatten om att avskaffa den regionala politiska nivån.

Om vi ska avskaffa det regionala politiska ansvaret för t ex sjukvården så blir det färre som kan ställas till svars för fel, brister och illa hanterade patienter på våra sjukhus och vårdcentraler. Besluten kommer att ligga i tjänstemännens händer, t ex hos Socialstyrelsen. Då kanske besluten blir bättre, men de som gör fel kan inte avsättas i allmänna val. Ett är säkert, det blir inte med automatik fler vårdplatser om staten tar över.

I går kväll var jag på besök i Brastad utanför Lysekil, för att bl a diskutera och svara på frågor om bl a sjukvård. Flera deltagare gav exempel på god vård och sämre vård och undrade också vart man vänder sig för att framföra synpunkter. Om sjukvården förstatligas så uteblir en stor del av denna typ av samtal. Vem vinner på det ?

Det blåser från två håll i flyktingpolitiken!

2011-01-25T11:11:00.008+01:00

Idag skriver Hans Bergström en analys i DN där han ganska fränt kritiserar vad han tycker är en rädsla i invandringspolitiken. Media manar till en alltför generös flyktingpolitik och politikerna orkar inte hålla emot, menar han och tar främst irakisk invandring som exempel.

På annan plats i dagens DN skriver antidemokratiska krafter om att nu måste vi börja granska attityderna hos framför allt islamistiska ungdomar.

Hans Bergströms artikel skulle kunna använadas som ett argument för att kasta ut fler flyktingar och Åkessons artikel skulle kunna uppfattas som ett ganska ofarligt men nödvändigt försök att leta upp potensiella terrorister. Men i själva verket argumenterar Bergström för fri rörlighet och Åkesson ångar vidare i sina antidemokratiska projekt.

Det är viktigt att komma i håg att flyktingpolitiken alltid blåser från två håll. Å ena sidan behövs det regler för vilka som får stanna och vilka som inte får stanna, där många politiker och myndigheter har en svår uppgift att göra avvägningar.

Å andra sidan finns det alltid antidemokratiska krafter som vill försöka slå en kil mellan mer genereösa och mindre generösa debattörer för att därigenom få ökat stöd för sin inhumana linje. Alla som ger sig in i flyktingpolitiken kommer att känna blåsten från två håll. Från de mest generösa debbatörerna får man alltid frågan; var ska gränsen dras?! Vem ska sortera mellan dem som ska få stanna och dem som inte ska få stanna? Och från dem som helst vill kasta ut alla eller fler flyktingar kommer argument som ofta är så låga att man inte vill svara. Det kunde vi se i TV-dokumentären från riksdagen häromdagen. Men nu när de antidemokratiska krafterna finns i riksdagen är vi fler som är tvungna att delta i debatten om flykting- och invandrarpolitiken. På gott och på ont. På gott därför att demokratiska ideal alltid kommer att segra till slut. På ont därför att det är svårt att förstå att så många röstat på dem.

Mot slutet av Hans Bergströms artikel berörs Sveriges modell med öppna gränser, generösa välfärdssystem, en arbetsmarknad med höga ingångslöner och andra "spärrar" för inträde på arbetsmarknaden. Bergström menar att den modellen innebär katastrof för människor som kommer till Sverige- både finansiellt och socialt. Det är här som striden finns, alltså. Om de som värnar en generös flyktingpolitik vill slippa hamna i eviga gränsdragningsdiskussioner och risker att "fel" människor skickas hem bör vi diskutera flyktingpolitiken i ljuset av hur hela samhället fungerar och framför allt hur vi får en mer flexibel arbetsmarknad för nyanlända, för ungdomar och för andra som leter efter sitt första jobb i Sverige. Om ingångslönerna och löneskatterna var lägre skulle fler människor få jobb och murarna mellan människor skulle också vara lägre. En generös flyktingpolitik går genom en generös inställning i politiken i övrigt. Då skulle det också vara möjligt att ha helt öppna gränser och en friare invandring så att färre slipper känna av blåsten från två håll.

Infrastruktur och kollektivtrafik- inte lätt att vara konsekvent

2010-12-03T08:43:00.004+01:00

Idag gör ett antal s-företrädare ett stort nummer av att de vill ha en ytterligare förbindelse över Öresund på DN-debatt. Nu finns det pengar till infrastruktur, men under de åren som (s) satt i regeringen fanns inga pengar. Istället fick infrastrukturminister Åsa Torstensson ägna en stor del av de senaste fyra åren åt att fixa fram medel till såväl investeringar som underhåll efter årtionden i förfall. När snöovädret är som värst och det är uppenbart att det fortfarande fattas pengar till underhåll av befintlig infrastruktur ägnar sig (s) åt att räkna upp nya, stora infrastrukturprojekt. Visst, det kommer säkerligen att behövas en ytterligare förbindelse över Öresund så småningom, men (s)-företrädarna är inte särskilt trovärdiga i sin argumentation.

Jag får många samtal, mail och facebook-kommentarer nu om kollektivtrafiken i Västra Götaland. Debatten handlar om huruvida det är smart eller inte att öka bidraget till Västtrafik med 40 miljoner kronor så att biljettpriset kan hållas nere med ca 10 kronor i månaden för den som reser varje dag. Jag hävdar att vi inte ska signalera att Västtrafik sänker priserna. Vi ska i stället signalera att Västtrafik satsar på bättre komfort, ökad punktlighet och i övrigt lever upp till förväntningarna på en modern kollektivtrafik. Det ligger gigantiska investeringar framför oss när det gäller inköp av tåg och även ökade driftskostnader för trafiken. Då ger det helt fel signaler att börja den epoken med sänkta biljettpriser. Vi riskerar att en del politiker får göra 180 grader om ett tag och höja priserna igen. Det är inte schysst mot resenärerna att först sänka priset lite och sedan höja mycket.

Damberg kan bli "farlig"!

2010-11-17T21:53:00.005+01:00

Nu spekuleras det vilt om vem som ska bli ny partiledare för Socialdemokraterna. Damberg verkar vara den som ligger närmast till hands, i allafall om man ska gå på spelbolagens odds.
Jag har stött på Damberg några gånger och även följt honom lite i politiken. Han skiljer sig lite från de flesta sossar och SSU:are jag mött genom åren. Lite mer "välkammad" och lite mer "mitten", lite mer liberal om man så vill. Just nu ägnar han sig åt skolpolitiken. Ingen slump, tror jag. Han tycker ungefär som Folkpartiet- skolan är den viktigaste frågan.

Mikael Damberg blev SSU-ordförande efter Niklas Nordström, som hade startat en ödmjuk och ganska välkammad ledarstil i SSU på 90-talet. Jämför man med t ex Anders Ygeman eller Carl-Petter Thorwaldsson som var lite mer "yviga" och Persson-buffliga kom Nordström och Damberg att stå för en mer lyssnande ledarstil. Damberg är möjligen ännu mer taktiker och duktig på att hantera makten än vad Nordström var. Damberg skulle kunna vara "farlig" som partiledare för Socialdemokraterna, just därför att han troligen både har rutin att hantera makt och förmåga att förnya. Han är dessutom yngre än alla de andra kandidaterna som det nu spekuleras kring.

Niklas Nordström voterades fram till SSU-ordförande efter att ha vunnit knappt mot Ulrika Messing. Jag minns ännu hur Messing kommenterade valet lite syrligt- nånting i stil med att "..vi ses på barrikaderna.." Messing fick revansch strax efteråt och blev en rekordung minister. Än så länge verkar Socialdemokraterna inte vara mogna för en kvinnlig partiledare, men Mikael Dambergs ledarstil skulle nog ändå ta kliv framåt för att förändra synen på jämställdhet och kvinnors ledarskap.

I dessa dagar, när Socialdemokraternas kris blottas som allra mest, fokuserar många också på Moderaterna och Reinfelts/Borgs framgångar och menar att De nya Moderaterna ryckt till sig reforminitiativet framför näsan på Socialdemokraterna. Nästa gång någon rycker till sig reforminitiativet kan det vara Centerpartiet ( som utsåg ny partisekreterare idag- grattis Micke!) eller Folkpartiet eller något annat parti. Men det skulle också kunna vara Socialdemokraterna som tar tillbaka initiativet. Alliansen får i allafall passa sig om Damberg blir partiledare!

Gå inte vilse i kollektivtrafiken!

2010-11-11T12:04:00.004+01:00

En bättre, enklare och framför allt en mer attraktiv kollektivtrafik så att fler åker- det löftet har i princip alla partier gett inför valet.

Några tycks även ha lovat att priserna ska bli lägre. Jag har inget emot att priserna blir lägre, men man måste först tänka efter vad lägre biljett priser innebär. Vill vi att kollektivtrafiken ska vara en "lågpris-produkt" i meningen lägre standard, mindre bekvämlighet, mindre tillgång på dagstidning och kaffe på bussen osv ?

Min erfarenhet är att människor är beredda att ta bussen eller tåget ganska ofta, men det förutsätter att bussen är bekväm, att man kan jobba under resan eller koppla av med en tidning. Det förutsätter i sin tur fler bussar, tätare turer, bättre räls, längre tågset, utbyggda perronger osv osv som kostar i investeringar och som genererar stora utgifter i driften.

Alla länstrafikbolag med framtidstro har under de senaste decennierna ägnat mycket tid åt att diskutera hur vi ska öka länstrafikbolagens självfinansieringsgrad, dvs se till att intäkterna till busslinjerna i så hög grad som möjligt finansieras av biljettintäkter, inte av skattepengar. Alltför lågfrekventa busslinjer har lagts ner och istället har sk expressbussar startats på turer som man menar kan bli "lönsamma" därför att potentialen är stor, många människor är intresserade av att ta bussen på just dessa sträckor. På landsbygden har alltmer av anropsstyrd trafik införts för att möjliggöra en god service även där det bor få resenärer.

Vad händer då om Västtrafik sänker biljettpriset eller iallafall väljer att inte ens räkna upp priset med index? Då försvinner ett antal miljoner kronor som skulle kunna ha använts till att göra kollektivtrafiken bekvämare. En helt felaktig politik, enligt mitt synsätt. Västra Götalandsregionen och Västtrafik måste möta behoven i kollektivtrafiken med ett expansivt förhållningssätt- bekvämare bussar, tätare turer, fler investeringar och givetvis vara beredda på ökade driftskostnader. Men det håller inte att börja med sänkta biljettpriser. Västtrafik ska inte vara en lågprisprodukt- det ska vara en kvalitetsprodukt!

När en matematisk majoritet blir en politisk minoritet

2010-10-23T11:00:00.008+02:00

I går träffade jag en förälder till en av barnens klasskompisar i affären som sa; "skönt nu, när valet är över, eller hur?!" Därefter hörde jag mig själv säga; - Nej, valet är inte över ännu. Så berättade jag att vi diskuterar hur Västra Götalandsregionen ska styras de närmaste fyra åren.

Centerpartiet hade en ärlig längtan efter ett Alliansstyre efter valet. Men en starkare längtan hade vi att skapa en majoritet. Det var vi tydliga med så sent som några dagar före valet.

När vallokalerna stängde på söndag kväll den 19 september stod det klart att väljarna valt att lägga sina samlade röster så att det skapades största möjliga osäkerhet i regionen. Nuvarande styre; Centerpartiet, Folkpartiet och Socialdemokraterna hade minskat och tappat majoriteten. Allianspartierna; Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna hade inte majoritet. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade inte heller de en majoritet. I valets slutskede hade Vägvalet dykt upp i valrörelsen och detta parti hade i sin tur samordnat sig med Sjukvårdspartiet och tillsammans plockat 7 mandat av regionfullmäktiges 149. Därutöver har tyvärr antidemokratiska krafter genom Sverigedemokraterna parkerat sig på lika många mandat.

Drömmen om en stabil majoritet kändes långt borta. Men skam den som ger sig. Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet har nu haft samtal med Miljöpartiet i flera dagar. Äntligen hade vi kanske hittat krafter hos Miljöpartiet som var beredda att erbjuda det vi mest av allt behövde just ju; en politisk majoritet. Men tyvärr utvecklade sig samtalen med Miljöpartiet alltmer till önskemål, krav och villkor för en eventuell majoritet. Den längsta förhandlingskvällen förra torsdagen körde delvis fast i en en diskussion om någon ska kunna göra avsteg från majoriteten i någon eller några frågor. Det som Centerpartiet trodde var ett erbjudande om en majoritet var i själva verket ett erbjudande om att få ingå i en minoritet! Fast vi satt fyra partier runt sammanträdesbordet som rent matematiskt förfogar över majoriteten av fullmäktiges 149 mandat så kunde vi i praktiken inte räkna med en majoritet i alla frågor. Vi var hänvisade till att, i en del frågor, fråga fler partier för att få majoritet. Så en till synes bildad majoritet var ingen majoritet. Som centerpartistisk förhandlare med ett förslag till uppgörelse i handen gick jag till de övriga centerpartisterna med frågan; Kan man bilda en matematisk majoritet som inte samtidigt är en politisk majoritet? Vad säger mina väljare om jag lotsas att jag ingått en majoritet, fast det egentligen rör sig om en minoritet ?! Som tur var hade alla fyra partierna några dagar på sig att fundera och förankra. Telefonsamtal och möten genomfördes. Till slut var vi tvungna att ge besked. Efter tydliga besked från mina centerkollegor och efter dialog med främst Folkpartiet bestämde sig Centerpartiet för att konstatera att vi inte tänker ingå i en konstallation med Socialdemokraterna, Folkpartiet och Miljöpartiet eftersom vi bedömer att det inte rör sig om en majoritet som kan verka i fyra år.

Antagligen blir det svårt att hitta en annan politisk majoritet. Men om alla vet från början att man inte utgör en politisk majoritet, utan medvetet går in i en politisk minoritet, så kanske det går att hitta en matematisk majoritet. Det är ärligare mot väljarna!

Rösta gärna på Centerpartiet- men framför allt gå och rösta!

2010-09-19T11:04:00.002+02:00

Varje röst kan ha betydelse idag. Förra valet skiljde det på 60 000 röster. Detta valet kan bli ännu jämnare. Din röst kan vara tungan på vågen för vilken regering vi får och framför allt vilken tyngdpunkt som finns INOM en sådan regering.

För Centerpartiet är beskeden tydliga. Vi prioriterar jobben och vi är övertygade att de nya jobben kommer i fler och växande företag. Det ska vara enklare att anställa de yngsta. Vi vägrar se på när ungdomsarbetslösheten biter sig fast. Principen om "sist in, först ut" riskerar att utestänga de unga från arbetsmarknaden och det riskerar att värdefull färsk kunskap flyr företagen. Ändra turorningsreglerna så att tio i varje företag kan undantas! Fortsätt sänka arbetsgivaravgifter för de unga och sänk tjänstemomsen i hotell- och restaurangbranschen. Många ungdomar får sitt första jobb som diskare, korvförsäljare eller glassförsäljare. Fortsätt att underlätta för unga människor att få sådana jobb. Det ger erfarenhet och en fastare tillvaro på arbetsmarknaden!

Den andra viktiga frågan för Centerpartiet är miljö/klimatfrågan. Vi har emdverkat i regering för den mest ambitiösa miljöpolitiken i världen. Vi ska minska koldioxidutsläppen i Sverige med 40 % inom tio år och vi ska vara med och se till att EU minskar sina utsläpp med 20 % på tio år. Vi har infört miljöbilspremien som ökat antalet miljöfordon från 23 000 till 330 000 de senaste fyra åren. Nu sjunker koldioxidutsläppen i transportsystemet för första gången i modern tid- tack vare Centerpartiets klimatpolitik. Låt oss vara med och fortsätta den politiken!

Rösta gärna på Centerpartiet idag- men framförallt gå och rösta!

Så ska sjukvården bli bättre

2010-09-18T16:41:00.005+02:00

De senaste veckorna har jag rest runt på olika vårdinrättningar. Jag har varit på familjecentralen i Mölnlycke, på vårdcentralen i Henån, på akuten på NÄL, på MÄVA (äldrevårdsavdelning) på Uddevalla sjukhus och på vårdcentralen vid Strömstads sjukhus. Dessa besöken ger mig en tydlig bild av vad som är viktigast; vi måste se till att Västra Götalandsregionen blir ännu mer attraktivt att jobba i för den som är sjuksköterska eller läkare, undersköterska eller vårdbiträde. Och vi måste också fortsätta att erbjuda personal att jobba i privat vård.

Det mest positiva besöket var nog vårdcentralen i Henån där jag fick veta att man, äntligen, efter flera års diskussioner om vem som ska utföra vården har fått arbetsro för personalen. Nu finns fler distriktsläkare än någonsin i Henån, vilket också ökar möjligheterna för nöjda patienter och kortare väntetider. På vårdcentralen vid Strömstad sjukhus var man ganska bekymrad över att det inte finns tillräckligt med läkare. Men beskedet var tydligt- det måste bli mer attraktivt att jobba i Strömstad så att läkarna söker sig dit, trivs och stannar. På akuten på NÄL fick jag en tydlig bekräftelse på att alldeles får många patienter åker dit, faktiskt åtskilliga tusen varje år, i onödan. Vården skulle kunna ges på närmare håll. Men ofta handlar det om brist på läkare lokalt. Fler distriktsläkare till Västra Götaland och gärna fler privata vårdcentraler så att läkarna har fler arbetsgivare att välja på- då får vi en bättre vård.

På MÄVA i Uddevalla fick vi en redogörelse för hur äldre patienter kan få en "egen kö" in på sjukhuset utan att gå omvägen via en akutmottagning, kanske rentav på NÄL. Äldre över 75 år som redan har flera diagnoser ska inte behöva sitta och vänta i flera timmar utan ska snabbt bli inlagda på MÄVA. Det mår både de äldre bättra av och det underlättar också för de patienter som ska den "vanliga" vägen till sjukhuset.

Satsningar på kollektivtrafik- viktigaste frågan i regionvalet!

2010-09-16T17:51:00.003+02:00

På söndag röstar vi i tre val. Dels till riksdag och kommun, som är ganska väl kända val, dels till landstingsfullmäktige, eller regionfullmäktige som det heter där jag bor. Regionfullmäktige i Västra Götaland är Sveriges näst största parlament med 149 ledamöter, som fattar beslut om sjukvård, kollektivtrafik, kultursatsningar mm som omsluter en budget på närmare 40 miljarder kronor.
Om jag måste prioritera satsningar de närmaste åren i Västra Götalandsregionen så är det satsningar på kollektivtrafik som är viktigast.

Rösta för en ännu bättre kollektivtrafik på söndag!

Nu ökar vi och lyfter på slutet!

2010-09-05T12:21:00.003+02:00

Nu börjar ökningen för Centerpartiet. Alliansen har egen majoritet och det kan bli helt avgörande för valutgången att Centerpartiet fortsätter att öka. Mobiliseringen är god i Centerpartiet. Människor delar material tidig morgon och sena nätter. Det personliga samtalet pågår i varje stuga, på varje torg, på varje arbetsplats och på varje marknad. Nu ökar vi och lyfter på slutet!

Nu börjar slutspurten

2010-08-21T13:54:00.003+02:00

Nu börjar valaffischering, valstugor öppnar, annonsering på bussar och pendeltåg.

På måndag finns jag själv i valstugan på Kungsportsplatsen i Göteborg. Välkommen dit eller också kan du läsa om Centerpartiets politik i Göteborg och Västsverige på följande sajt:

Vinst eller inte vinst det är frågan ?

2010-08-09T20:08:00.002+02:00

Vänsterpartiets inlägg i gårdagens DN är egentligen ett av de mest tydliga exemplen på vad valet handlar om.

Tänk tanken om vinstintresset inte fanns? Ta en skola för enkelhetens skull. Om det inte finns en morot för att anstränga sig, uppnå resultat, att få plus och minus att gå ihop eller helst visa på ett litet överskott- vari skulle drivkraften då finnas att jobba effektivare så att resurser kan frigöras för att köpa en ny kopiator till skolan eller att anställa fler lärare ? Ja, men de flesta kommunala skolor har ju inget direkt vinstintresse idag, men de fungerar bra ändå, kanske någon invänder. Ja, visst men kravet på kostnadskontroll finns. Många rektorer sliter dagligen för att få budgeten att gå i hop och de får pisk av utbildningsnämnden om de inte håller budget. Skolorna har ett decentraliserat beslutsansvar där varje resultatenhet måste redovisa hur de använder pengarna. Kan man pressa priset på maten, läromedlen och lärarlönerna så blir det resurser över till en extra skolresa, ett muséebesök för skolan eller annan form av "belöning". Varje skola, varje vårdcentral eller varje vägbygge måste jaga kostnader. Givetvis ska man respektera dem som tycker att den kommunala driftsformen är den bästa. Men kom inte och säg att vi skulle klara oss utan vinstintresse eller något som liknar vinstintresse i någon enda verksamhet !! Lars Ohly har också fått på pälsen i media idag för just detta.

Alliansens gröna röst

2010-04-27T22:14:00.003+02:00

Emellanåt får man tillfälle i politiken att stanna upp och fundera på huvuduppgiften. Kan låta konstigt, men politik är ju som ett kretslopp där en god ekonomi ska skapa jobb och tillväxt som ska ge oss välfärd som i sin tur ska ge människor förbättrad livskvalité, som i sin tur skapar en god ekonomi, som ger mer tillväxt, jobb och ytterligare skatteintänkter som kan finansiera skolan, vården osv- ja, som ett kretslopp, en ständig jakt på förbättringar för människan. Men vad är huvuduppgiften, vad är DEN STORA FRÅGAN som människor ska samlas kring ? Sambandet mellan tillväxt och jobb och möjligheterna att utveckla välfärd innehåller allt, men samtidigt inget.

Centerpartiet går till val på att vi är Alliansens gröna röst, just därför att vi tror att miljö- och klimatfrågorna är huvuduppgiften. Inte den enda uppgiften, men huvuduppgiften. Om vi ska kunna hejda klimatförändringarna, minska kväveläckaget till Östersjön och öka den biologiska mångfalden krävs en mängd insatser såsom en ekonomisk politik som uppmuntrar det, fler människor som startar företag inom området, en utbildnings- och forskningspolitik samt inte minst innovationer som styr samhället i en mer hållbar riktning. Om vi verkligen kan enas om att de gröna frågorna är huvuduppgiften kommer också landsbygden att betraktas som en tillgång, inte något som är till besvär. Då inser vi snabbt vilka möjligheter som finns när oljan och kolet ska växlas ut och landsbygden ska leverera biobränslen, vindkraftsparker och en mer klimatsmart livsmedelsproduktion. Om vi verkligen vill att det ska ske en förändring där miljön förbättras och klimatförändringarna hejdas måste arbetsmarknaden bli så flexibel så alla kan vara med och jobba för samma mål. Den som vill förbättra miljön genom sitt företagande ska inte hindras av stela regler på arbetsmarknaden eller känna sig begränsad av onödigt krångel, gjorda för en föräldrad industristruktur. Förändrade turordningsregler och lägre ingångslöner för ungdomar är en del av klimatutmaningen. Minskat utanförskap och fler i arbete är, hur långsökt det än kan låta, också en del av klimatutmaningen. Om fler jobbar och betalar skatt så har vi råd att frigöra mer resurser för de investeringar som krävs för exempelvis mer järnväg och kollektivtrafik. Politiken är som ett kretslopp, en kedja av moment, en process för att matcha människan ut på arbetsmarknaden, så att vi kan bli ännu fler som jobbar och drar i hop till välfärden. Men huvuduppgiften är alltjämt att förbättra människans omgivning, hejda klimatförändringarna och styra om till en eko-effektiv ekonomi. Centerpartiet är Alliansens gröna röst, i både vid och snäv mening.

Nu kommer resultatet av Torstenssons medvetna arbete

2010-03-31T19:46:00.005+02:00

I går presenterade infrastrukturminister Åsa Torstensson en stor del av resultatet av ett medvetet och strukturerat infrastrukturarbete. I går stod jag intill när media flockades runt henne i Göteborg då hon presenterade den del av satsningen som rör Västsverige. De satsningarna symboliserar mycket av det tankesätt som präglat Åsas arbete de senaste tre och ett halvt åren.

Åsa gick in i arbetet hösten 2006 genom att göra en total revidering av tidigare infrastrukturplaner. Det handlade dels om att rensa upp i många socialdemokraternas ofinansierade löften när det gäller vägar och järnvägar. Att gå till finansminister Anders Borg och be om finansiering till infrastrukturprojekt som den förra regeringen redan försökt ta åt sig äran för var säkert inte det allra roligaste en minister kan ägna sig åt. Men det gjorde Åsa. Dels inledde Åsa ett helhetstänk som bygger på att vägar, järnvägar, sjöfart och hamnar inte ska ses som isolerade nyttigheter, utan som en del av ett vidare transporttänk. Som en konsekvens av det slår Åsa Torstensson också samman trafikverken till ett statligt verk, Trafikverket.

Som uppvuxen på bondlandet mellan Västerhavet, Västkustbanan, E6:an och Volvo-fabriken i Torslanda tillhör jag de första som bör applådera Åsa Torstensson. Att sjöfarten utanför mitt köksfönster inte samarbetar tillräckligt med tågen på Västkustbanan och fordonstrafiken på E6:an drabbar oss som bor närmast, i form av sämre boendemiljö.

Men det behövs också en större insikt bland dem som bor längre bort från dessa trafikstråk för att Åsas helhetssyn ska slå igenom. En stor del av skogsråvara från Hälsingland eller pappersmassa från Värmland ska fraktas till Göteborg och därifrån på båt ut i världen. Om vi svenskar inte förstår de behov av starkare logistik runt Göteborg så kommer köer och trängsel att bli ett allt vanligare problem i takt med att vår välfärd urholkas. Men huvudsaken är nu att Åsa driver denna tes med kraft och att hon bekräftade sin övertygelse så tydligt i går.

Håll liv i debatten om den framtida staden

2010-03-25T15:24:00.003+01:00

I gårdagens blogg om Ankersjös engagemang för Stockholm ramlade det in en del kommentarer. Kul att det finns intresse att diskutera Stockholm och utformningen av våra framtida städer. Runt om i världen smids nu planer för de framtida städerna. Den svenska regeringen vill ligga i framkant i det arbetet, bl a genom delegationen för hållbara städer. I fler svenska storstäder pågår ett tankearbete om hur vi kan koppla i hop våra svenska idéer med övriga världens idéer om hållbara städer, t ex MISTRA Urban Futures som nyligen startat sin verksamhet med tentakler i världsstäder som Shanghai och Kapstaden.

Troligen kommer det att både behövas den typen av initiativ som delegationen för Hållbara städer och MISTRA står för samt de idéer som Per Ankersjö lanserar. Det handlar både att utmana etablerade sanningar om staden, bl a genom okonventionell arkitektur och radikala förslag för samhällsplanering. Men det handlar också om mödosamt arbete för att hitta de mest energisnåla och klimatsmarta lösningarna. Jag är övertygad om att dessa två spår hänger ihop, dvs utan radikala idéer som utmanar kultureliten kommer vi aldrig att lyckas bygga den klimatsmarta och energisnåla staden. Så håll liv i debatten!

Ankersjö fortsätter att imponera

2010-03-24T15:01:00.006+01:00

Per Ankersjö är en person som du bör lägga på minnet. Just nu håller han på att skapa sig en plattform som kommer att öka Centerpartiets möjligheter att etablera Centerpartiet som ett stort parti i Stockholms stadshus. Det är i såfall den första rejäla framstöten sedan Michael Arthursson skördade segrar i början av 90-talet.

Att slå sig in som litet parti i en stor stad kräver lite grann av tänka tvärtom. Man tvingas skapa lite konstgjorda debatter, göra en höna av en fjäder och det innebär att man måste sticka ut i lite udda frågor för att ha en chans att synas överhuvudtaget. Som litet parti blir du nämligen aldrig inbjuden till de stora debatterna. Risken med att hugga underifrån, ta debatt i lite udda frågor eller att sticka ut extra mycket är att du samtidigt uppfattas som just extrem av de stora partierna och därmed riskerar att uppfattas som lite udda bland de stora väljargrupperna. Men Ankersjö har visat sig klara denna balansgång mellan udda och seriösa frågor. Det tydligaste exemplet är inriktningen på boende och stadsplanering, där Ankersjö uppfattas som lite kaxig, men ändå en seriös tillskyndare av en modern stad. Symbolen för inriktningen är skyskrapan. Ankersjö och Stockholmscentern kan gå till val som ett växande parti, som sticker ut samtidigt som de stärker sina odds att tydligt ingå i Alliansen i Stockholm. Dagens inlägg om Gröna Lund åskådliggör Ankersjös politiska strategi ännu tydligare. Ankersjö utpekar en del etablerade politiker som "elit" och ställer sig själv på de "vanliga" Gröna Lund-besökarnas sida. Kan det bli bättre?!

Nu är det ett halvår kvar till valet

2010-03-22T21:24:00.003+01:00

I fredags var det exakt ett halvår kvar till valet. Söndagen den 19 september går vi till val för att för första gången på evigheter ta ställning till två tydliga alternativ. I förra valet var Allians för Sverige ännu inte prövad i praktiken. Dessutom hade vänsterkartellen inte riktigt plockat in (mp) och (v) i värmen, även om en och annan av dem faktiskt satt på Rosenbad och gjorde skada redan då.

Ett val består alltid av vissa inslag av kortsiktiga överväganden och taktiseranden. Men valrörelsen är i första hand till för att skapa tillfällen till samtal med människor om framtiden. Centerpartiet är fast övertygade om att lägga möda på att dessa samtal kommer till stånd, på skolor och arbetsplatser, i barnomsorgen, hos företagsledningar och miljörörelser eller varför inte hemma hos varandra på sk homepartys. Det viktiga är inte vem man röstar på, utan att man röstar. Men om man nu ändå tänker rösta så ska vi också lägga kraft på att visa på alternativen. Allianspartierna publicerar i dagarna bl a följande artikel för att visa på de två alternativen.

Lyft fram det gröna företagandet!

2010-02-05T18:54:00.005+01:00

Det behövs tillgång på mer riskkapital, det behövs en brygga mellan forskningsresultat och innovationer, det behövs insatser för att öka kommersialiseringsgradeen för ny teknik. Ni har hört det förut. I alla varianter. I forsknings- och innovationspropositionen föreslog regeringen en rad insatser för att stärka redan starka forskningsmiljöer så att kunskap kan bli innovationer och innovtioner kan bli nya produkter, som kan kommersialiseras, säljas och exporteras på en växande världsmarknad. Men det händer inte tillräckligt. Särskilt olyckligt är det om tänkbara innovationer på klimatområdet blir bortglömda på universitet och högskolor. Eller om finfina forskningsresultat aldrig kan kommersialiseras på grund av bristen på riskkapital. Därför är det glädjande att Anders Flanking och Claes Västerteg föreslår en gräddfil för miljöteknikföretag.
Det kan innebära en knuff i rätt riktning för det gröna företagandet!

Biogasen en framtidsbransch

2009-12-15T10:52:00.008+01:00

Idag frontar Svenska Dagbladet med rubriker om biogasen. Artikeln beklagar sig över att det inte finns tillräckligt med biogas och ondgör sig samtidigt över att biogasen backas upp med naturgas. Förhållningssättet är tveksamt, eftersom det just är back up av naturgas som är nyckeln till framgång.

Givetvis är naturgas eller fossilgas ett fossilt bränsle, som i de bästa av världar inte hör hemma i tanken. Men här riskerar det näst bästa att bli det bästas fiende. Ska man köra fordon på vallgröda, slakteriavfall och hushållssopor måste naturgasen backa upp för att man ska kunna garantera leverenser till fordon i yrekstrafik. Det har varit utgångspunkten i många av de biogasprojekt som byggts upp i Sverige, men denna strategi har varit särskilt tydlig inom biogas-satsningarna i Västsverige, projektet Biogas Väst.

Det är oerhört positivt att biogas-trafiken nu exploderar i Stockholm, men för att utvecklingen ska kunna fortsätta måste alla goda krafter samarbeta de närmaste åren. Hela kedjan av utveckling av biogas för fordonsdrift måste fungera ännu bättre. Fler bönder måste leverera grödor som kan användas för biogas, fler hushåll och slakterier och måste leverera sitt avfall för produktion av biogas, fler företag måste bygga biogasstationer och tillståndsprövningen av dessa måste påskyndas. Investeringsstöd till etablerandet av biogasstationer kan inte tillåtas frysa inne pga att tillståndsprövningen försenas. Tvärtom måste vi se till att de som driver på utvecklingen slipper ta alltför stora kortsiktiga risker i väntan på nödvändiga tillstånd. Servicen och leverensgarantier måste kunna ges till alla de chaufförer i yrkestrafik som dagligen tar ett stort ansvar för minskade koldioxidutsläpp verkligen får ett tack för sin insats.

Biogasen är en enormt stor framtidsbransch, med flera viktiga poänger. Först och främst innebär utvecklingen att människans dyra avfall, såsom sopor blir till en luckrativ resurs i form av fordonsbränsle. Dessutom är biogasen en symbol för en helt ny typ av klimatsmart och energieffektiv infrastruktur som håller på att växa sig stark i Sverige och övriga Europa. Sverige leder delvis utvecklingen och kommer att kunna dra fördelar, i form av export av kunnande och teknik. Jämför de biogassatsningar som nu genomförs i Kalifornien där svenska biogasföretag är inblandade.

De fordonsköer som just nu ringlar sig längre och längre vid biogasstationerna i Stockholm fyller en enda viktig funktion, nämligen att det ger en signal till riskkapitalister och banker att satsa pengar i biogasen, eftersom det finns större efterfrågan än det finns utbud. Så hav tålamod alla biogas-fantaster! Ert köande är inte förgäves!

Biogasen är ett av de bästa exemplen på hur Sverige ställer om i kampen för att uppnå 2GRADERsmålet i klimatförhandlingarna. Du följer väl utvecklingen på sajten 2GRADER.se

Släpp inte arbetslinjen ur sikte!

2009-12-10T15:59:00.005+01:00

När debatten om sjukförsäkringssystemen är i full gång så är det egentligen inte sjukförsäkringen som diskuteras, utan en prövning av arbetslinjen. Det påpekar också flera ledarskribenter idag.

Arbetslinjen var den fråga som Alliansen vann valet på. Fler måste tillbaka till jobbet, framför allt känna sig välkomna till jobbet igen efter en tid sjukdom och sjukskriving, inte föklaras odugliga och förpassas till förtidspensionering. Alliansregeringen öppnade också arbetsmarknaden för tusentals människor under 2007 och 2008. Nästan 200000 fler människor hade kommit i arbete under 2008 än vad som var fallet 2006. Sedan finanskrisen ramlat över oss har vissa saker kastats omkull, men sysselsättningsgraden är hög, högre än under flera år av den tidigare s-regeringens tid vid makten.

Massor av människor är tillbaka i arbete som tidigare inte kände sig välkomna. Socialdemokraten Veronika Palm som nu tar tillbröstoner i debatten om vilka som ska jobba och vilka som fortsatt ska vara sjukskrivna har inte haft några invändningar till de förslag som Alliansregeringen lagt fram i fråga om jobbskatteavdrag, rehabiliteringskedjan mm. Det är klokt om Alliansregeringen justerar i reglerna så att de som går på cancerbehandling inte känner sig kränkta, men egentligen handlar debatten inte om dessa relativt få cancersjuka. Debatten handlar om det politiska ledarskapet orkar stå fast vid arbetslinjen eller inte.

Om vi långsiktigt ska kunna säkra resurser för behandling till cancersjuka, för omvårdnad till multisjuka äldre, för hjälpmedel till funktionshindrade och modern utrustning för hjärttransplantationer krävs att fler jobbar, tjänar pengar och drar in skatteintäkter. Släpp inte fokus på arbetslinjen!

Den gröna liberalismen

2009-12-01T13:13:00.004+01:00

Det pågår en spännande debatt om liberalismen i allmänhet samt Centerpartiets och Miljöpartiets eventuella liberala profil som är mycket spännande. En av Centerpartiets riksdagskandidater Jonas Pettersson gjorde nyligen ett tydligt statement om vad som skiljer Centerpartiet och Miljöpartiet åt i detta avseende.

Per Gahrton skrev nyligen en välformulerad artikel av Miljöpartiets eventuella liberala strävanden, men menar också att det finns såväl socialism som konservatism i den politiska inriktningen. Gahrton är också lite tveksam till en inriktning som innebär att Miljöpartiet vurmar för företagandets villkor. Per Gahrton tillägger dock att produktion av varor och tjänster måste ske inom ekologiska ramar. Det är här nånstans som Miljöpartiets och Centerpartiets vägar skiljs åt. Ett politiskt parti kan inte sätta upp sådana regler för produktionen utan att använda socialistiska grepp. Om politiken sätter ramarna för prdoduktionen förtvinar initiativkraft, ansvarstagande och entreprenörskap, som är grunden för liberalismen och dessutom grunden för att gröna investeringar, grön tillväxt och grön forskning ska komma till stånd. För att åstadkomma ett teknikskfte, en omställning till ett fossilfritt samhälle krävs inte mindre marknad, utan mer marknad!

Centerpartiets ideologi utgår från människan och hennes samspel med naturen. Miljöpartiets ideologi utgår från naturen och eventuellt får männsikan plats. Det är två totalt olika synsätt, som vi också kommer att peka på inför valet.

Dagen efter s-kongressen och dan innan årsdagen av Obama

2009-11-03T21:06:00.004+01:00

Jag tillhörde definitivt en av dem som tvivlade på Obama när han segrade för ganska exakt ett år sedan. Jag tvivlade inte på att han var den bästa presidentkandidaten, men just på grund av att han var den bästa presidentkandidaten i USA tvivlade jag på om han skulle kunna leva upp till förväntningarna. Idag redovisar många media just en sådan tvivlan, en tvivlan som förstås bottnar i om det var rätt eller fel att lägga flera huindra miljarder dollar på ett krispaket. Men som också bottnar i en tvivlan på om han kan leva upp till de förväntningar han byggde upp under sina fantastiska tal exempelvis i Virginia, där jag befann mig timmarna innan han valdes till president.

Obama fångade nånting med sitt "Yes we can", som har gått som en våg över världen sedan hans valkampanj kulminerade. Det handlar om att bygga upp ett "vi" och att "göra tillsammans", istället för att jaga motståndaren i politiken.

Många svenska politiker har också försökt fånga in den känslan eller skapa den atmosfären. Den nyligen avslutade s-kongressen försökte säkert på sitt sätt. Mona Sahlin stärkte säkert sin ställning, men det känns som att hon gjorde det helt och hållet internt gentemot sina egna. En slags revanschlust, snarare än en "Yes we can"-känsla förmedlades från henne genom TV-rutan. Revanschlust kan man komma en bit på, men man vinner nog inga val med det förhållningssättet.

Vilse i krispolitiken eller liberalt reformarbete ?!

2009-10-13T23:21:00.007+02:00

Kommer du på dig själv ibland med att livet, liksom politiken tycks gå i cirklar eller återkommande cykler ? Visst är det bra med återkommande förändring i små steg, men ibland tycks samhällsutvecklingen vara fast i ett ekorrhjul, fast i samma hjulspår, snarare än i cykler som leder framåt.

Den sk Gröna vågen vällde in i Västvärlden under 60- och 70-talen, en slags vänsterrörelse med gröna inslag, som inte minst Centerpartiet drogs in i genom kärnkraftsdebatten. Både Gröna vågen och kärnkraftsdebatten blev en återvändsgränd, som vi möjligen har tagit oss ur nu.

Den första mottrenden mot 60- och 70-talens vänstervåg kom med "högervågen" på 80-talet. Jag gick på gymnasiet då och minns hur kaxiga MUF: arna blev i takt med att de löste in fler och fler medlemmar. Prallellt pågick rosornas krig i Rosenbad där personer som Kjell-Olof Feldt och Klas Eklund försökte baxa socialdemokratin åt höger eller i allafall mot mitten. Under slutet av 80-talet och under den s k köpfesten tysnade MUF något och sen kom kraschlandningen i ekonomin. Då försökte Carl Bildt (m) och Ann Wibble (fp) leda ett slags liberalt ekonomiskt reformarbete- ivrigt påhejat av finansutskottets ordförande Per-Ola Eriksson, (c) som skulle visa sig framgångsrikt, men som de flesta väljarna inte förstod poängen med. Således kom (s) tillbaka under resten av 90-talet parallelt med att Ingvar Carlsson baxade in oss i EU och i övrigt fortsatte ett liberalt reformarbete i Sverige. Det känns som att 90-talet var en period av ett stillsamt försök att ta Sverige ur ekorrhjulet. Det var inte bara trender och mottrender, vänster- och högervågor som tog ut varandra, utan ett politiskt ledarskap, ömsom lett av Ingvar Carlsson, ömsom lett av Carl Bildt som steg för steg ledde Sverige mot något nytt.

Den nu sittande borgerliga regeringen har fortsatt det arbetet som inleddes under 90-talet genom jobbskatteavdrag, avdrag för hushållsnära tjänster, helt enkelt genom att uppmuntra arbetslinjen och minska utanförskapet. Men den internationella finanskrisen har gjort att det också finns en osäkerhet, eller som Lars Jonung nyligen skrev i DN under rubriken Vilse i krispolitiken. Ingen vet riktigt vad som ska komma efter krisen. Riskerar vi att ramla tillbaka i samhällsproblemens ekorrhjul eller kan vi ta oss upp på banan igen ? I vassen lurar en ny vänstervåg eller en ny högervåg. Nyckeln för att ta sig upp på banan är innovationer och entreprenörskap, nya företag och framtidstro. Maud har slitit hårt de senaste åren med de frågorna, men mer måste göras under perioden 2010-2014.

Heja Liljelund! Skriv under 2GRADERS-kampanjen!

2009-09-30T13:10:00.003+02:00

Nu ökar den svenska regeringen och därmed EU trycket på kineserna inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Lars-Erik Liljelund som är klimatrådgivare åt Fredrik Reinfeldt anser att kineserna måste bekänna färg, dvs säga hur mycket de tänker minska sina utsläpp. Om Kina kliver fram blir trycket på USA högre antyder han idagens DN (artikeln finns bara i pappersformat).

Detta är också min tydliga bild. USA har i flera år försökt gömma sig bakom Kina så fort ämnet klimatöverenkommelse kommer på tal. Kinas utsläpp ökar mycket, mycket snabbt och kommer snart att gå om USA, som dock fortfarande är världens största utsläppsnation. Om EU kan övertyga Kina att kliva fram kan Kina paradoxalt nog bli "en hjälpande hand" åt USA.

Varje liten opinionsyttring från dig och mig kommer att vara avgörande för att få till stånd ett avtal i Köpenhamn i december. Du har väl inte missat att ansluta dig till 2GRADER.SE

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, eller hur ?!

Anslut dig till 2GRADER.SE

2009-09-28T19:42:00.002+02:00

Några veckor i höst har du chansen att vara med och påverka världen i rätt riktning när det gäller klimatet. Förhandlingarna står nu och väger. Ska amerikanare och kineser våga sig ända fram till förhandlingsbordet eller inte? Ska vi få en global klimatöverenskommelse där hela världen deltar? Ska världens ledare orka ge ett politiskt svar på den samstämmiga forskning som nu finns kring det sk 2-gradersmålet ? Ska den fattiga delen av världen garanteras rätt till utveckling ? Anslut dig till kampanjen 2GRADER.SE och var med och gör din röst hörd i världspolitiken!

Vem rycker åt sig ledarskapet nu och sen ?!

2009-09-22T13:33:00.004+02:00

Ett år kvar till valet. Den röd-gröna röran ökar i opinionssiffror, men egentligen bara tack vare (mp):s uppgång. Alliansen levererar sin budgetproposition för 2010 och placerar de fyra partiledarna tillsammans i TV-rutan vid fem tillfällen under bara några dagar. Teoretiskt borde det vara en hopplös uppgift att leda landet i en kris som i produktionsminskning och ökande arbetslöshet liknar 30-talets och andra världskigets nivåer. Men det är ett imponerande ledarskap vi, mot bakgrund av läget, ser i regeringen.

Parallelt med den akuta debatten om jobben, budgeten och uppladningen inför valet pågår en ideologisk diskussion i mer eller mindre alla partier. Kristdemokraterna för en offentlig debatt om var partiet egentligen står samtidigt som partisekreterare Lennart Sjögren och partiledare Göran Hägglund visar sig ha helt olika kvinnosyn. Jobbigt för (kd), men befriande att en sådan debatt lyfts fram. Väljarna kommer att uppskatta en valrörelse som verkligen handlar om värderingar, inte om siffror och procentsatser. Fler partier kommer att visa upp skillnader i fråga om värderingar- i varje parti finns minst två falanger som slåss om att få dominera. Alltihop handlar ju om vilka politiska falanger som ska rycka åt sig ledarskapet i en världsdel, i ett land eller inom ett parti. Vilken falang inom vilket parti ska exempelvis rycka åt sig ledarskapet i fråga om den nya liberala era som förr eller senare dundrar in i Västvärlden?

Förbifarter och höghastighetståg och om avvägningar i politiken

2009-09-16T22:32:00.007+02:00

I går kom utredningen om höghastighetståg, där man onekligen lockas. Tänk att sträckan Stockholm- Göteborg kan kortas ner till ett par timmar ?! När jag började pendla den sträckan i början av 90-talet tog jag natttåget vid 21-tiden på kvällen och kom fram lagom till morgonmötena dagen därpå. Sedan drogs nattåget in (tack och lov!) och istället skulle man börja åka X2000 som "bara" tog fyra timmar. Nu är samma X2000-tåg nere i 2 timmar och 45 minuter. Men inom 10-15 år kan pendeltiden ha kortats ytterligare. Perfekt! Jag tror att utredaren har rätt när han säger att samhällsnyttan överstiger kostnaderna fastän 125 miljarder svindlar.

Men vi ska inte glömma att huvudproblemet per räls inte är att tågen går för långsamt. Huvudproblemet är alla sorters andra logistikproblem. Knäppa regler om att lokföraren måste kunna språket i det land som han eller hon för tillfället passerar, gamla nationella låsningar som går tillbaka till andra världskriget när tåget skulle vara svårframkomligt för fienden på andra sidan nationsgränsen. Hallå, det är nästan 70 år sedan europeeerna krigade med varandra! Börja samordna trafiksystemen i Europa! Heja Åsa Torstensson som nu försöker övertala sina europeiska kollegor om just detta!

Förbifart Stockholm är ett annat hett trafikämne. En del trafikleder och förbifarter kan tyckas gammalmodiga, som Expressen skriver på sin ledare. Vem minns inte debatten om Dennispaket och Göteborgsöverenskommelser?! Fokus har varit och är ganska mycket motorvägar. Men vissa politiska ledare har också sett till att rädda Haga från asfaltering och istället fattat beslut om en nationalstadspark just där. Vem var miljöminister den gången ?

Trafikpolitik kommer även fortsättningsvis att vara en avvägning mellan snäva miljöintressen och snäva trafikintressen. De verkliga ledarna är de som orkar göra avvägningarna. Vi behöver Hagaparken men vi behöver också förbifart Stockholm !

Förena landsbygdsliberalism och globala spelregler för miljön!

2009-08-25T18:11:00.011+02:00

Många väljare ringer till mig. Ofta har dom ganska diffusa frågor om strategi, helhet och taktik. Många uttrycker en slags längtan efter den absoluta lösningen samtidigt som dom sveper över ett stort spektra av sakfrågor. Oftast finns jobben och miljön med. Många lägger till frågor om integritet och öppenhet. Globaliseringens följder nämns också.

När jag summerar de senaste telefonsamtalen från väljare så känns det som att det finns en skiss till en centerstrategi eller budskap i det dom samfällt säger. En viss sortering sker förstås innan väljaren bestämmer sig att ringa till Centerpartiet. Även om inte alla som ringer är övertygade centerpartister har dom en orsak till varför dom valt just Centerpartiet som mottagare för sina synpunkter.

Strategi är ju faktiskt förmågan att summera en förfärlig massa människors synpunkter, kunna koka ner det till något som ganska många skulle kunna enas kring och brinna för att så småningom övertyga ännu fler.

Om knappt ett år går vi till val igen. Fler och fler väljare ringer till Centerpartiet och vill hjälpa till i valet. Ett spännande år ligger framför oss.

Ganska givet är att valet kommer att handla om å ena sidan jobb/ekonomi och å andra sidan förmågan att rama in dessa hårda frågor med en (mjuk) framtoning. Framtoning handlar om sociala värden, miljömässiga ansatser eller vilket ledarskap som lyfts fram. Det parti som vill vinna val måste "träffa rätt" både i fråga om sakfrågor och i fråga om framtoning. Centerpartiet har alla möjligheter att lyfta fram båda spåren och att träffa rätt.

Centerpartiet lider delvis av att vi inte uppfattas som ett tillräckligt regeringsdugligt parti. Alltför många minns hur vi "fipplade" med regeringsmakten under 70-, 80- och 90-talen. Samtidigt är vi intimt förknippade med regeringsmakten de sista två åren. En del debattörer har varit ganska högljudda i sin kritik gentemot Centerpartiet i t ex FRA-frågan och antytt att vi offrat vår övertygelse i integritetsfrågor på regeringens altare. Vi drar fortfarande på en bild som säger att vi inte kan regera samtidigt som vissa grupper säger att vi tar alltför stort ansvar i dagens regering. Sammantaget måste vi hitta en framtoning där vi visar att vi först och främst leder och regerar, men med en framtoning där regeringsmakten bygger på lyhördhet.

Ett liknande resonemang kan föras om miljö- och energifrågor. Centerpartiet förknippades i stort sett inte med någon annan fråga än kärnkraft/miljö under under 70- och 80- och 90-talen. Både äldre och mer aktuella studier visar att vi också bär på ett ännu äldre ok, dvs att vi bara förknippas med jordbruksfrågor såväl i går som idag.

Helt klart har Centerpartiet en stor utmaning inför 2010 års val, men med sikte på 2014 och 2018 års val. Det handlar om att vända de eventuella historiska oken till fördelar. Att lyfta fram det förflutna och koppla ihop det med morgondagens utmaningar. Jordnära frågor som jordbruk och miljö har framtiden för sig, vi ser vår historia som en viktig förutsättning för framgång. Och vi kan förklara vår eventuella "bråkstake"-mentalitet då med att idag är miljödriven tillväxt ett begrepp på var mans läpp.

Centerpartiet banade väg för frågor som är mer aktuella än någonsin. Läs t ex skriften om landsbygdsliberalismens betydelse, som nyligen presenterats av tankesmedjan FORES. Här kan man läsa om de liberala värden som styrde framväxten av det svenska bondesamhället och som bör vara ledstjärna för ett gott samhälle även i framtiden.

Om man kopplar ihop landsbygdsliberalismens betydelse med dagens internationella klimatdebatt så skulle man finna ett koncept, en strategi som ganska enkelt kan bäras fram av Centerpartiet. Inom några veckor vet vi om det finns ett nytt klimatavtal om världen förmår samla sig kring globala spelregler för miljön. Det är den viktigaste strategin för världen just nu och det viktigaste uppdraget för Centerpartiet!

Medelklassens okrönta kungar

2009-08-21T23:19:00.002+02:00

Tomas Ledin drar omkring i Sverige och hans låtar har väckt viss uppmärksamhet, inte minst låten om Medelklassens okrönta kungar. Jag hade inte läst recentionerna innan jag första gången hörde låten. Jag föll både för melodien och texten. Varje gång jag slår på hittar jag en ny strof som säger något om vardagens hjältar. Någon recencent skriver att låten är det yttersta beviset på vänsterns ihåliga budskap, men Ledin slår i från sig och svarar helt frankt att han ville ge lite uppmärksamhet åt en massa människor som aldrig får så mycket uppmärksamhet. Det skulle vara spännande om fler låtskrivare och fler politiska debattörer blandade sig i debatten om Medelklassens okrönta kungar.

Lågkonjunktur, strukturkris eller paradigmskifte ?

2009-08-10T13:03:00.007+02:00

Idag skriver Anders Bolling på DN-debatt att den ekonomiska krisen inte är så farlig för Sverige. Han tycker tvärtom mot vad som framfördes av Johan Norberg för en tid sedan på samma debatt-sida. Johan Norberg menar att de instrument som nu används, t ex låga räntor leder till felinvesteringar och bara fördjupar krisen.

Därutöver har sommarens nyhetsflöde varit full av analyser om vi nått botten eller om vi är på väg uppåt, om arbetslösheten kan öka och kommer att öka samt vilka partier som prioriterar jobben eller inte.

På denna blogg hänvisade jag för en tid sedan till Daniel Sachs och hans idéer om att tillväxten efter 1970 varit osund och till stor del byggt på skuldsättning. Det skulle kunna vara så att både Johan Norberg och Daniel Sachs har rätt. I såfall har politiken en del att uträtta framöver i fråga om ledarskap, att uppmuntra entreprenörskap och innovation.

Visst handlar diskussionen om två saker, dels om den omedelbara lågkonjunkturen till stor del orsakad av en internationell finanskris och dels en ledarskapets kris, dvs att politiken tvekar inför vad som egentligen är uppgiften. Vad ska komma efter krisen ? Fler jobb, javisst! Men vad är den politiska uppgiften i en tid när, enligt Anders Bolling, välståndet kraftigt ökar ? Vi ska ägna oss åt att fördela välståndet, svarar säkert någon. Visst, fattigdomen i världen är inte utrotad. Men om Daniel Sachs har rätt ? Att välståndsökningen byggdes på osund tillväxt- hur fördelar man ett fingerat välstånd ? Vem ska ta initiativet till ett välstånd som verkligen går att fördela i en tid när verkligt välstånd sitter inne i människors hjärnor. Vem är tillräckligt generös för att fördela kunskap och förmågan till kunskapsinhämtning ? Vem står för den innovationskraft som behövs för att ta oss bortom epoken av osund tillväxt?

Det gäller att ha en idé om framtiden. Och på vägen bör man ha en sund, inte en osund tillväxtsyn. Det är kanske inte en slump att trender och omvärldsanalyser idag ofta handlar om att förena bohemer och lyxlirare, att kombinera miljö och ekonomi samt mer av långsiktigt tänkande.

Sommartorka eller verkligt behov av att ompröva landshövdingeämbetet ?

2009-08-10T12:54:00.004+02:00

Så startar allt igen efter sommaren. Fick i väg barnen i morse till första dagen på fritids efter ett långt sommarlov. Om en vecka börjar skolan på allvar.

Hur ska man sammanfatta sommardebatten ? Stackars Marianne Samuelsson fick vandra runt i rubrikerna i brist på andra nyheter. Eller också är en misslyckad landshövding inte bara en misslyckad landshövding, utan ett exempel på en gammalmodig konstitution i Sverige. Antingen ska besluten fattas av politiker, som inte kan överklagas av Naturvårdsverket eller också ska det vara rena myndighetsbelut. Om jag fattat saken rätt försvinner Naturvårdsverkets möjlighet att överklaga länsstyrelsernas beslut vad gäller strandskydd i och med den nya strandskyddslagen. Kanske försvinner landshövdingeämbetet också till slut och vi får regionalt folkvalda som tar helhetsansvar för utveckingen på Gotland, i Stockholmsområdet eller i Västra Götaland. Men tills dess tvingas vi leva med att en och annan stackars landshövding kommer i kläm. Denna gång var det Marianne Samuelsson som fick klä skott för en gammalmodig konsitution. Whos next?

Eftertänksamhetens kranka blekhet- Vi kommer igen!

2009-06-25T00:43:00.006+02:00

Har ägnat ett par veckor åt att fundera över valresultatet. Centerpartiet trängdes mellan Marit Paulsen och miljöpartiet å ena sidan och mellan Mona och Fredrik å andra sidan. Manöverutrymmet på miljöområdet blir inte så stort när (fp) och (mp) genomför skickliga kampanjer eller när medialogiken har bestämt att den huvudsakliga konfliktytan som vanligt finns mellan statsministern och oppositionsledaren. Inte blir saken lättare när uppstickaren Piratpartiet dyker upp samtidigt som ett par andra småpartier "bubblar".

Men ett parti som går dåligt kan aldrig skylla på andras skicklighet. Ansvaret för det dåliga valresultatet är helt vårt eget. Centerpartiet hamnar i bottenligan över hur partierna synts i media under valrörelsen. Vi ökar i antal röster, sådär 12 000 stycken, varav de allra flesta i Stockholm, men som andel av väljarkåren går vi tillbaka i förhållande till 2004 års Europaparlamentsval.

Men Centerpartiet kommer tillbaka. Var så säkra. Vi är inte ett parti som känner oss bekväma med de enkla budskapens filosofi. Vi hade inget plakat med budskap om mer kärnkraft, ja till EMU eller införandet av ett EU:s FBI. Vi valde freden, klimatet och jobben. Inte lika tydligt, men politiskt mer avgörande. Vi kan utveckla Europabudskapet till nästa parlamentsval och vi laddar nu för att leda de inrikespolitiska samtalen inför valet 2010. Centerpartiet har också chans att vara en viktig del av EU:s ledarskap under EU:s ordförandeskap det närmaste halvåret.

Politik och kommunikation är alltid en avvägning mellan att å ena sidan leda med fast hand och å andra sidan att lyssna in människors innersta tankar, mellan å ena sidan tydliga budskap som skapar konflikt och å andra sidan ett budskap som enar människor. Centerpartiet valde ett budskap som skulle ena människor- Europas förenta krafter. Vi bär på en idé som ska ena världen i en tid som mest präglas av såväl finanskris och klimatkris. Kanske var budskapet för stort eller tiden för knapp för att vi skulle nå fram. Centerpartister är också lite räddhågsna ibland, lite försiktiga inför tanken att vara en del av världspolitikens ledartröja.

Om några månader fyller Centerpartiet 100 år. Vi kan muta in stora ledare som Thorbjörn Fälldin och Karin Söder- den första borgerliga statsministern i modern tid och en av de första kvinnliga utrikesministrarna i världen. Vi behöver inte vara räddhågsna och trevande inför tanken att leda i det nya Europa. Lena Ek sitter för övrigt med i ELDR:s presidium och hon utsågs också till Sveriges skickligaste Europaparlamentariker i valrörelsens slutskede. Om några veckor sitter Maud, Andreas, Åsa och Eskil och skriver uppgörelser om centrala frågor i världspolitiken på t ex klimatområdet.

Ryck upp Er nu centerpartister! Vi kommer tillbaka i valet 2010!

Fem goda skäl att rösta på Centerpartiet

2009-06-02T11:16:00.018+02:00

Idag kom det definitiva kvittot på att Lena Ek är den skickligaste Europaparlamentarikern. Då behövs egentligen ingen närmare argumentation för att rösta på henne. Men om du ändå vill ha lite färska uttalanden från Sveriges skickligaste parlamentariker så kan du läsa mer på Aftonbaldets debattsida om ekomaten eller presentationen av Lena Ek i tidningen C. Lyssna gärna på Lena Eks tal från centerstämman också.

Om du av någon anledning vill ha fler valmöjligheter inför valet till Europaparlamentat kan jag rekommendera fyra ytterligare kandidater. Övriga kandidater på Centerpartiets röstsedel har förutsättningar att minst lika skickliga som Lena Ek.

Nummer två på Centerpatriets röstsedel är Kent Johansson, rutinerad EU-politiker redan idag som ledamot i EU:s regionkommitté. Kent kombinerar sitt EU-engagemang med att vara ordförande i regionala utvecklingsnämnden i Västra Götalandsregionen. Läs gärna Kents rapport om hur EU:s sammanhållningspolitik ska hänga ihop med Regionernas roll i Sverige och Europa i framtiden.

Nummer tre på röstsedeln heter Abir och utpekades nyligen till EU-kampanjens flitigaste kandidat.

Nummer fyra heter Marie och är det givna valet för de yngsta väljarna. Marie är genuint kunnig, samtidigt som hon kan föra de ungas talan på ett uppkäftigt sätt.

Nummer fem är också en flitig person. Håkan Larsson gör en fantastiskt bra kampanj, bl a framgår det i utfrågningar att Håkan är kunnig.

För egen del tror jag att Europas förmåga att förena ekonomisk tillväxt och miljöhänsyn är det absolut viktigaste. Såväl Lena Ek som Andreas Carlgren kämpar med hur vi ska öka Europas konkurrenskraft och minska klimathotet på en gång.Att utveckla EU:s utsläppshandel är en av de viktigaste redskapen.

Gå och rösta!

2009-05-20T18:06:00.004+02:00

EP-valrörelsen är i full gång. Europaparlamentskandidaterna möts i TV 4 ikväll. Jag håller förstås på Centerpartiet och Lena Ek. Men det ramlar också in mer eller mindre överraskande röster just nu. Bland annat uttalar sig idag finansmannen Mats Qviberg för att man bör rösta på Centerpartiet. Men det viktigaste är inte att man röstar på Centerpartiet, det viktigaste är att använda sin rösträtt! Gå och rösta!

Människovärdet kränks i Vännäs. Vi måste agera!

2009-05-13T22:34:00.004+02:00

Rapporterna från Vännäs är skrämmande. Flyktingar trakasseras och får tvångsevakueras till hemlig ort för att slippa bli lynchade. Här kan finnas kopplingar till händelserna i Rosengård.

Det verkar som ett övergrepp mot en flicka var en händelse som utlöste kravallerna i Vännäs. Övergreppet används som ursäkt för högerextrema krafter att agera. Agressiviteten vänds mot en grupp flyktingar på orten, som tvingas fly för sina liv. Särskilt vidrigt eftersom de sökt sig hit för att få en fristad från förtryck och förföljelse.

Europaparlamentsvalet måste nu användas för att möta tendenserna till riktigt mörka krafter. Fred i Europa måste bygga på öppenhet, på frihandel, fri rörlighet för såväl varor, tjänster och människor. Endast så kan vi varaktigt skapa fred, säkerhet, framtidstro och jobb i Europa.

Centerstämman har smygstartat

2009-05-06T21:53:00.008+02:00

Idag smygstartar Centerstämman genom att partistyrelsen sammanträder. Lite stämmokänsla i Örebro, alltså. Förhoppningsvis märks Centerpartiet i hela landet idag, inte minst genom den mediauppmärksamhet som redan blivit kring olika centerförslag. Jag tänker på ledarkommentarer och artiklar om Centerpartiets förslag för små- och medelstora företag som publicerats helt nyligen, men jag tänker också på förslag som presenterats tidigare under våren. Det gäller t ex förslaget om tre terminer i grundskolan samt förslag om vårdval Europa som Centerpartiets "välfärdstrio" Sofia Larsén, Kenneth Johansson och Anders Flanking arbetat med.

Hyllningarna till Centerpartiet är stora när det gäller småföretag och miljöfrågor. Här kommer Centerstämman att bekräfta en redan väl förankrad linje. På välfärdsområdet, inklusive skolfrågorna kan det möjligen bli lite mer "spretigt". Centerpartiet består av en mängd kommunala och landstingskommunala företrädare som längtar efter en spänstig debatt i dessa frågor. Men samtidigt är det svårt att ta tydliga steg framåt i välfärdspolitiken när så många av ombuden sitter mitt i en kommunal verklighet som är minst sagt tungjobbad just nu. Men Centerpartiet måste göra som vi gör på området småföretag och miljö, nämligen se möjligheter mitt i krisen. Kan vi se möjligheter även inom välfärdsområdet så kan en förnyad välfärd bli svaret på de svåra frågorna, i stället för ytterligare ett ok i det kommunala budgetarbetet.

Centerpartiets kommunala sektion arrangerade nyligen en konferens där Anders Morin vid Svenskt Näringsliv visade uppgifter på vad som krävs för att vi långsiktigt ska kunna finansiera välfärden. Det behövs ca 300 000 nya jobb i den privata tjänstesektorn för att vi ska få tillräckligt stora skatteintäkter för att finansiera den omsorg som den äldre generationen behöver fram till år 2030. I klartext betyder det att dessa jobb i mycket stor utsträckning måste skapas genom att välfärdstjänster, som i dag utförs i kommunal- och landstingskommunal regi läggs ut på entreprenad. Det är en stor utmaning, men det är definitivt ett offensivt sätt att möta krisen. Vi kan skapa nya jobb och bättre möjligheter att finansiera äldreomsorgen på samma gång. Jag hoppas att Centerstämman tydligt sätter ner foten!

Centerstämman och EP-valet närmar sig!

2009-04-28T15:51:00.007+02:00

Temperaturen stiger. Valet till Europaparlamentet närmar sig. Lena Ek åker land och rike kring samtidigt som hon sköter det dagliga arbetet i Bryssel och Straussbourg. Kryssa denna kvinna den 7 juni. Det är hon värd! Och Lena behövs i Bryssel!

För Centerpartiets del ska vi dessutom hålla stämma. Över 500 ombud intar Örebro i fyra dagar. Det kommer att synas och märkas. I morgon kl 09.00 håller partisekreterare Anders Flanking pressträff om upplägget på Centerstämman. Då presenteras program för stämman, en hel del av det politiska innehållet mm. Centerpartiet kommer till centerstämma i djup ekonomisk kris i världen, men också med optimism och ett starkt väljarstöd för hela regeringen.

Parallellt kör oppositionen ut sina motförslag till regeringens vårproposition i morgon. Och nu närmar sig första maj-tågens tid. Undra vad Mona ska prata om i år?!

Liberalismens och konservatismens tillkortakommanden

2009-04-24T18:42:00.006+02:00

Helt nyligen drabbade Johan Norberg och Poirier Martinsson samman i en diskussion om lberalismen och konservatismen. Diskussionen refererars i DN i går och åskådliggör en av de mest relevanta frågeställningar man bör ställa sig innan man uttalar sin tvärsäkerhet i fråga om ideologisk hemvist.

En paradfråga för Centerpartiet genom åren har varit begreppet decentralisering. Begreppet rymmer flera diemensioner. Ibland har det handlat om egenvärdet av att beslut ska fattas så nära dem de berörs som möjligt ( federalism, subsidiaritet) I andra sammanhang har decentralisering varit ett ledord för en mer modern regionalpolitik eller ökad utlokalisering av statlig verksamhet. Men den viktigaste dimensionen har varit den som handlar om behovet av ett starkt civilt samhälle. Föreningslivet, byalagen och småföretagen utgör en nivå i samhällsbygget som både kan hålla den starka staten stången utan att lämna individen vind för våg. Här finns viktiga idépolitiska traditioner för Centerparitiet som har sitt ursprung i byn och dess näraliggande gemenskaper.

Diskussionen mellan Norberg och Martinsson leder tll frågan om vi svenskar lever i ett starkt civilt samhälle eller om vi så att säga är hänvisade till att ropa efter en stark stat. Man kan å ena sidan hävda att det sociala priset för att lämna det civila samhället är så lågt att man alltför ofta gör det valet. Då dräneras det civila samhället på utvecklingskraft och ett antal starka individer är hänvisade till en stark stat när de inte längre är lika starka. Å andra sidan kan ett civilt samhälle som inte kompletteras med en hyggligt stark stat leda till intolerens och en känsla av instängdhet. Denna liberalismens svåraste dilemma lär bli föremål för diskussioner också i framtiden.

Med alliansregeringen i ett paradigmskifte och- ett nytt ledarskap

2009-04-21T18:20:00.012+02:00

Många debattörer diskuterar nu om den borgerliga alliansen långsiktigt tagit över ledarskapet i det svenska samhället eller om det bara är ett tillfälligt övertag. Ligger Mona Sahlin lågt i sitt ledarskap yterligare en tid för att lagom till valet 2010 träda fram som den självklare ledaren eller har hennes egna felsteg, partikamraternas felsteg och det 21:a århundradets svenska tidsanda mer definitivt punkterat den socialdemokratiska dominansen i det svenska samhället? Jag tror man måste vara ödmjuk och inse hur snabbt en ledares gloria kan dala och hur snabbt en ledare kan komma tillbaka. Det har inte minst socialdemokraterna själva visat genom åren.

Eller också blir det som statsvetaren Henric Oscarsson uttalar i senaste numret av Riksdag & Departement: "..möjligt att alliansregeringen ritar om kartan och stärker sitt förtroende".

Till sist handlar det om ledarskap och mindre om faktisk politiskt innehåll. Under påskhelgen kunde vi läsa en intressant krönika i Svenska Dagbladet om vad ledarskap egentligen handlar om. Rolf Gustavsson beskriver något som han kallar för det transformerande ledarskapet. Han hämtar sin inspiration från boken The Powers To Lead av Joseph S.

Om alliansregeringen vill behålla initiativet måste man klara av att utveckla alla ledarskapets dimensioner. Här kommer partikulturen hos moderaterna att behöva kompletteras med en hel del centerpartistisk klokskap. Centerpartister måste inse att de bär på ett ledaskap som rymmer fler dimensioner av ledarskapet än de som ett aldrig så skickligt ledarskap hos moderaterna klarar av. Forskning om partikulturer visar exempelvis att moderaterna är ett ganska toppstyrt parti, medan centerpartiet har rakt motsatta traditioner. Maud Olofsson personifierar detta traditionella centerpartistiska ledarskap parallellt med det transformerande ledarskap som Rolf Gustavsson skissar på i SvD. Därför är Maud så populär inom och utanför Centerpartiet. Men fler centerpartister måste följa efter och exponera sitt goda ledarskap.

I de strategier vi förbereder inför Centerpartiets uppdrag på 2020-talet betonar vi engagemanget och regeringsmakten som lika viktig. Likaså betonar vi begreppen lyssna och leda som två lika viktiga ledord i framtidens ledarskap. Att formulera Centerpartiets uppdrag inför 2020-talet kan i själva verket visa sig helt avgörande för om alliansregeringen nu långsiktigt ritar om kartan i svensk politik.

Synd att Marit skjuter över målet

2009-04-18T17:43:00.009+02:00

Den senaste tiden har en märklig matdebatt blommat upp i Sverige. Marit Paulsen har gjort en 180 graders positionsbyte från att ha uppfattats som en röst för såväl en radikal miljörörelse och framsynta bondmoror till att numera luta sig mot industrijordbrukens intressen. Det intressanta är att Marit Paulson gör det i en tid när miljörörelsen och bönderna är mer eniga än någonsin. Efterfrågan på ekologiska livsmedel stiger snabbare än någonsin. Bönder som slagit in på den vägen tjänar mer pengar än någonsin. De som dragit ett tungt lass för ett mer miljöanpassat jordbruk och mer ekologiska livsmedel har inte längre något stöd av Marit.

Jag älskar att gå och botanisera i den mångfald av lokalt producerad och ofta ekologiskt odlad mat av alla de slag som breder ut sig i butikshyllorna. Jag minns tydligt när jag mumsade i mig några bitar fårfiol när jag besökte en gårdsbutik i Halland för några år sedan. Eller när jag första gången sprang på det ekologiska köttet från Gröna gårdar. Så fort jag får chansen brukar jag också stoppa i mig en bit Hälsinge ostkaka. Vartefter blir det som en drog, man vill bara ha högre och högre kvalité på maten man äter. Fabriksgjort bröd dissas av barnen, antingen bakar vi själva eller köper färskt från bagaren på morgonen. Successivt ändras efterfrågan hos en hel befolkning, bönderna ställer om sin produktion och butikerna ändrar utbudet i hyllorna. Glasfynden i kyckling och andra matvaror de senaste dagarna lär inte minska intresset för att mer aktivt söka upp gårdsbutiker och lokala mejerier för att minska sårbarheten i de livsmedel vi köper.

Marit har säkert rätt så till vida att hela världens befolkning inte kommer att kunna ta del av den höga kvalité på ekologiska matvaror som vi kan. Kan hända överväger t o m nackdelarna med ekologisk produktion i vissa avseenden. För några år sedan kom det en studie som t ex visade att ekologisk produktion av morötter genererar mer koldoxidutsläpp än konventionellt odlade, framför allt på grund av att en större yta mark tas i anspråk för de ekologiskt odlade än vad som är fallet för de konventionellt odlade. Dessa teser exponerar nu Marit och riskerar samtidigt att sätta bilden att kampen för världens renaste jordbruk delvis är förgäves. Men hon glömmer att alla innovationer har sina barnsjukdomar, alla försök att göra saker och ting effektivare och bättre, mer miljövänliga och mer samhällsekonomiska ofta måste ta ett steg tillbaka för att sedan få ny fart igen.

Miljörörelsen är ovanligt tyst i kritiken mot Marit. Kanske för att det blivit allt svårare att vara tvärsäker om maten och miljön. Vi har samma diskussion om t ex etanolproduktion och rädslan för att vi då ianspråktar jordbruksmark för livsmedelsproduktion i fattiga delar av världen för att istället producera fordonsbränsle. Men inte heller den debatten bör man tveka inför. Världens bönder, särskilt i de fattiga länderna, behöver ökad lönsamhet i jordbruket för att ta sig ur fattigdom. När lönsamheten ökar kan alltfler också fundera över hur jordbruket kan bli alltmer miljövänligt. Då kan investeringar i bättre redskap och miljövänlig teknik komma till stånd. Då kan små gårdsbutiker med lokalt producerade ekologiska delikattesser prövas på många ställen i världen. Erfarenheterna från en sådan utveckling kan sedan användas i nya innovationer för ett allt effektivare och allt mer miljövänligt jordbruk som kan försörja allt fler. Synd att en av våra mest kända matdebattörer missat detta!

Skilj på jobb-politik och arbetsmarknadspolitik!

2009-04-15T21:44:00.007+02:00

När vårpropositionen får kritik både från näringslivet och från oppositionen då bör man kunna dra slutsatsen att förslagen ligger rätt. Svenskt Näringsliv tycker att det är alltför mycket bidrag och oppositionen tycker tydligen att det är för lite bidrag.

Båda aktörerna måste lära sig att skilja på jobb-politik och arbetsmarknadspolitik. Den sittande regeringen driver en jobb-politik som bygger på arbetslinjen, dvs hellre jobb än bidrag, hellre gemenskap än utanförskap. Medlen är jobbskatteavdrag, sänkta arbetsgivaravgifter och andra åtgärder för att sänka trösklarna på arbetsmarknaden. Denna arbetslinje har också lyckats såtillvida att ca 200 000 fler människor kom i jobb under perioden 2007 och fram till halvårskiftet 2008 än vad som var fallet vid regeringsskiftet 2006. Denna syn på jobb-politik ska fortsätta, bl a genom att jobbskatteavdragets tredje steg snart verkställs.

Denna jobb-politik är alltå en långsiktig insats, oberoende av konjunkturen. En arbetsmarknadspolitik som kan möta den dramatiska nedgång i den globala ekonomin som vi nu ser är något helt annat. Det kommer alltid att finnas socialdemokrater som tycker att jobb-politik är samma sak som arbetsmarknadspolitik. Och det kommer alltid att finnas krafter i näringslivet som inte ser någon anledning att, i lågkonjunktur, komplettera jobb-politiken med en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det får man leva med.

Europas förenta krafter

2009-04-13T18:34:00.004+02:00

DN:s ledare idag har en intressant analys av som man kallar "Flykten från samhället". Vi svenskar tenderar att bli alltmer individualister i både vid och snäv mening. Vi umgås med våra vänner, inte med alla våra grannar. Vi gillar att prata politik, men vi söker inte medlamskap i ett parti. Vi sitter på caféer och umgås, istället för att delta i fackföreningsmötet. En ny individualism som tär på demokratin, sammanfattar DN:S ledare. En av vår tids viktigaste utmaningar blir således hur morgondages ledarskap ska se ut. Det behövs ett ledarskap som möter kraven på induvidualism och valfrihet samtidigt som demokratin och beslutskraften vidmakthålls.

Centerpartiet kommer att lansera EP-valrörelsen under temat Europas förenta krafter. Vi kommer att hävda, i annonser och utspel, i radioreklam och på affischer att det knappast saknas möjligheter i Europa. Men ibland kan viljan tryta. Att rösta i Europaparlamentsvalet är ett sätt att visa på kraften i Europa. Att visa att viljan finns. Upplägget bygger delvis på samma analys som DN:s ledare presenterar idag. Vill vi förändra en flykt från samhället måste partierna visa vägen. Vem ska annars göra det ?

Driften av hälso- och sjukvård- en viktig välfärdsfråga

2009-04-03T12:52:00.007+02:00

Hur vi ska finansiera välfärden kommer att vara den viktigaste inrikespolitiska frågan i Sverige de närmaste åren.

Nyligen släppte socialdemokraterna sin välfärdsrapport inför sin kongress. I går diskuterade Centerpartiets verkställande utskott samma frågor. På partistämman i maj kommer Centerpartiet att ha en mycket spännande debatt om hur vi förnyar välfärden.

En av de mest spännande diskussionerna kommer att bli driften av framtidens hälso- och sjukvård. Socialdemokraterna utrycker en rädsla för privat driven vård. Centerpartiet har en annan syn. Hälso- och sjukvård ska finansieras med offentliga medel, men kan i mycket hög utsträckning drivas av privata företag.

Det finns nu massor av exempel på främst primärvård som övergår i privat regi. Utförarna är alltifrån stora vårdföretag till enskillda barnmorskor som tar över hela eller delar av verksamheter. Känslan av att ha fullt ansvar för verksamheten stiger hos personalen, servicen tenderar att bli bättre och effektivitetsvinsterna kommer som ett brev på posten. Ytterst handlar driften av hälso- och sjukvård också om välfärdens finansiering. Ju mer vård som kan utföras på entreprenad, desto effektivare vård kan vi få. Med mer vård för varje satsad skattekrona, desto större chans att vi faktiskt kan klara välfärdens finansiering framöver.

Här vilar ett tungt ansvar på kommuner, landsting och regioner. Verksamheterna måste se till att tillgängligheten ökar, dvs det ska gå lätt att komma fram på telefon till vårdcentralen, få kontakt med vårdgivaren via nätet och det ska gå smidigt att få ett läkarbesök inbokat. Samtdigt måste vårdens verksamheter se till att utveckla ett ledarskap så att vården styrs dit behoven är som störst. Tillgänglighet för alla sorters patienter när som helst på dygnet kan ibland stå i motsats till att styra vårdens resurser till dem som har störst behov. Här ligger den offentligt finansierade vårdens största svaghet. Men klarar inte kommuner, landsting och regioner båda uppgifterna då drabbas just de patienter som har störst behov hårdast. Därför måste så mycket som möjligt av den offentligt finansierade vården drivas av en mångfald av aktörer. Särskilt primärvården och länssjukvårdens planerade vårdinsatser
(t ex höftledsoperationer) bör ha en sådan inriktning. Därefter kan vi diskutera om även akutsjukvården och den högspecialiserade vården ska utsättas för konkurrens. Jag är tveksam, men ser fram emot centerstämmans debatt på denna punkt. Det viktiga är också att hälso- och sjukvården drivs av ett ökad managementtänkande, mera styrning, ledning och uppföljning från politikernas sida och inget petande i driften.

Anders Borgs bistra sanning

2009-04-01T19:07:00.000+02:00

Idag bekräftade Anders Borg vad som antyddes i nyheterna redan igår, nämligen att vi är inne i den djupaste krisen på flera generationer. Arbetslöshet på uppåt 12 procent inom ett par år är en av de kusliga prognoserna. Aldrig tidigare har fallet i ekonomin kommit samtidigt i flera världsdelar och det får dramatiska följder i människors vardag världen över. Sverige är inget undantag samtidigt som vi sitter på några fördelar. De offentliga finanserna är starka, många nationer gick in i krisen med ett underskott medan Sverige gick in med ett överskott som stoppats in i infrastruktursatsningar och nya forskningsresurser, liksom insatser i välfärden i samband med budgetpropositionen 2009. Nu får dessa satsningar en viss dämpande effekt i raset.

Sammantaget gäller det dock att hålla i de offentliga finanserna. Anders Borg är präglad av finanskrisen under tidigt 90-tal och gör klokt i att hålla emot när det gäller krav från en mängd aktörer som tror att offentliga stimulanser av alla slag går före en stram finanspolitik. Men 90-talskrisen har lärt oss att så inte är fallet. En bra ryttare måste alltid hålla i tyglarna, även om hästarna runt omkring skenar.

Det viktiga nu är att fundera på strategier parallellt med en stram finanspolitik. Hur ser visionen ut efter krisen ? Hur kan redan gjorda insatser på klimatområdet tjäna som en katalysator när vi ska formulera uppdraget efter krisen ? Här har Centerpartiet ett särskilt uppdrag. Den bollen kommer vi att ta, var så säkra.

Efter bonusarna och krisen- ledordet är ledarskap

2009-03-31T20:16:00.004+02:00

Nu har debatten om bonusar och höga arvorden lagt sig något. DN:s Lars Weiss gör en intressant analys på temat en taktisk reträtt och hänvisar bl a till förre LO-chefen Stig Malm att sådana debatter kommer i tider av lågkonjunktur.

Samtidigt erkänner Lars Weiss hur svårt det är att värdesätta chefers prestationer. För ingen vill ju ha den näst bäste chefen för ett försäkringsbolag. Alla vill ju ha ett lönesystem som lockar den absolut bäste att bli chef för just dina pensionsavsättningar. Dessutom behöver vi ett samhälle med generellt ökad lönespridning. Ytterst handlar alltihop om ledarskap. Ökad lönespridning i skolan för att locka de allra bästa att bli lärare och rektorer. Ökad lönespridning i sjukvården för att de bästa läkarna att vilja jobba t ex i en icke statusfylld äldreomsorg på landsbygden.

Sverige och en stor del av västvärlden genomgår nu den djupaste krisen i modern tid. Vi kommer att tvingas möta en svår strukturomvandling på arbetsmarknaden med efterföljande massarbetslöshet. I går gick jag förbi den anrika herrkonfektionsbutiken Gerdells på Flemminggatan. De tackade sina kunder för de gångna 80 (!!) åren. Nu går företaget i graven. Ett i mängden av alla företag som dras med i raset.

Textilkrisen i Borås och Uddevalla på sin tid skördade många textilfabriker och konfektionsbutiker. Men de bästa överlevde. I går handlade jag kläder i Ekströms Trikå på Scheelegatan som köper sina kläder från Resteröds Trikå i Uddevalla. I ett skyltfönter på Hötorget hänger det senaste från Tiger- ett annat varumärke som överlevde textilkrisen på sin tid. Själv brukar jag köpa härliga handdukar från Pelle Vävare, kvalitetsprodukter från Kinna, som också överlevde i en hård konkurrens i textilkrisens Sverige. Varje strukturkris har sina förlorare och sina vinnare. Bara de bästa överlever. Processen är smärtsam när vi ser fölorarna gå i graven, men i ett längre perspektiv handlar det om en sund konkurrens. Vi måste lära oss att möta krisen med rätt sorts ledarskap. Så att vinnarna verkligen blir vinnare och kan generera nya jobb. De goda ledarna, som är beredda att leda samhället genom krisen måste få uppmuntran, oavsett om insatsen heter bonussystem eller rektorslyft.

När jag besökte Furulunds gymnasieskola i Sölvesborg för en tid sedan fick jag en lång pratstund med rektorn Anders Torstensson där. Han berättade att han står inför svåra beslut den närmaste tiden. Som en kombination av förväntade besparingar och kravet på ett nytt ledarskap i skolan hade han själv gått in i undervisningen för att ge extra stöd till några av de svagaste eleverna. Förutom att rektorn blir mer synlig i den pedagogiska verksamheten förhindrar han också uppsägning av den biträdande rektorn, resonerade han. En sådan rektor ska ha bra betalt- så att han stannar i skolan och blir en del av framtidens ledarskap i skolan.

Mer av samma sort eller något helt annat ?

2009-03-30T08:55:00.004+02:00

Var på bio i helgen med mina tre barn och även två av barnens kompisar. Bokade för första gången biobiljetterna via nätet. Slogs av det enorma utbudet när jag surfade runt. Funderade även på utbudet av tilltugg till filmen när jag stod med fem barn vid godis-disken innan filmen började. Popcornkartongerna blir bara större och större med åren, liksom drickan och godispåsen. Mer av samma sort, men egentligen inte så mycket nytt sedan jag trampade omkring på Biografen Trappan i Kungälv i slutet av 70-talet.

Mona Sahlin och Thomas Östros ropar också efter mer av samma sort eller ska vi säga; tillbaka till det som varit, när de efterfrågar höjd förmögenhetsskatt, höjd fastighetsskatt och höjda inkomstskatter på DN-debatt.

Var nyligen på intensivkurs i omvärldsbevakning hos Kairos Future. Givetvis hamnar vi i samtal om framtiden. Tangerar ofta resonemang om huruvida framtiden innehåller mer av samma sort eller om samhällsutvecklingen efter krisen kommer att präglas av något helt annat än större popcornkartonger och högre förmögenhetsskatt.

Träffar statsråden inför centerstämman i sommar. Vi pratar om strategin, berör finanskrisen och klimatkrisen. Resonerar om arbetsmarknaden, om sänkta arbetsgivaravgifter och förändrad arbetsrätt. Konstaterar att det inte finns utrymme i statens finanser för några nya, stora reformer. Finanskrisen och lågkonjunkturen har slagit till med blixtens hastighet. Vi fortsätter och prata om arbetsmarknadens funktionssätt, hur vi ska få tillräckligt med skatteintäkter för att finansiera välfärden och framför allt hur resurserna ska räcka till åt de äldre. Stämningen på ett partimöte kan i bland bli ödesmättad när man förstår att ekvationen är svår att få ihop.

Funderar åter på om epoken efter krisen ska bli mer av samma sort eller något helt annat. Helt plötsligt säger Eskil Erlandsson; " jag tror det måste handla om att hjälpa människor att klara av en egen försörjningsstrategi". Eskil säger förstås detta utifrån lantbrukarens perspektiv, men frågan är om ett sådant perspektiv är överförbart på en vidare samhällsutveckling ? Om var och en av oss alla lättare kunde starta eget, vara konsulter ena dagen och löntagare nästa, utföra hushållsnära tjänster ena dagen och nästa dag vara den som köper samma tjänst, sitta med en dator i skärgården och sälja den kunskap som just du är bäst på. Skulle det vara möjligt att arbetsamraknden i större utsträckning än idag bygger på att var och en av oss faktiskt är egenföretagare ? Svårt att tänka tanken i ett land, som mer än något annat byggts upp av några få stora, extremt exportberoende företag. Men på sätt och vis är redan en del av en sådan samhällsutvecking här. Tjänstesektorn har fått ett ökat fokus på senare år. Många som redan är småföretagare vill inte växa, utan ser företaget just som en försörjningsstrategi. Rekryteringsföretagens framväxt är också ett tecken på att människor hellre vill hyras ut till olika jobb, än att gå till samma jobb varje dag. Men om en sådan samhällsutveckling ska kunna accelerera krävs att vi inte samtidigt ropar efter mer av samma sort; framtidens arbetsmarknad kan varken bäras upp av större popcornkartonger eller höjd förmögenhetsskatt. Det krävs något helt annat.

Wanjas ursäkter håller inte

2009-03-24T08:47:00.003+01:00

Bra att regeringen sätter ner foten när det gäller bonussystem i statliga företag. Alla dessa avtal har skrivits i en helt annan tid, men kan ändå inte till fullo försvaras. I den finanskris vi nu befinner oss i förefaller bonussystemen i statliga företag än mer märkliga. Varje epok har sina fajter mellan en medelklass som vill hålla tillbaka överklassens fasoner. Bra att regeringen nu tar på sig rollen att hålla tillbaka de förmåner som överheten frestas att tillskansa sig.

Nu framstår i stället LO som den som fullstöndigt tappat sin trovärdighet i fråga om att kämpa för LO-medlammarnas intressen. Wanja Lundby- Wedin hade uppenbara svårigheter i går att förklara om hon inte kunde läsa innantill i AMF:s årsredovisningar eller om hon helt enkelt misskött sitt styrelseuppdrag. Idag är det många kommentatorer som anser att hennes ursäkter inte håller.

Om regeringen fortsätter att ligga före arbetsrrörelsen i meningen att radera ut onödiga inkomstskillnader, slåss för rättvisa i dess bästa bemärkelse samt orka hävda arbetslinjen och den lilla människans rätt till jobb i en svår tid då kommer den sittande regeringen att ha stora möjligheter att bli omvald 2010. Opinionssiffrorna just nu talar ju för att detta är på väg att ske.

Mera kunskap och mera lust i skolan

2009-03-23T12:48:00.005+01:00

I gårdagens Svenska Dagbladet uttalar sig Sofia Larsen om ett utbildningssystem med tre terminer. En sådan debatt är välgörande och handlar i grunden om att ge eleverna rätt till ökad kunskap. Det förutsätter ökat antal garanterade undervisningstimmar, vilket i sin tur talar för ett system med tre terminer. Centerpartiet tar mer tydliga kliv i frågan om att ökad kunskap är det mest centrala i skolan. Regeringens skolpolitik syftar i sin helhet till just detta, Sverige måste komma ikapp resten av Västvärlden i fråga om att nå kunskapsmål.

Emmelertid tycker jag mig kunna se nyansskillnader mellan exempelvis Centerpartiet och Folkpartiet som är viktiga att ta fasta på. Centerpartiet tror inte på den enkelspåriga inriktningen där ordning och reda i skolan är medlet till ökad kunskap. Honnörsordet bör istället vara nyfikenhet samt lusten att lära, att trivas socialt och att bli bekräftad. Ledarskapets betydelse har lyfts fram i skolan, i form av lärarlyft och rektorslyft. Ett ledarskap i skolan som både kan möta elevers rätt till kunskap samt elevers potentiel genom att locka fram nyfikenhet och lustfylldhet i skolan ska premieras.

En ny typ av kapitalism?

2009-03-19T08:55:00.007+01:00

De senaste dagarna har Coca Colas chef Nivelle Isdell uttalat sig för en ny typ av kapitalism. Samma sak fast med andra ord uttrycker Proventus VD Daniel Sachs i en mängd uttalanden den senaste tiden. Båda efterlyser ett slags bredare samhällsengagemag i botten, som en första viktig ingrediens inför en investering eller affärsidé. Omvänt efterfrågar de även mer av entreprenörskap och initiativkraft. Ett annat ledarskap med samhällets bästa för ögonen å ena sidan samt mer av dynamik, mångfald, entreprenörskap och djävlar anamma å andra sidan. Mera ordning och reda parallellt med ökad kreativitet. Mer av internationellt hållbara spelregler å ena sidan och mer av lokal utvecklingskraft å andra sidan. Ett gott samhälle börjar i det lilla- i din och min vardag, i ansvaret för barnens läxläsning eller ansvaret för den egna försörjningen. Samtidigt måste våra göranden och låtanden ramas in av långsiktiga spelregler som förhindrar miljöförstöring, osund konkurrens eller girighet. Kanske är det en av våra absolut största utmaningar just nu att formulera denna nya kapitalism. Annars lurar antidemokratiska krafter runt hörnet.

Opinionssiffrorna ligger still, men säger inte allt

2009-03-16T11:51:00.005+01:00

Centerpartiet lyfter lite, lite grann i opinionsmätningen som kom i går. Regeringen som helhet får starkt ökat väljarstöd. Gapet mellan regeringen och oppositionen har minskat drastiskt på bara några månader. Det var inte länge sedan gapet var på 15 %, i en mätning som Novus Group gjorde för perioden december-februari var gapet sex procent. Nu sjunker gapet till tre procent. Väljarna funderar på vilket block de vill ska leda landet efter valet 2010. Då är riktningen tydlig. Det pågår en statsministerduell där den sittande regeringen är på väg att springa ifatt oppositionen.

Den sittande regeringen stärker sina kort, trota finanskrisen. Eller tack vare. Finansminister Anders Borg och näringsminister Maud Olofsson har dragit ett tungt lass under finanskrisens svåraste fas. Men de har gjort det med trovärdighet.

Centerpartiet för egen del har en resa kvar innan opinionssiffrorna lyfter ordentligt. Kanske är vi lite "baktunga". Många väljare minns att vi inte var så lojala med regeringen under 70-talet och på 90-talet. Många tvekar att bestämma sig för Centerpartiet nu. Men under ytan, om man tittar ljupare i opinionsströmmarna kan vi se att rörligheten hos centerväljarna är stor. Verkar finnas en turbulens och ett flöde av väljare som i allafall tänker tanken att rösta på centerpartiet. Under perioden juni- november 2008, alltså mitt under FRA-debatten ökade exempelvis andelen unga centerväljare (18-29 år) ganska markant ( från 2% till drygt 6 % i väljarstöd). Likadant fanns det en period i höstas när centerpartiet tappade kvinnliga väljare samtidigt som vi vann tillbaka männen. Nu under våren har trenden vänt och vi vinner tillbaka kvinnor, men tappar bland männen.

En ökad rörlighet bland centerväljarna är första steget till att bli ett stort parti. Maud Olofsson har säkerligen spätt på rörligheten i början av våren, inte minst genom klimat- och energiuppgörelsen och genom tydligheten under SAAB-krisen. Fler tänker tanken att de ska rösta på centerpartiet. Nu börjar arbetet med att överyga om att verkligen lägga sin röst på Centerpartiet- i EP-valet i juni, i kyrkovalet i höst och i de allmänna valen 2010. Centerpartiet tillhör de partier som alltid ökar i slutspurten i en valrörelse. Det räcker inte att vinna på träning, man måste vinna när det är match!

Vad menar Ulvskog? Vi är många som gärna tar debatt om människovärdet!

2009-03-13T18:27:00.005+01:00

I en riksdagsdebatt beklagar sig Marita Ulvskog (s) över att riskera uppleva ett samhälle där det väller in "låglönare" från omvärlden. Hon säger t ex att hon befarar en "arme" av människor som "invaderar" Sverige.

LÅt oss stanna upp där ett ögonblick och fundera på vad ordvalet står för. Finns det människor i vår närhet, exempelvis Marita Ulvskog som dagligdags går runt och oroar sig för att människor med lägre löner än det svenska genomsnittet skulle tänkas komma hit, söka jobb och faktiskt erhåller ett jobb, med högre lön än de normalt skulle ha fått i sitt hemland ? Sådana händelser är väl en naturlig företeelse i ett öppet samhälle- ja, faktiskt en av drivkrafterna till att många människor prövar lyckan genom att jobba utomlands en längre eller kortare tid. Att öka rörligheten på arbetsmarknaden, oavsett om det sker över nationsgränser eller inte, är en av vår tids viktigaste politiska uppgifter för att skapa jobb och tillväxt och ytterst också för att skapa fred och säkerhet. Jag trodde nästan att den debatt som dåvarande statsminister Göran Persson drog i gång för några år sedan om social turism var ett exempel på grovt felsteg från socialdemokraternas sida. Men nu har Marita Ulvskog startat exakt samma debatt igen, precis lagom till starten i Europaparlamentsvalet. Den debatten är vi många som gärna vill delta i, eftersom det handlar om så avgörande saker som mäniskovärde.

HIstoriskt ögonblick i klimatfrågan

2009-03-11T13:58:00.009+01:00

Debatten om klimat- och energiuppgörelsen fortsätter. Jag funderar mest över alla minnen jag har kring dessa frågor. Minns att jag läste en rapport efter FN-mötet i Canada 1988 om klimathotet. Minns också alla diskussioner om koldioxidskattens förträfflighet- från höger till vänster, på nationell och internatinoell nivå har ekonomiska styrmedel och då särskilt koldioxidskatt lyfts fram som ett effektivt styrmedel.

Minns när jag första gången insåg, för sådär sju år sedan, att klimatförändringarna är en del av vår vardag. Det var när jag fick en föredragning om hur primärvården i norra Sverige får styra om sina insatser på sommaren, eftersom olika sorters insektsbett, t ex från fästingar, blir allt vanligare. Insekter som inte tidigare överlevt vintrarna i norra Sverige har helt plötsligt blivit en del av människors vardag.

Mildare vintrar och högre medeltemeratur sommartid. Klimatförändringarna smyger sig på oss. Först som en teoretisk ansats från några få forskare under årtionden, sedan arrangeras klimatmöten i FN:s regi, först med måttligt intresse från världens folk men inför Köpenhamnsmötet i december i år torde det handla om en världshändelse med extremt stort allmänintresse. Första riksdagsmotionen om koldioxidskatt skrevs 1979. Utan särskild uppmärksamhet. Det skulle dröja mer än tio år innan det genomfördes i Sverige.

Jag minns när en partikamrat till mig, Karin Stierna, numera kommunalråd i Strömsunds kommun, utsågs att ingå i regeringens klimatstrategi i slutet av 1990-talet. Det var stort. Äntligen skulle arbetet för att förhindra klimatförändringarna påbörjas. Men allmänintresset då var måttligt.

Plötsligt för ett par år sedan smäller det till och det finns en bred insikt om att Grönlandsisens konstruktion i kombination med vår egen slösaktiga livsstil skulle kunna utgöra en akut livsfara. Till stor del har det att göra med forskarnas allt större enighet i klimatfrågan. Att klimatpolitiken måste vila på vetenskaplig grund är ganska avgörande. Det räcker inte att vara aktivist. Det måste finnas en bred acceptans i forskarsamhället parallellt med ett folkligt engagemang. Nu finns det. Dessutom finns det en enighet i regeringen om vad som ska göras. I en demokrati måste saker och ting få ta tid. Dessutom har ju människan en förmåga att lösa frågor snabbt när man väl förstår att det är akut. Det kallas ledarskap.

Regeringen kan åka till Köpenhamn med högt huvud !

2009-03-10T07:44:00.005+01:00

På DN-debatt dag presenterar Maud Olofsson, Andreas Carlgren och Anders Borg mer exakt vad klimat- och energiuppgörelsen innehåller vad gäller skattenivåer på framförallt koldioxidutsläpp. Förslaget är fantastiskt bra- både i fråga om att nå resultat för klimatet och för att öka likabehandlingen när det gäller olika sektorer i samhället. Dessutom är tidtabellen väl avvägd. Det gäller att nå resultat i form av minskade utsläpp till år 2020, men också ge rimliga villkor för näringslivet att ställa om till en fossilfri produktion. Den svenska regeringen har nu fantastiska möjligheter att åka till Köpenhamn med högt huvud. Möjligheterna att vara en stark förhandlingspart i en global klimatöverenskommelse har ökat.

Ensidig debatt om sjukvården

2009-03-09T09:46:00.010+01:00

Följer debatten om det förmodade dråpet på ett spädbarn på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Har varit där några gånger i vår. Först med sonen som stukade foten och i morgon ska jag dit på återbesök med en gipsad dotter.

Genom åren har jag även varit på sjukhus med son med brutet nyckelben, tre barn med svinkoppor, ett antal besök med halsfluss, öroninflammation och urinvägsinfektion. När Johanna var nyfödd stod en överläkare och studerade hennes svåra hosta. Han berättade att han inkallats för att säkerställa att inget var fel från födseln. Jag glömmer aldrig hur jag stelnade till den gången.

Har även varit sjukvårdspolitiker. En "grym" sådan som fattat beslut om att lägga ner BB-avdelningar, lägga ner vårdplatser på Dalslands sjukhus, skära ner anslag och prioritera om.

Barnsjukvård är något alldeles speciellt. Hjälplösa själar som inte alltid kan berätta själva var de har ont. Bara skrik och smärta. Föräldrar som också skriker om frågor som handlar om liv eller död. Ett eventuellt misstag av en läkare som möjligen gett för mycket morfin blir liksom en påminnelse om de sjuka barnens hjälplöshet. En slags kollektiv reaktion på hur svårt det kan vara i skarven mellan sjukt och friskt, mellan liv och död, i prioriteringen mellan de sjuka som ska få mer resurser och de som ska få mindre.

Sammantaget har rapporteringen om sjukvården i media varit usel de senaste månaderna. Siffror om hur många som varslas. Sällan någon mer rapportering om vad som ligger bakom varslen eller från vilka nivåer vi pratar om. Sällan någon rapportering om hur och varför den ena eller den andra prioriteringen sker. Det behövs en djupare diskussion om hälso- och sjukvårdens prioriteringar och svåra avvägningar. Annars kommer vi fortsatt att få uppleva oproportionerligt stora rubriker kring en enstaka patient, en enda läkares eventuella snedsteg och ett enda vittnesmål från en enda stackars undersköterska.

Kan vi lösa finanskris och klimatkris med samma grepp?

2009-03-06T16:22:00.011+01:00

Tittar på TV-inslaget från bilsalongerna i Genéve. De allmänna kommentarerna som lindar in inslaget är förstås att efterfrågan på bilar minskar drastiskt i krisens spår. Samtidigt ökar efterfrågan på miljöanpassade och billiga bilar. Ett indiskt bilföretag uttalar sig och berättar om den lilla minibilen som har ett inköpspris på motsvarande 25 000 kronor. Tyvärr är den inte tillräckligt trafiksäker för den europeiska bilmarknaden får man veta i inslaget. Men samma indiska företag räknar med att ha en bil klar för den europeiska marknaden inom en snar framtid, dock till något högre pris.

Under de år som jag arbetet med miljöfrågor har ofta diskussionerna landat i just detta- hur vi ska klara balanskravet mellan miljökrav å ena sidan och allmänna säkerhetskrav å andra sidan. Går vi alltför dramatiskt fram i våra miljökrav riskerar vi att tvingas tumma på olika kvalitetskrav. Det kan gälla trafiksäkerhetskrav på fordon eller användningen av engångsprodukter i sjukvården som ibland förordas av medicinska skäl (smittorisk) men som kan tyckas förkastliga rent miljömässigt eller t ex miljökrav på kontorstextilier, som tvingar bort flammskyddsmedel, men istället ökar brandrisken på våra arbetsplatser. För det mesta har emellertid olika miljökrav drivit på en förändring så att de kvalitetskrav som vid första tanken tycks stå i motsatsförhållande till miljökraven senare visar sig gå att förena. Jag var själv med i en process där textilier utan kemikalier togs fram och som senare ledde fram till Sveriges första ekologiskt producerade gardiner. En av eldsjälarna i detta arbete var Birgitta Nilsson, ledamot av regeringens kommission för hållbar utveckling.

När bilsalongerna öppnar i Genéve om några år kommer vi säkerligen att få modeller av fordon, som lyckats kombinera kvalitetskrav och miljökrav. Här har det indiska bilföretaget möjligen försprång, men det finns inget som hindrar att företag med fordonstillverkning i Sverige hittar sina konkurrensfördelar här också.

Maud Olofsson brukar säga att finanskrisen och klimatkrisen hänger ihop. Finanskrisen är på sätt och vis ett tecken på att vi under allt för lång tid kört omkring i alltför stora bilar med alltför hög bränsleförbrukning. Nu öppnar sig möjligheten att lösa finanskrisen och klimatkrisen genom att uppmuntra till klimatsmarta lösningar, t ex inom fordonsindistrin. Vi kanske får vänja oss vid att köra omkring i små, små indiska klimatsmarta fordon, som dessutom har ett inköpspris mer i 50 000-kronorsnivå än 200 000-kronors nivå. Det skulle troligen göra gott, inte bara för miljön, utan också skapa minskad sårbarhet i den kapitalintensiva fordonsindustrin samt bidraga till minskad sårbarhet generellt när vi ska möta lågkonjunkturer framöver. Nästa fråga blir förstås om man också i det korta perspektivet kan förena t ex höga arbetsmiljökrav och säkerhetskrav på de eftertraktade indiska minibilarna. jag är helt övertygad att det går- frågan är bara vilket företag och vilka nationer som är tillräckligt kommersiellt inriktade för att snabbast få konkurrensfördelar av att ha lyckats ?!

Snabb leverens av Obama

2009-03-05T08:40:00.004+01:00

Såg TV-bilder när Hillary Clinton var i Mellanöstern i går. Det känns som att den nya amerikanska amninistrationen på mycket, mycket kort tid levererat ny poltik och framför allt ett nytt ledarskap.

Den 3 november hörde jag Obama live under presidentvalskampanjens sista tal ( the closing remarks) i Manassas i Virginia. Då var det bara timmar kvar innan han skulle väljas till USA:s första svarta president. Den sekvensen av talet när han berättar om hur "a voice can change a room" och hur han stegvis bygger upp bilden av hur " a voice can change the world" är så enastående bra att jag ryser bara av tanken.

På valnatten var jag upprymd av detta tal och Obamas enastående retoriska konster, men dagen efter amerikanska folket valt honom funderade jag mest över alla eventuella svikna löften, som han skulle komma att anklagas för. I hans retorik och talekonst hade han strött många "hopes" och "dreams" som skapat förväntningar på faktisk leverens. Möjligen har några enstaka väljare redan pratat om svek- dom som tycker att han ska stoppa Irak-kriget idag eller dom som fått panik över att ett par av hans tilltänkta medarbetare inte hade 100 %-igt rent mjöl i påsen. Men sammantaget är det imponerande vilken leverens som USA:s president kunnat åstadkomma- alltfrån den viktiga symbolhandlingen med att stänga Guantanamo-fängelset till att presentera tidsplan för tillbakadragandet av trupper i Irak till att påbörja en ny typ av USA-relationer i Mellanöstern. För att inte tala om att han baxat igenom ett kris-paket, som även en och annan republikan anslutit sig till. Man kan verkligen prata om att " a voice can change the world", tycker jag.

Bra sagt om jämställdheten!

2009-03-04T17:37:00.001+01:00

Ytterligare en dag som bloggare är till ända. Funderar på jämställdheten. Maud och Nyamko har rytit till idag. De vill undvika kvotering, men är ändå tydliga i sina avsikter. Bra! På söndag är det internationella kvinnodagen och i år är det 30 år sedan Sveriges riksdag antog sin första jämställdhetslag. Förslaget kom från den dåvarande borgerliga regeringen. I den regeringen satt bl a Sveriges första kvinnliga departementschef och Sveriges första kvinnliga partiledare. De var föregångare och pionjärer. Vi har mycket att tacka dem för idag.

I DN-artikeln idag påpekar Maud och Nyamko att jämställdhet idag snarast handlar om konkurrensfördelar. De företag som ökar andelen kvinnor i chefspositioner går bättre helt enkelt. Det handlar inte om fenomenet kvinna, utan om att faktiskt ha en mångfald av synsätt och perspektiv i företagsledningen.

Hemfrid fixar livspusslet

2009-03-03T15:35:00.002+01:00

Kom just hem efter ett härligt sportlov med mycket snö, sol och lagom kyla. Dock bröt dottern benet sista skiddagen, så vardagen efter lovet blir ganska tung en tid. Som förälder får man nästan ont i benet själv samtidigt som man våndas över hur vardagen med ett brutet ben i familjen ska gå ihop de närmaste veckorna.

Jag påminns lite extra om den allmänna stress, som många småbarnsföräldrar upplever. Ibland kallar vi det för livspusslet. Ni vet- hämtning och lämning på skola och dagis, samordning av almanackor med sig själv och abetskamrater, med partnern, med föreningslivet, med släktingars födelsedagar, planering av lov och semester. Ja, ibland riskerar ett lov att bara bli ännu en svårighet i ett redan trassligt livspussel.

Gick hem lite tidigare från jobbet idag så att Johanna 5 år med nygipsat ben inte ska behöva sitta på dagis alltför länge. Sätter Johanna framför mitt favoritbarnprogram "Fem myror är fler än fyra elefanter"och tittar mig sedan omkring i lägenheten. Hemfrid har städet hela morgonen. Gruset i hallen som drogs in samtidigt som vi packade upp sportlovspackningen är borta. Diskbänken och kylskåpsdörren skiner på kapp. Inga rester av frukostfilen på köksbordet och inga brödsmulor på golvet. Från barnens rum och sovrummet lyser de rena golven. Bredvid den skinande kaffebryggaren på köksbänken ligger ett kort från städföretaget. Dom önskar trevlig kväll och hoppas att städningen varit tillbelåtenhet. På några sekunder har jag glömt frustrationen över livspusslet och mitt sinne övergår istället i några sekunders njutning.